Madame hade inte velat, eller kanske till och med inte vågat, testa sig för hiv och när sjukdomstillståndet aids utvecklats och gått för långt blev det för sent att rädda hennes liv.
Kerstin Sahlström föddes 1949 i Stockholmstrakten och hennes yrkeskarriär kretsade helt kring restaurangverksamhet. På 70-talet var hon bland annat servitris på anrika gayklubben City Club.
1984 öppnade hon Hjärter Dam. Krogen på Kungsholmen som med tiden utvecklades till den centrala platsen för Sveriges SM-folk. Krogen där den som inte åt upp maten, fick smaka på Madames rotting. Gissa om det var många gäster som ”glömt” att äta upp all potatis!
Att Madame var dominatrix kan var och en som mött henne vittna om. Inte bara hennes vackra kraftfullhet utan främst hennes fasta och tydliga sätt gjorde att få kunde undvika att känna sig dominerade. Till lycka för de invigda och till stor förtjusning för alla andra.
Så sent som i somras kom åter ett av de många mailen jag tagit emot med frågan: ”Vet ni på QX hur man får tag på Madame Kerstin”? Måhända kom frågan från ännu ett av alla sällskap av svensexor som förlustade sig på Hjärter Dam!
Hennes Hjärter Dam, med kombinationen av mat, bar och smisk, lever uppenbarligen kvar i minnet långt efter att det stängts. Att det finns en plats för kittling av lust är mer avgörande för att en stad skall kunna kallas stad än en gammal kungs privilegiebrev. Så att Madame för sin insats att skapa en sådan plats inte utsågs till Årets Stockholmare är fortfarande helt obegripligt!
”Jag tycker om Sverige. Jag önskar bara att det inte vore så restriktivt här.”
Så sa Madame när Mian Lodalen intervjuade henne för gaytidningen Reporter 1990. Och hon fortsatte:
”Snart blir det väl lag på hur många gånger man får skita varje månad”.
Men trots önskan om en mer öppen attityd i vårt land så rådde full frihet vare sig i Madames liv eller på hennes krog. Regler fanns det att förhålla sig till. Åt man inte upp var det alltså rotting, alternativ skurborste, som gällde. Sexualiteten hyllades men det fanns gränser: ”Folk som går här är ganska hämningslösa. Det är positivt. Men ibland går det till överdrift. Som t.ex när de börjar byta kukringar i baren. Då säger jag till dem att lugna ner sig.”
På Hjärter Dam hade Madame dagtid hjälp i restaurangen av sin då 75-årige far. Såklart blev de ibland irriterade på varandra: ”Om jag blir irriterad går jag upp i köket för mig själv och säger: ”Gubbdjävul”. Då brukar det inte vara något fel på hans annars dåliga hörsel.”
Jag minns personligen Madame Kerstin som en varm och engagerad människa med just en så stor portion av humor som framkommer i citaten. Men också en människa med stor integritet som inte alltid ville dela med sig av sitt privata liv. Klokt så. Folk vill ha sina hemligheter i fred, som Muminmamman brukar säga. 2009 var hon i juli månad aktiv med sin blogg och jag är djupt tacksam för att den finns kvar. Bilder från Hjärter Dam, hennes tid i Oslo på Den Gyllene Høne, nattklubben på Clara, medverkan i Prideparaden och i otaliga TV-program där hon berättade om SM och så bilder från flera av de fester hon var med att anordna eller delta i gör mig varm.
Kerstin Sahlström fick ett tufft slut, det känner vi alla som varit med under den tid då så många av oss avled i aids. Att hennes närstående och nära vänner vill att det sägs att Kerstin avled i aids handlar om att få fram budskapet om vikten av att testa sig för hiv och ta vara på sin hälsa.
Inte som ett budskap om skuld eller skam. Utan som ett budskap om möjligheten som finns att ta vara på.
Kerstin Sahlström minns jag och så många med mig med stolthet, tacksamhet och glädje för allt det hon i sitt liv bidragit med för att bryta tystnad och just skuld och skam. Vi saknar dig!
Kerstin Sahlström sörjs närmast av sin dotter, nära vänner och många, många av oss som fick äran att lära känna henne.

Madame Kerstin på 90-talet
Foto: Adam Sundberg