Jag hymlar inte med att vara en flitig fäbodjänta. Tvärtom är jag uppriktigt stolt över att omfamna min sexualitet. Men med det sagt är jag även en romantiker av rang. En som tror på kärleken och lyckliga i alla sina dagar med allt ifrån melodikryss till hektiska högtider.

Gång efter annan tror jag mig även ha funnit honom. Och gång efter annan har det slutat med ordentliga övertramp gentemot mig själv. Jättedumt, jo tack.

Låt mig ge några exempel där det pirrat hela vägen till Värmlandsskogarna.

Anton tyckte det var pinsamt med mina erotiska noveller. Han bad mig ljuga och säga att min dröm var att skriva ”fin” litteratur. Jag svarade att jag hellre ligger etta på erotiktopplistan i Polen än överst i en byrålåda i Skutskär. Anton himlade med ögonen. Och ändå fortsatte jag att ta hans kuk i min mun.

Jesper tyckte att jag satt som drottning Silvia när han skulle fotografera mig. Perfekt, borde jag ha svarat. Jag som känner mig som en riktig queen. I stället lät jag mig instrueras att sitta som en jävla toffel.

Ingen stil, som The Gunilla skulle säga. Och med all rätta.

Lukas sa åt mig att mig att sluta äta smågodis och gå ned i vikt. De som känner mig vet att min kostcirkel i huvudsak består av vitkål, blandsaft och just smågodis. Närmare bestämt Fazer blå, Geisha och pizzabitarna (som tack och lov finns på välsorterade Tempo-butiker i Västerdalarna). Hint till mina beundrare, det går alltså bra att skicka annat än kukbilder och svettiga jocks!

Även sats ingår i min kostcirkel, men det har väl inte undgått så många vid det här laget. Och då inte gymkedjan.

Jag försökte vara även Lukas till lags och satte fingrarna i halsen, men då jag inte har tillstymmelse till kräkreflexer gick det inget vidare. Och tur var väl det. Sätt aldrig dina fingrar i halsen. Inte för någon. En kuk är något annat.

Till Lukas vill jag i dag säga att det viktiga inte är att ha en skjorta i storlek small, men däremot ett hjärta i storlek xxl.

Stefan sa att om det skulle kunna bli något mellan oss skulle jag tona ner mig själv. Jag frågade på vilket sätt. ”Till att börja med borde du sluta skriva krönikor för det där QX”, sa han.

Stefan bad jag fara åt helvete.

Jag har haft en tendens att vilja vara andra till lags på ett ohälsosamt sätt. Det grämer mig att jag varit sådan. Jag har lyckligtvis kommit underfund med hur idiotiskt det är. En slags själslig våldtäkt gentemot mig själv.

Sådana ska man akta sig för.

Stöter jag på en Anton eller Stefan i dag ser jag varningsflaggorna och säger raskt tack men nej tack, jag tar hellre en kokkorv. Gör det du också. Förminska aldrig ditt jag för att behaga någon annans osäkerhet. Det får pirra hur mycket det vill. Vill han inte ha dig som du är så är han ändå ingenting att ha.

Numera vet jag bättre. Min drömprins ska inte bara acceptera mig för den jag är utan älska mig just för att jag är exakt på det viset.

En erotikförfattare och som gärna jämförs med en drottning (hallå – det är inte för intet jag har drottningmodern som idol). Som inte skäms ett pillekvitt för att han älskar sex. Som är bra både på att andas genom näsan och att svälja hela satsen. Och – som bakar helt orimligt goda finska pinnar!

Ja, vad mer kan man önska?

Ps. Glöm inte att så väl smågodis som sats innehåller väldigt lite näring. Det är förstås därför jag måste svälja ofta och mycket.