När Emma Hambergs roman Je m’appelle Agneta nu tar steget till filmduken är det en berättelse om mod, identitet och livslust som får nytt liv. Tillsammans med regissören Johanna Runevad har de väckt historien om Agneta och Einar till liv.

Agneta är 49 år och lever ett liv där hon knappt märks. Barnen hör av sig när de behöver pengar, kollegorna visar inget större intresse och hennes man Magnus, spelad av Björn Kjellman, brinner för hälsa och disciplin, medan hon i smyg gömmer marmelad, äter ostar och kex och dricker vin.

När Agneta en dag får sparken efter 25 år på Trafikverket ser hon ett märklig annons gällande ett au pair-jobb i tidningen. Kort därefter befinner hon sig i Provence i Frankrike, utan att kunna ett ord franska. Här träffar hon Einar, en 80-årig homosexuell man som bor i ett kloster tillsammans med sina två katter och en sköldpadda. Det au pair-jobb hon trodde gick ut på att ta hand om en pojke visar sig i själva verket vara den äldre, smått dementa mannen Einar.

Två karaktärer födda ur verkligheten.

För Emma Hamberg föddes Agneta, spelad av Eva Melander i filmen, med hjälp av hennes följare på sociala medier. Under åren som författare beskriver hon hur hennes läsare delat med sig av sina hemligheter och bekännelser. Följarna berättar om känslan av att vara osynlig, att ha hamnat fel och tappat bort sig själva.

– Jag tror att eftersom mina följare möjligtvis aldrig kommer träffa mig, så har jag blivit som en präst för de här kvinnorna. Agneta är resultatet av historier från en massa kvinnor i alla åldrar, säger Emma Hamberg.

Men även om Agneta bär huvudrollen i filmen så var det Einar som först existerade. Einar, spelad av Claes Månsson, har också sin grund i verkligheten.

– Einar bygger på min mans morbror som bor i ett kloster i Frankrike, där han och hans man skapade ett safe room. Det blev en plats där bara personer som accepterar deras sätt att leva är välkomna.

“Emma, would you like som poetry for your petit dejeuner?”

Så hur möttes Einar och Agneta och blev den här boken, och nu filmen?

Hamberg beskriver tågresan ner till Frankrike med sin man som en kall och mörk resa i november. På morgonen när de vaknar möts Emma av att morbrodern och hans man stå i köket och röker.

– Jag kommer in i det här minimala och trånga köket och får frågan: “Emma, would you like some poetry for your petit dejeuner?”. Morbrodern går iväg i sin långa, vackra sidenmorgonrock och kommer tillbaka med en katt under armen och en cigg i handen. Sedan läser han sin dikt “How do you do my libido”. När han står där med katten och ciggen i det trånga köket kände jag bara att nu måste jag göra en anteckning.

Så började historien om Einar ta form. Det skulle bli en person, precis som morbrodern, har ett eget sätt att se på livet. En person som inte dömer.

Men för att ge mer tyngd åt Einars historia behövde Hamberg förstå hur det var att komma ut som queer man på 60-talet. Hon kom i kontakt med en person som gav henne allt hon behövde för att skapa karaktären.

– Han berättade om sorgen att bli besluten på sitt barn, livet i flottan, om att bli misshandlad i Humlegården och om stunden då han träffade den vackraste man han sett.

Tillsammans med morbroderns liv och alla berättelser från olika kvinnor i Sverige började Agnetas och Einars resa ta form.

– Där och då bestämde jag mig att Agneta skulle få komma till Einar, säger Emma Hamberg.

Agneta beskriver sig själv som genomskinlig. Det det att se någon parallell gällande hennes genomskinlighet och livet innan man kommer ut som queer?

– Att komma ut som queer är en egen sak. Men att komma ut som den man är, är också ett sätt att komma ut. Man kan komma ut flera gånger under ett liv, för man förändras, säger Emma Hamberg.

Samtidigt vill både Hamberg och Runevad betona att Agnetas resa inte handlar om att hon tar sitt pick och pack och ger sig av en dag.

– Hon ger Magnus chans även när hon blomstrat och kommit ut som den hon är. Det är essensen i filmen. Det handlar om att man ska tillåta sig själv att testa något nytt, säger Johanna Runevad.

Eftersom boken är skriven på ett otroligt målande sätt blev det en utmaning att översätta den till filmens värld, berätta Runevad.

– Emma är den enda personer där jag läst boken och sen tänkt: “Jag måste låta världen ta del av det här”.

Fanns det någon del i boken som stack ut lite extra och som ni kände att ni måste ha med i filmen?
– Vi pratade mycket om när Fabian och Agneta skulle ligga med varandra första gången och det skulle gå till, säger Emma Hamberg.

Han är en av de återkommande personerna som är med i både filmen och boken. Fabian äger den lokala restaurangen och är även god vän till Einar.
– Men den scenen skulle absolut vara med. Jag minns när jag läste boken och kände: wow, vilken del. Det är när hon står och lagar såsen och säger “voulez-vous coucher avec moi?”, för det är det enda hon kan säga på franska. Emma hade beskrivit det som glupskt och att det ska inte vara passionerat, utan de vill nästan äta varandra, säger Runevad.

Hon skrattar och fortsätter:
– När vi sedan pratade om hur vi skulle gestalta scenen i filmen sa jag: ”Jag tror vi måste ha bearnaisesås”. Då svarade min fotograf: ”Det är det äckligaste jag vet. Gör du det kommer jag inte vilja filma, och ingen kommer vilja se filmen.” Och då kände jag: Det blir bearnaisesås! Den är direkt från boken, i Emma beskrivning, men omgjord för att passa film.

Je m’appelle Agneta är Emma Hambergs och Johanna Runevads första samarbete, men inte det sista.
– Det blir hundra procent fler samarbeten framåt, säger Runevad.

– Du sa det så fint tidigare Johanna: ”Man ser när det är någon som tillhör ens flock”. Och precis så känner jag, säger Emma Hamberg.

Je m’appelle Agneta visas just nu på utvalda biografer och har premiär på Netflix den 29 april.