Felipe är en överviktig 16-åring med många mobbare, en snäll mamma, kroppskomplex, härlig attityd – och en crush på ”the boy next door”.
Det är sommar och grannpojken Caio flyttar in hos familjen när hans egna föräldrar reser iväg. Under drygt två veckor ska han och Felipe dela samma rum. Killarna kunde inte vara mer olika: Caio är ju smal och snygg, en gymråtta som gillar fotboll, och en sån där hopplös hetero. Eller? Det börjar med bråk, stök och avundsjuka, men det här är ju också en romantisk komedi, så ni kan gissa vart det hela leder…

Trovärdigheten står inte på topp här. Femton dagar är snarare som en fantasy för unga queers (och alla oss andra som någon gång själva varit där). Med lekfullt bildspråk och medvetna blinkningar till filmiska klyschor skapas en rapp och rosaskimrande kärlekssaga – till och med ett musikalnummer hinner de få in!

Lite ytligt och förutsägbart är det ju, och karaktärerna är rara men ganska platta.

Vad som dock får Femton dagar att sticka ut är det kroppspositiva budskapet. Felipe, som en stor kille med ett ännu större hjärta, är en sorts filmhjälte och förebild vi ser för sällan. Hans kamp med sin egen osäkerhet kan säkert ge andra unga lite pepp och hopp i denna gayvärld fylld av Heated Rivalry-tvättbrädor och ouppnåeliga ideal.

Eller som en vis person en gång sa: ”If you can’t love yourself, how the hell are you gonna love anybody else?

Femton dagar

Originaltitel: Quinze Dias
Land: Brasilien
Betyg: 3
Regi: Daniel Lieff
Skådespelare: Miguel Lallo, Diego Lira, Débora Falabella