49-årige Lindy Larsson är skådespelaren och sångaren som slog igenom i filmen ”Änglagård – Tredje gången gillt” och som nu gör succé i musikalen Änglagård på Oscarsteatern i Stockholm där han spelar Rikard Wolffs klassiska roll, Zac. I dokumentären ”Lindy the Return of Little Light” från 2019, berättar Larsson om sin uppväxt som romani och gay. Här svarar han på allt mellan himmel och jord…

 

Favoritresmål: De senaste åren har jag bott i Berlin och när jag tröttnat på betongen drar jag till Buckow – en liten lantlig pärla en timma från Berlin. Brecht hade sitt sommarhus där. Annars vandrar jag i slottsparkerna i Potsdam.

Sevärdhet jag vill se men inte sett: Skulle vilja pilgrimsvandra till Saint Sara-la-Kali i Saintes-Maries-de-la-Mer.

I baren beställer jag: Radler

Tre personer jag skulle vilja bjuda på middag: Grace Jones, Stephen Fry och Magdalena Andersson

Parfym jag använder: Förälskade mig i Tom Fords Neroli Portofino – tills min man sa att den luktade som luftfrächaren på toaletten.
Favoritlåt just nu: Disgusted med Tami T.
Bok som påverkat mig: Lina Gustafssons Rapport från ett slakteri.
En egenskap jag skulle vilja ha men inte har: Tålamod.
TV-serie som gjort mig hooked: Har precis (sist av alla) upptäckt Game of Thrones och är nu helt uppslukad av våld, sex och drakar.
Det äter jag helst till middag: Vegetariska grytor.
Jag faller för: Hull och hår.
Känd person jag fått höra att jag är lik: Gargamel.
Det har jag alltid i kylen: Berliner Luft.
Här bor jag om 10 år: Förhoppningsvis bor jag kvar i mitt hus om inte räntorna eller havsnivåerna stiger extremt mycket.
Podd jag lyssnar på: Romatopia.
En bra fredagskväll innehåller: soffhäng med man och hund alternativt klubb- och barhäng i Schöneberg.
Jag klär mig helst i: På scen: extremt och gender liquid. Privat: varmt och vattentätt.
Jag skulle aldrig klä mig i: Äkta päls.
Min första pojkvän lärde mig: Älska Maria Callas och spela flöjt.
Låt jag önskar att jag skrivit: Der Wind hat mir ein Lied erzählt.
Favoritgodis: Lakrits.
En stor konsertupplevelse: Ane Brun i ruinerna i Cartagena.
En roll jag skulle vilja spela: Caligula.
Favoritmusikal (förutom Änglagård): Den nyskrivna tyska musikalen SLIPPERY SLOPE – almost a musical. En musikal om kulturell appropriering, maktmissbruk och alternativa sanningar. Jag spelar den i jul och hela våren på Maxim Gorki Theater om nån har vägarna förbi.
Mitt highlight moment hittills: Karriärmässigt när jag nu i år fick Teaterkritikernas pris, Stockholms stads hederspris för Teater samt Katarina Taikon priset för min föreställning Tschandala/Tattaren. Ett highlight moment privat är när jag gifte mig med min man i Ljuders kyrka i Småland.
Tidning jag läser: DIKKO
Nyttig grej jag gillar: Paddla kanot i Himmerfjärden.
Jag lägger lite för mycket pengar på: Spontanköp av resor som aldrig blir av.