I kväll går grekiska Akylas in som storfavorit i finalen. Hans Ferto rusar upp på listorna efter att han framfört den i semi 1 i tisdags och numret med datagrafik, blinkningar till den grekiska historien och sångarens otroliga outfit i pälsstövlar och pälsmössa är redan en ESC-klassiker.

Först och främst, Ferto, vad är betydelsen bakom den?
– Ferto betyder ”bring it” det. Ferto handlar om girighet och överkonsumtion, för även om vi redan har saker, vill vi ha mer. Man försöker fylla luckor av något man saknar. Min grekiska generation växte upp i en stor finansiell kris.  Jag minns att vi hade svårigheter att betala räkningarna, räntan, ja, allt. Så det är för alla barn som drömde stort, som inte hade pengar. Det är också en tacksamhets-låt till min ensamstående mor, för även om vi hade så många finansiella svårigheter, så försökte hon göra allt för mig och min syster. I låten vill jag först ha allt, men sen sjunger jag: ”kolla mamma, jag tror att jag kommer kunna skaffa det där nu, och ge oss en bättre framtid.” Så det är också en manifestationslåt, om att vilja ha saker i livet och kunna skaffa dem.

Du är en öppet queer artist, vad är queer för dig?
– Queer är att vara annorlunda från de strukturer som samhället gjort för oss, att gå vår egen väg och vara oss själva. Jag är så, så glad att det här är första gången som Grekland skickar en öppet queer artist. Jag hoppas att fler vågar göra sin egen musik och vara öppna. Jag ville gråta efter min vinst för jag kunde inte tro att det grekiska folket kunde älska mig för den jag är. Jag tänker på när jag var liten och om jag sett mig själv med de orangea skorna och den här galna outfiten…Då skulle jag vara ”oh my god, jag kan göra det där också!” Jag hoppas att jag hjälper barn att känna sig mer stolta och stolta.

Vem var din främsta förebild när du växter upp?
– Lady Gaga är en stor idol för mig. Hon gav mig hopp när jag var yngre. Att det var okej att jag är född så här och att jag kunde få vara mig själv, och tro på mig själv. Hennes attityd om att ingen skulle säga till dig att du inte är bra nog, eller att du ska följa dina drömmar gav mig så mycket kraft. Det fick mig att tro att jag kunde blir en superstar, och min tid kom. Jag spelade musik på gatan i Aten för tre månader sedan, och nu är jag i Eurovision. Det är galet.

Vad är ditt ultimata queer-anthem?
– Born This Way.  Självklart!

 Har du några grekiska favoriter i Eurovision? 
– Helena Paparizou, är min nummer ett. Hon tog pokalen till Grekland för första gången och det var en riktigt stor stund. Annars, Sakis Rouvas, självklart, och Marina Satti. Sa jag Kalomira?. Jag är ett stort Eurovision-fan, och brukar äta pizza och öl hos vänner och se det.

Har du några svenska favoriter?
– ABBA. De slog globalt och deras musik ger mig glädje. De blandade svensk musik med grekiska anthem i Mamma Mia. Och så, klart: Loreen. Ni har alltid så starka i Eurovision. Förra året hade ni (sjunger) ”Bara Bada Bastu åh-åh-åh-åh…”. Och det här året har ni Felicia som är fantastisk.

Hur skulle du beskriva din stil?
– Jag känner mig mer trygg än nånsin i att för första gången vara mig själv fullt ut. Jag har velat gå till mataffären med de här skorna, men det har inte känts helt… Nu är de i sitt rätta element: på scenen.  Igår var jag i kläder som Elton John, nästa dag blir jag en pirat. Vi borde leva livet större. vi lever bara en gång.

Berätta om mössan och skorna!
– Jag ville verkligen skapa min karaktär, Ferto. Jag såg jag en sån mössa på min bästa vän och tyckte att den såg ut som kattögon, så jag körde på den. Jag är besatt av katter, och nu kallar jag mina fans ”my kitties”. Men nu är det så varmt med mössan. Hur ska det funka under min sommarturné?

Finns det en låt som du hade velat skriva?
– Vogue med Madonna, Bad Romance med Lady Gaga. Och Elvis Presley, förstås. När jag var gatumusiker spelade jag alla hans hits.  så sjöng jag Elvis Presley.

Varför tror du att vi queers är så intresserade av Eurovision?
– Det är ju den enda europeiska festival som alla kan se på tv. Härifrån har vi fått dragpersonan Verka Serduchka med en  disco-stjärnbollen på huvudet., och Conchita som sa att vi var ”ostoppbara” gav mig gåshud. Hon var min största inspiration när jag var 14 år gammal. Att se henne vinna tävlingen fick mig att känna att vi också är accepterade. Att vi också kan vara älskade. Det var väldigt viktigt.