Queera dikter kickstartar Stockholms internationella poesifestival: ”Konstigt att det inte är en större konstform”

En grupp queera poeter från Slovenien och Sverige träffas för första gången på Teater Giljotin nu på söndag. De inleder den 30:e årliga Stockholms internationella poesifestival med att läsa varandras dikter som de har översatt till varandras språk. Föreställningen de har satt ihop heter Nya blommornas språk och QX har pratat med en poet per land inför kvällen.

– Idén till projektet uppstod i september förra året när jag var på Bokmässan i Göteborg. Där pratade jag med olika förlag och frågade om Sveriges litterära scen för HBTQ-poeter. Jag skrev sedan till Madeleine Grive, poesifestivalens grundare och kreativa ledare, om hon kunde ställa upp på att arrangera en offentlig läsning bland poeter med mig, säger Aljaž Koprivnikar till QX.

Och på söndag är det showtime. Poeterna har aldrig träffats förut. Deras enda kontakt har varit genom digitala möten på Zoom som de har haft den senaste månaden. Där har de översatt sin dikter till engelska och sedan varandras på sina respektive modersmål.

– Queer kultur är ju ganska smal från början och poesi är ännu smalare. Det är roligt att hitta en grupp från ett annat land och en annan kultur som är intresserad av samma saker. En grupp man märker har samma funderingar kring text, ord och vad det innebär att arbeta med språk, säger Axel Winqvist, som är en av de svenska poeterna för kvällen.

– Sedan har jag inte arbetat med översättningar innan. Det känns som att man får sitta och skriva samtidigt som man är försiktigt och tänker att man ska göra orden rättvisa på svenska, fortsätter han.

Var det något som var svårt?
– De kan inte svenska och vi kan inte slovenska. Man lägger sina texter i varandras händer, vilket både känns kul och lite läskigt. När man översätter dikter vill man att det ligger så nära originalet möjligt med ordval, samtidigt som man vill vara trogen till hur det låter. När jag skriver själv arbetar jag med allitteration. När jag har översatt de slovenska poeternas dikter från engelska till svenska har jag ibland undrat om det var meningen att allitteration skulle vara med som jag senare har tagit bort. Men om jag känner att det kan ge dikten kraft och rättvisa är det okej att jag gör så, säger Axel.

Axel, finns det utrymme för HBTQI+poeter eller queer poesi bland det som ges ut på förlag?
– Det tycker jag att det finns. Utan att ha siffror och statistik tycker jag att det ges ut bra queer poesi, både i Sverige och internationellt. Det kan vara att det är jag som är jävig. Poesi och litteratur överlag är att ställa sig bredvid något man betraktar i världen.

– Där tror jag att queer erfarenhet är en bra grogrund att ösa ur. Man kanske har en annan blick, som kan vara en bra startpunkt. Jag tror att de flesta poeter, oavsett vilken sexualitet de har, ställer sig lite utanför världen för att betrakta den. Men som queer person så kanske man har tagit det steget i verkliga livet, avslutar han.

Aljaž Koprivnikar

Foto: Betty Kapun

Aljaž, hur finns det queer representation inom poesi i Slovenien?
– Även om Slovenien är ett litet land med ett litet språk har vi många litterära aktiviteter, även inom det queera. Ljubljana har den äldsta HBTQ-filmfestivalen i Europa. Vi har också ett förlag som är dedikerat för enbart HBTQ-författande. Men man måste vara vaksam. Alla rättigheter som vi nu får och har kämpat för efter många långa årtionden och århundraden kan tas ifrån oss. Inget är säkert.

– Jag tror även att queer poesi får fler och fler läsare. HBTQ-teman börjar till och med att bli mer mainstream. Vissa förlag har börjat publicera HBTQ-författares böcker för publicitet. Det blir en slags positiv diskriminering med det, säger Aljaž.

Finns det regler när man skriver poesi?
– Nej, skulle jag säga. Det har varit en stark förändring de senaste hundra åren när man har bryter mot versmått. Jag förhåller mig inte till några regler, men det som är häftigt är att om man har läst poesi får man med sig strukturen med versmått och hur man ska disponera texten. Man ska inte heller avfärda regler som att det är något dåligt. Men jag försöker vara så fri som möjligt när jag skriver och fokuserar på att det ska flöda med en rytm, säger Axel.

– Nej. I dagens samhälle är poesin ett av de enda säkra ställen där man kan uttrycka sig helt fritt. Det gör också det möjligt att skriva och läsa med andra, som att man bygger broar av empati mellan varandra, som behövs idag, speciellt när det pågår krig och hatbrott i världen. Poesi kan vara ett starkt politiskt verktyg att uttrycka sig mot missförhållanden i samhället, säger Aljaž.

Axel, utöver att vara poet håller du på med radio som producent och reporter. Hur balanserar du dessa karriärer med poesin?
– Ibland funkar det jättebra och det är då jag är som gladast. Jag älskar verkligen att jobba med radio. Jag jobbar med dokumentärer och då blir det materialet som styr. Det är som att jag har en skyddad verkstad där man får vara helt i sin fantasi och eget skapande. Såklart, jobbar man på public service som jag gör, finns det krav på att det ska vara tydligt och att man ska förstå. Det jag gillar med poesin är att dessa krav inte gäller. Det finns lager av text i mina dikter som man fattar men ändå inte. En dålig dag är när jag inte får tid att skriva. Och då känns det kanske inte lika roligt.

Finns det något du önskar att folk visste om poesi?

– Det jag försöker säga till alla när jag pratar om poesi är att man inte måste ha förkunskaper, det är inte alls min bild av det här. Jag tycker att det är konstigt att det är en större konstform när alla kan ta till sig det. Jag skulle vilja att folk slutar tänka att det skulle vara svårt och jobbigt att vara poet, säger Axel.

Aljaž, på söndag smäller det. Vad ser du fram emot med poesikvällen på Stockholms poesifestival?
– Jag har inga förväntningar men jag hoppas på en trevlig kväll. Det viktigaste är att vi kan byta idéer och kunskaper, men även att bygga vänskaper. Jag tror att det endast är när vi är tillsammans som vi är starkare. För själva kvällen hoppas jag på att vi kan presentera vårt slovenska språk och poesi till den svenska publiken och att vi hör våra svenska vänner läsa poesi live. Och kanske hinna med att festa efteråt, säger Aljaž och skrattar till.

Nya blommornas språk är en poesiföreställning av och med slovenska och svenska HBTQ+poeter. Den inleder den 30:e årliga Stockholms internationella poesifestival den 25 oktober kl. 18:30 på Teater Giljotin. Biljetter finns att köpa på tidningen 20TALs hemsida här där man även kan läsa mer.