EP:n innehåller de tidigare singlarna Född för att dö, Änglar & demoner och Andra sidan, tillsammans med de nya spåren Nattfjäril och Nangijala. För Julia Alfrida handlar skivan om frågor som blivit allt svårare att värja sig mot.
– Jag tror att jag dels har en liten ålderskris. Jag har passerat 30-strecket och det har rört om något i mig. Dessutom har en ung släkting gått bort för några år sedan, vilket gjort att jag fått en närmare relation till existentiella frågor, berättar Julia för QX.
Juia Alfrida beskriver också hur musikbranschens osynliga åldershets, särskilt mot kvinnor, bidragit till de tankarna.
En tydlig röd tråd genom EP är referenserna till Astrid Lindgrens värld. I Nangijala och titeln Vingslaget vid Bråkmakargatan möts barndomsminnen och vuxenliv.
– Jag har till och med Pippi Långstrump tatuerad på underarmen sedan jag var 18. Det är framför allt Pippis rebelliska sätt som alltid tilltalat mig. Astrid själv var också en rebell och samhällsdebattör, och det inspirerar mig.
Titeln syftar både på huvudspåret Nattfjäril och den så kallade fjärilseffekten, tanken att ett enda vingslag kan få stora konsekvenser.
– Jag vill se mitt sätt att vara så. Att en liten handling kan påverka omvärlden mer än man tror. Lotta på Bråkmakargatan är också en karaktär jag känner igen mig i: envis, bestämd och lite bråkig på alla bra sätt. Min egen uppväxtgata var min Bråkmakargata, där drömmarna om vem jag ville bli tog form.
För många hbtqi+personer har Astrid Lindgrens berättelser blivit en fristad, med teman som utanförskap, mod och att hitta sin plats. Julia känner igen sig.
– Jag upplever tyvärr minoritetsstress dagligen och får ständigt kämpa med känslan av att höra till i heteronormativa sammanhang och påminna mig om att jag är värdefull. Senast på ett heterobröllop stack jag ut i min klädsel, vilket skapade stress men samtidigt också stolthet.
Ser du dig själv som en ”bråkmakare”?
– Oja! Jag är ganska frispråkig och har lärt mig att inte ta skit. Jag har aldrig varit konflikträdd. Som hbtqi+person har jag alltid känt mig som en underdog och därmed en rebell, en bråkmakare på ett bra sätt.
Vingslaget vid Bråkmakargatan markerar också ett språkligt skifte. Efter många år med engelskspråkiga låtar har Julia för första gången skrivit ett helt projekt på svenska.
– Jag trodde aldrig att jag kunde skriva på svenska, så det här blev en glad överraskning. Plötsligt kunde jag använda svenska ordspråk och referenser till vår kultur på ett sätt som gav texterna ett större djup.
Samtidigt vill Julia inte definiera sig som en traditionell popartist.
– Skapandet är viktigare än hur många lyssningar eller följare jag har. Jag vill göra min röst hörd, men jag strävar inte efter att vara influencer. För mig kommer musiken och det visuella alltid först.
Privat mår Julia Alfrida bättre än någonsin.
– Jag är lycklig sambo och har varit förlovad i två år. Jag är tillsammans med min bästa vän och kunde inte ha det bättre. Vi är ett starkt och stolt regnbågspar som ser fram emot att gå Pride tillsammans i augusti.
Julia spelar på Stockholm Pride fredagen den 31/7 på scenen Riot på BAR15 klockan 18:45-19:15
