Vad fick dig att tacka ja till att vara programledare i Melodifestivalen?
– Det är en stor chans för mig att visa vem jag är i Sverige. Jag kände att mitt Sommarpratarprogram för två år sedan uppskattades väldigt mycket, och att det nu vore kul att visa mig lite mer här hemma. Men jag förstod inte att Melodifestivalen var så här stor.

När såg du senast festivalen?
– Jag såg Carola vinna med Främling. Men jag hade hört på avvägar att festivalen fortfarande var viktig i Sverige och min dotter, som bor i Spanien, har kollat en del på webben.

Vad visste du om Måns och Christine?
– Christine hade jag sett i Hey Baberiba, som en kompis skickade på dvd. Jag uppskattar den typen av humor med parodier och sånt. Och min trettonåriga dotter hade koll på Måns eftersom hon sett festivalen på tv. Vi har svensk tv i huset i Marbella.

Kan du sjunga?
– Nja, hyfsat. Jag spexade och sjöng lite som ung, och spelade trummor. Jag har även tagit sånglektioner när jag utbildade mig som skådis. Och jag sjöng på mitt bröllop, She´s a Lady och It´s not Unusual av Tom Jones.

Vilken av dina filmroller är du mest stolt över?
– Jag gillar min senaste film The Expendables som kommer ut nu i sommar. Där har jag en annorlunda roll som är snabb i dialogen, komisk och galen.
– Och Rocky 4 såklart som var min första film. Men jag tittar inte så mycket på mina egna filmer.

Tycker du att din karriär tagit sig i den riktning du velat?
– Jag har ju insett att man inte kan hålla på att planera allting så noggrant. Klart att alla vill vinna Oscars och bli de högst betalda skådisarna. Men sen inser man att det kanske inte blir så. Jag har inte prioriterat det, jag bor ju inte ens i Hollywood. Det viktigaste för mig är familjen, och min träning. Och jag har insett att jag mognat sent i livet och att det är först nu som jag får vara med i en större film och göra festivalen. Så jag hoppas kunna göra oväntade kul saker längre fram.

Finns det nån skådis du har som förebild?
– De som är entreprenörer och utvecklar egna projekt, Mel Gibson, Clint Eastwood och Sylvester Stallone. De tar saken i egna händer och gör vad de vill.

Vilken roll hade du gärna gjort?
– Jag gillar historiska stora filmer som Gladiator, så den hade varit kul. Just att blanda drama med action är inte lätt men i Gladiator lyckas man bra. Mel Gibson och Kevin Costner har också gjort filmer på det temat som funkar.

Vem är det mest kända namnet i din telefonbok?
– Det måste vara Sly Stallone. Han är den som jag är mest kompis med i Hollywood, som jag boxas med och snackar lite allvar med. Honom kan jag lita på.

Hur rik är du?
– Jag flyger inte privatjet eller har tre lyxyachter, men jag har pengar. Jag har slösat bort rätt mycket, för jag gillar att leva, köpa fina saker till min fru, och ta min familj på semester. Vi bor i en stor villa i Marbella med en massa personal och security och sånt där, det kostar ju. Jag skulle nog kunna sluta med filmandet om jag ville, och ändå leva ganska väl. Så några smarta investeringar har jag gjort.

Var kommer namnet Dolph ifrån?
– Jag tog det från min farfars sida när jag började med skådespeleriet. Mitt egentliga namn Hans kändes lite tyskt och jag ville bli en ny person och börja om. En klassisk Hollywood-historia med andra ord.

Du har två döttrar som är tretton och åtta, hur är du som pappa?
– Sträng men rättvis. Och ganska gullig. Jag gillar att kramas och pussas för att visa att jag älskar dem. För mig är det också viktigt att dem är väluppfostrade och kan föra sig bland folk. Att de är artiga och respekterar människor.

Du var ju tillsammans med Grace Jones i ett par år, hur handskas man med en sån kvinna? Hon känns rätt vild…?
– Haha. Hon var väldigt trevlig och betydligt mer ”down to earth” än den bild de flesta antagligen har av henne. Sen gick hon på lite hårt med festande och substanser, och det var väl lite därför vi inte kunde vara tillsammans. Jag kunde gå upp fem på morgonen för att filma och då kom hon hem med ett gäng och skulle ha efterfest. Det funkade inte riktigt för mig. Jag var ju en oskyldig kille från Sverige som knappt hade haft tjej när jag träffade henne.
– Nästan alla som hon omgav sig med var gay och det var en ny upplevelse för mig som idrottskille som kom från en liten by utanför Kramfors. Där var ju allt superstraight liksom.

Så du hängde mycket med homos då?
– Ja, jag tyckte ju att det var supercoolt när jag kom till New York och träffade alla bögar. Jag kom in precis i slutet av Studio 54-eran, med Andy Warhol, Keith Haring och dom. Men tyvärr är alla döda i dag. Du vet, de bodde i New York, partade hårt och så dog de i AIDS. Det var skrämmande, och lite extra läskigt för Grace som varit med om ett och annat. Och när jag tog mitt första hivtest var jag inte alltför kaxig.
– Men jag umgås fortfarande mycket med bögar. Mina homovänner förgyller tillvaron så att det inte blir så jävla tråkigt hela tiden.

Men om Grace experimenterade både med både det ena och andra, vidgade inte du dina sexuella vyer då också…?
– Inte så mycket….Men det har väl hänt nåt nån gång när man var helt borta. (skrattar)

Du är 52 och ser oförskämt bra ut, vad är knepet?
– Jag tror att man ska undvika stress och försöka varva ner rätt ofta. Sen tror jag på varierad träning och inte bara stå som en laboratorieråtta på ett band hela tiden. Jag försöker också alltid att smörja in mig med krämer. Jag satsar på dyra märken som Shiseido och Clarins för jag ser det som en investering för min karriär. Och innan jag tränar på morgonen brukar jag ta vitamin C, ginseng, ättiksyravinäger och en Red Bull, så man får en kick så man vaknar.
– Mycket sex är bra också. Det är ju därför man tränar. (skrattar) Dessutom ser man ju snyggare ut för sin partner.

Men du som jobbar och är ifrån din fru så mycket kan väl inte få så mycket sex?
– Nej, det är jobbigt. Men då får man planera lite mer. Och man behöver ju inte en annan person för det heller. Det är ju viktigt att hålla maskinen igång om du förstår vad jag menar. (skrattar)

Haha, sant. Du, jag såg nyligen ett klipp från filmen Showdown in Little Tokyo där din motspelare Brandon Lee säger ”You have the biggest dick I´ve ever seen on a white man”. Hur mycket mutade du manusförfattaren för att få in den repliken?
– Haha. Nej, för fan, jag tyckte det var pinsamt. Men det var ju den jargongen i filmen, och det var åttiotal du vet. Det var inte jag som försökte skryta.

…men finns det någon sanning i det då?
– Ja du, det kanske gör det. Det är inte helt ogrundade rykten, ”where there is smoke there is fire” som man brukar säga. (skrattar)