I kväll visas regissören och manusförfattaren Dawid Ullgrens kortfilm Nittonhundraåttioett i SVT. QX tog ett snack med Ullgren om bastuklubbar och kortfilmsutmaningen.

Hur föddes idén till filmen?
– Jag fick höra från en vän om en diskussion på ett forum där de diskuterade vad som var okej på en bastuklubb. En åsikt var att när man har gått in på en bastuklubb så går man med på allting. Det fick mig att reagera, då jag helt enkelt inte håller med. Men den kommentaren stannade kvar hos mig och jag kände att jag var tvungen att utforska den tankegången. Det fanns något lockande också i att utforska vad som händer när man träder in i en miljö som anonym.

Hur castade du rollerna?
– Vi hade manuset mer eller mindre klart när vi satte igång med castingprocessen, så jag visste att filmen skulle kräva modiga skådespelare. Razmus Nyström hade jag jobbat med lite tidigare och visste att jag ville jobba med honom i denna film. Bengt Braskered träffade jag på en lunch som fotografen Josua Enblom hade styrt upp. Vi skulle mest bara prata om våra erfarenheter kring bastukulturen, men när jag lämnade det mötet visste jag att Bengt skulle vara perfekt för rollen. Per Öhagen blev jag tipsad om.

Varför är detta med bastuklubbar så laddat?
– Min upplevelse är att det inte är speciellt laddat längre. Snarare är det så att folk inte vet att de ens existerar. Det kan ha med att det var förbjudet mellan 1987-2004 och att bastukulturen har ersatts av Grindr och liknande appar. När jag har visat filmen för publik brukar reaktionerna vara mer att de inte känner till bastuklubbskulturen. Det känns fint att med denna film ge en liten glimt in till en queerkultur som inte alla känner till.

Vad är utmaningen i kortfilm?
– Det finns många utmaningar, men för mig handlar det mest om att lyckas hålla historien koncentrerad. Det är väldigt lätt att man försöker berätta för mycket på för kort tid. Jag älskar kortfilmsformatet då det verkligen finns möjlighet att testa olika sätta att berätta historier på, men det är svårt och det tog ett tag innan jag började känna mig bekväm med formatet.

Har du själv besökt bastuklubbar och hur var din upplevelse?
– Jo jag har besökt bastuklubbar. Jag gjorde det under utvecklingen av denna kortfilm för att skapa mig min egna bild av atmosfären. Jag var rätt så nervös och något obekväm, men det hela blev ganska snabbt avdramatiserat när jag väl var på plats. Det jag tog med mig från vistelsen var den troliga gemenskapen och respekten för varandra som fanns på platsen.

Nittonhundraåttioett, SVT1, 22.35