En av de som drabbats av mycoplasma genitalium är John, han är 30 år och läser till läkare. Han berättar för QX att han i september förra året kände att ”någonting var fel”. Han hade haft gonorré tidigare men tyckte inte att symptomen denna gång var desamma.
– Gonorré sved mer och jag hade då tydliga flytningar, men så var det inte den här gången, jag kände att infektionen satt djupare in i urinröret och flytningarna var mycket mer genomskinliga och liknade försats.
John testades för gonorré och klamydia men då provresultatet visade negativt fick han ingen antibiotika, istället fick han en tid för att testa sig igen. Man gjorde då bland annat en urinodling för att utesluta urinvägsinfektion.
– Jag bad dem att testa för mycoplasma genitalium redan vid första besöket då jag hade läst om det. De ville dock inte testa och hänvisade till sina rutiner. Utredningen tog tid och jag fick gå med besvären i mer än en månad innan de till slut kom fram till att jag hade mycoplasma genitalium.
John sattes in på antibiotikan moxifloxacin men det blev ingen förbättring.
– Det var en obehaglig känsla att gå runt och känna sig smittad. Jag hade inte ont, och inte speciellt mycket sveda heller men kroppens undermedvetna visste ju att det fanns där.
John fick byta antibiotika och sattes in på doxycyklin och blev initialt bättre, men efter två veckor kom symptomen tillbaka.
– Så jag fick återigen utredas, säger John och suckar.
Han fick testa en ny antibiotika som fick specialbeställas – och bingo, efter två veckor kände han sig frisk. Vården gav grönt ljus att han kunde ha sex igen.
John berättar att han i september träffade sin nuvarande pojkvän.
– Vi hade precis träffats när jag testade positivt för mycoplasma genitalium och vi har bara haft sex 1 gång sen i september, berättar John.
Men nyligen testade även partnern positivt för mykoplasma genitalium. Och båda hamnade på samma behandling. Men i och med att även pojkvännen nu testat positivt fanns tankar om att paret drabbats av ping pong-smitta, det vill säga att de smittat varandra i omgångar och att det var därför symptomen kom tillbaka.
– Bra start på ett förhållande, säger John och kan inte låta bli att skratta åt det. Till slut vet man inte om man är ihop för att man tycker om varandra eller för att vi båda drabbats av detta och hittar någon slags trygghet i varandra. Men jag tycker om min partner och det är det viktigaste för mig just nu. Vi har varandra.
Men ni har egentligen ingen skyldighet att berätta om att ni har den här könssjukdomen ifall ni skulle ha sex med någon annan.
– Nej, jag får ha sex med andra enligt smittskyddslagen eftersom mycoplasma genitalium inte ingår i den lagen, de gjorde nyligen en undersökning på en massa gaykillar i Malmö och 10 % är bärare utan att ha symptom. Men visst skulle det kännas oetiskt av mig att ligga med någon när jag vet att jag har det. Det är liksom vetskapen som är den egentliga sjukdomen.
Så vad händer nu?
– Tillsammans med min läkare som kommer vi kika på alternativa antibiotikabehandlingar. Även om den stammen mycoplasma genetalium jag har är resistent mot moxifloxacin och doxycyklin så kanske den inte är helt multiresistent. Om inget annat fungerar gäller självläkning. Mycoplasman kommer att försvinna så småningom men det kan ta tid. Men silverkanten är att jag då kanske kommer utveckla resistens mot just mykoplasma genitalium.
Så du och din pojkvän håller ihop?
– Ja, vi har funnit oss i situationen, men det är klart att det är ett litet trauma och det har varit skönt att kunna ha någon att dela den här upplevelsen med. Han har stått vid min sida under hela utredningen, och nu kunde jag stå vid hans sida när han gick igenom samma sak.
Jag förstår att det varit en påfrestande vår med tester, väntan och antibiotika, men finns det något positivt med detta?
– Ja, jag har fokuserat på plugget och träningen och bestämt mig för att inte låta detta tynga ner mig. Jag kan inte styra vad som händer runt omkring mig men jag kan helt klart styra min attityd och det har verkligen denna utmaning visat.

Fotnot: John heter egentligen något annat