På fem år gjorde Ingmari Pagenkemper Södra Teatern till ett nöjespalats att räkna med.

– Att då få erbjudande om jobb på Cirkus, som är den största privatteaterscenen i Stockholm, var en kul utmaning. Stort men ändå intimt, och vi erbjuder kultur i kombination med  mat, vilket jag jobbat med de senaste 25 åren.

Hennes bästa konsertminne är just från Cirkus då D´Angelo gav sin smått legendariska konsert här 2001.

– Jag har bara positiva minnen av Cirkus. Men Cirkus har inte tagits om hand som det borde. Vi har fantastiskt innehåll på scenerna, men gästens upplevelse utanför teaterscenen är mitt fokus. Jag vill erbjuda en totalupplevelse. Utbudet är mastodontstort i city och mindre här på Djurgården. Men det triggar mig. Då måste jag vara bättre än alla andra.

I höst har Peter Jöback spelat på Cirkus, Alcazar avslutar sin karriär under nyår, och Jonas Gardells Queen of Fucking Everything, kör här i vår. Rejält regnbågsfärgat alltså och scenprogrammet speglar Ingmaris värderingar.

– Jag kan inte ta åt mig äran för programmet för det var redan satt när jag kom hit, men jag har alltid brunnit för människors lika värde. Det är skitsamma vem man ligger med eller har för bakgrund. Och jag som priviligierad vit medelålders kvinna utan barn måste engagera mig. Vem, om inte jag, brukar jag säga.

För ett år sedan hamnade hon i hetluften för en uppmärksammad affischkampanj. Södra Teatern gav bort 50 reklamytor över Stockholm där folk fick publicera meddelanden på sociala medier och adressera det till valfri politiker. Ingmari startade kampanjen med

Ett ”Fuck SD” adresserat till Jimmie Åkesson.

– Var det klokt? Nja, men det gav uppmärksamhet och skapade debatt. Nättrollen skrämde mig, men samtidigt kunde jag heller inte låta bli att skratta åt att jag fick ett handskrivet felstavat brev från Nordisk Motståndsrörelse där de skrev ”Vi vet var du bor” och avslutade med ”Med vänlig hälsning NMR”.

– Så det där…jag har ju kort stubin, mycket kommer från hjärtat och magen.

Speglar det chefskapet?
– Jag vet att folk blir rädda för mig, och jag måste tona ner det hårda. För egentligen är jag snäll, konflikträdd och en liten mespropp (skrattar). Jag vill gärna tro att jag är en tillgänglig chef, vars dörr alltid är öppen och som kan ta kritik.

– Men att jag jobbat i en extremt mansdominerad bransch har präglat mig. Antingen gillar man mig eller så hatar man mig och jag har ännu inte listat ut vad som utlöser det ena eller det andra (skrattar).

”Robyn. Jag är helt besatt av människan”

Ingmari Pagenkemper har vägrat rollen som förväntad kvinnlig VD med Filippa K-dräkt och höga klackar. Vilket män i en viss ålder inom affärslivet haft problem med.

– Blir jag inte respekterad så går jag inte på fler möten. Jag utsätter mig inte för att bli dissad vid ett sittande bord. Man får välja sina krig och får jag inte respekt får det vara.

Har du en drömartist på Cirkus?
Robyn. Jag är helt besatt av människan. Och jag är jätteförtjust i souldamer som Anita Baker och annat smörigt.

Så, Berns, Börsen, Södran…vad är ditt succérecept?
– Jag är bra på att läsa om gäster trivs. Ofta är det inte svårare än att se människor, erbjuda bra toaletter och bra ljus så att kvinnor känner sig vackra, innehållet kan vara fantastiskt, men allt runtomkring måste vara minst lika bra. Och jag är bra på att rekrytera bra människor.

En av de Ingmari rekryterat är Martin Johannson, till Södra Teatern. I dag är mannen som tidigare mest var känd som Miss Inga, nattlivskung på Backdoor och Hornhuset.

– Vi hade jobbat ihop på Berns-klubben I tvåan med Miss Inga, och jag finner allt i honom; Fingertoppskänsla, brutal ärlighet plus en enorm arbetsmoral. Han ger sig inte förrän det är succé. Och det har han lyckats med.

Om du fick ge dig själv ett råd för 20 år sedan?
– Att inte isolera mig så mycket. Jag är aldrig ute och kindpussas och nätverkar. Jag har svårt för kallprat och blir rätt blyg om det inte är på mitt ”eget” ställe. Kontaktnät har man alltid nytta av i branschen.

Och nu intar QX Gaygala Cirkus den 4 februari?
– Jag förstår att många ser galan som årets höjdpunkt. Den är massa glamour och humor, men man vill förmedla något. Och det känns extra viktigt i tider som dessa.

*Pagenkemper? Jo, det är tyska och betyder rik hästbonde.