”När kom ni till Gröna Lund för att få plats på första raden?”, frågar jag tjejerna med numren 1 och 2 målade på armarna.
”Vi kom vid midnatt. Vi kunde inte sova. Men det var verkligen värt det!”
Svaret blir uppenbart redan efter några minuter in i konserten. Så fort Charlie Puth kliver upp på scenen exploderar parken i jubel, och de främsta publikraderna sjunger med i varje vers.
Den amerikanske sångaren, låtskrivaren och producenten är tillbaka i Stockholm för första gången på tio år. Under den här tiden har hans låtar See You Again, We Don’t Talk Anymore och Attention samlat över två miljarder lyssningar vardera på Spotify, och Puth har blivit en av de mest kända popartisterna i sin generation.
Men fenomenet Charlie Puth handlar inte bara om hits, även om han har gott om dem. Hans konserter ger oss möjlighet att inte bara se en popstjärna, utan också en kompositör och pianist där musiken alltid står i centrum. Här finns inga komplicerade koreografier eller storslagna kulisser, all uppmärksamhet fästs på den sången, det fantastiska pianospelet och känslan för harmoni. Det är inte för inte som han betraktas som ett underbarn inom popbranschen. Till och med Taylor Swift nämnde Charlie i titellåten på albumet ”The Tortured Poets Department”: ”We declared Charlie Puth should be a bigger artist”.
Han är en begåvad musiker med absolut gehör, som samtidigt inte är rädd för att vara rolig och självironisk. Det är bland annat därför som Charlie Puth sedan länge är omtyckt av queer-communityt. Även om han för några år sedan anklagades han för ”queerbaiting” på grund av sina frispråkiga inlägg på sociala medier. Artisten själv har dock vid flera tillfällen sagt att han inspireras av HBTQ+kulturen och sina queerfans. Dessutom var det just iakttagelserna av livet på gayklubbar som hjälpte honom att se låten Loser i ett nytt ljus.
Kanske är det just därför som hans konsert känns som ett ”safe space”: bara bra musik, skoj och en känsla av att alla hör hemma. Puth interagerar hela tiden med publiken, och ibland även med parkbesökarna som följer uppträdandet från åkattraktionen ”Katapulten”.
– Det är bäst att jag slutar titta på er, annars mår jag illa på scenen, skrattar han när han ser folk som skjuts uppåt i attraktionen.
Tack vare sådana ögonblick känns konserten inte som en show som är planerad in i minsta detalj, utan som något levande. I slutet av kvällen utbrister Puth: ”Det här är det bästa stället. Säg inte till någon annan att jag sa det. Det här är fantastiskt.”
Vi kommer självklart inte att berätta det för någon!
Anton Isiukov
