Vi börjar med programmet: Kodjo saknas denna vecka och det är skönt att se Sarah tillbaka. Tillsammans med Marika och Eric levererar de ett stabilt program som saknar ett öppningsnummer men väl har en riktigt bra mellanakt då de sjunger en specialskriven låt av bland annat artisterna själva och Tomas Andersson Wij. Ljuset har dessutom fått ett galet snyggt nummer där Eric och Sarah dansar och sjunger mellan dansare och lampor. Ursnyggt och en riktigt bra låt!

Annons
Annons

Men vidare till tävlingen! Melodifestivalens fjärde deltävling skäms verkligen inte för sig för här finner vi ett gäng riktigt starka låtar där det till och med finns två låtar som slåss om slutsegern. John Lundviks gospelpop går ut som sista låt och han fick verkligen stora tummen upp av genrepspubliken. Folk klappade med och jublade när den tog fart, och John strålade som en sol när han sjungit klart. Detta är definitivt en kandidat till slutsegern och den skulle verkligen inte skämmas för sig i Tel Aviv.

Men det stora buzzet fick 16-årige Bishara som sjöng sin ballad On My Own så att publiken jublade mitt i låten. Den unge grabben ser ut att ta en säger finalplats och kan, KAN, vara en annan kandidat till Israel-biljetten. Om folk får Frans-feeling, vilket inte vi riktigt har, så kan han Anna Bergendahl-skrälla. Men det får vi ju se om två veckor.

Här är veckans betyg!

Pagan Fury – Stormbringer
QX QX
Ronny: Det finns en bra melodi i den här schlagerrocken men den lyfts inte fram ordentligt i produktionen. Framträdandet med en fjäderklädd krigarprinsessa och monster i en skog som sedan sliter av sina masker och blir dansare med sönderrivna kläder är rätt kul, men det hjälper inte och jag gissar på en femteplats.

QX
Ken: Hör upp rock-älskare! Jag vet att ni är svältfödda på er favorit-genre i Melodifestivalen, och jag förstår att ni kanske därför kan känna er lockade att rösta på en svartklädd kvinna med ett gäng dansande dödshästar i svarta masker, bara för det råkar vara en produktion full av elgitarrer. Tänk om! Ni är värda så mycket mer än det här hittepå-bandet och den här trötta finska, rockschlagern. Låt den falla i glömska snabbt, och så tar vi nya tag nästa år. OK? Bra.

Anton Hagman – Känner dig
QX
Ronny: Helt obegripligt att begåvade Anton slösar bort sin Mello-comeback med denna menlöshet till låt. Svensk RnB som är lika kul att höra på som att se färg torka. Det enda positiva med dessa tre minuter är att Anton är fin att se på och det är alltid kul med hud (han sjunger detta med skjortjacka utan nåt under). Alltid nåt.

QX
Ken: Men varför, Anton? Du kunde väl fortsatt att göra Shawn Mendes-pop, och kommit tillbaka med en låt i Ed Sheeran-land som haft en rimlig chans att utmana om en bra plats i finalen? Varför helt byta till den här typen av svensk soulpop som så många Mello-pojkar försökt bemästra utanför festivalen, men så få verkligen lyckats med? Och dessutom med en låt som bara är en enda stor axelryckning och ett gigantiskt MEH? Jag förstår det bara inte.

Lisa Ajax – Torn
QX QX
Ronny: Denna starka ballad ska riva sönder en ordentligt men jag känner ingenting när begåvade sångerskan Lisa tar i från tårna. Jag känner ingen svärta, inget klös och det känns bara en ballad i mängden. Jag vill inte dra shade över Lisa men hon har inget id i sin röst och även om hon säger att hon känner igen sig i låten om krossad kärlek så når det aldrig ut över scenkanten. Och jag tycker den är så förbannat tjatig. Försök få ”...broke med into pieceeeeeeees” ur skallen efter i kväll. Men kompetent är det, så AC.

QX QX QX QX
Ken: Jag tycker den här låten är SÅ bra. En fantastisk, dramatisk ballad som vilket land som helst i Europa skulle offra en arm för att kunna få skicka till Eurovision. Lisa sjunger fantastiskt och numret är enkelt, men så galet snyggt och effektivt. Vilken annan vecka som helst hade jag tippat den direkt till final (för självklart borde detta vara i final, allt annat är absurt) men i det här startfältet känns en runda via Nyköping helt rimligt. En av årets låtar som inte skulle göra bort sig i Tel Aviv.

Arvingarna – I Do
QX QX QX QX
Ronny: Åh vad jag älskar denna snygga schlager! När Tommy drog på födelsedagsresa till Florida så bestämde sig Casper, Kim och Lasseman för att bli en käck liten trio utan instrument och allt sitter galant: Från synkade dansmoves till stämsång, detta är exakt vad jag vill att det ska vara. Det är lite som när Lili & Susie gjorde schlagercomeback 2009, ett ihopkok av vad akten står för men stiligt uppdaterad. Hoppas innerligt på en finalplats men det lutar åt att trion förgyller rätt trista AC nästa vecka.

QX QX QX
Ken: Det här kanske inte osar Tel Aviv-direkt, men det är så glatt, härligt och skamlöst schlager-nostalgiskt att det bara inte går att låta bli att tycka om det. Arvingarna, för kvällen reducerade till en trio, bränner av den här Mariann-doftande Eloise-kusinen med en säkerhet som bara trettio år på scenen kan frambringa – komplett med härligt lökig koreografi – och jag bara sitter och ler med hela ansiktet. En låt som verkligen behövs i en balladtät final!

Bishara – On My Own
QX QX QX
Ronny: Klassisk schlagerballad som är lite åt John Lundviks My Turn från ifjol, fast sjungen av en 15-åring. Jag är inte helt hundra med texten om att ligga ensam i sängen och sakna någon i kombo med en barnröst. Men fasiken, låten är riktigt pampig och det jag störde mig i när det gäller Bisharas röst smälter jag nu lite inför. Visst går detta till final och placerar sig bra där. Men den där ”Frans-feelingen” infinner sig inte riktigt så vinner allt gör den nog inte. Men ett gulligt genombrott är det likväl.

QX QX QX
Ken: Utrustad med en grym röst och en snygg “Michael-från-tiden-i-Jackson 5”-doftande låt signerad förra årets vinnare Benjamin Ingrosso i bagaget, kommer här 16-åringen som spås få kvällens, och kanske årets, stora genombrott i Mello. Att killen i stort sett aldrig stått på en scen innan märks inte alls, han känns oerhört stabil där han står ensam på scenen. Jag misstänker att både barn (som ser en jämlike) och vuxna (med moderskänslor i högsta hugg) kommer rösta för fulla muggar, och att min lilla invändning om att det känns märkligt med att en sådan ung röst sjunger om att det är ensamt i sängen inte kommer påverka nämnvärt.

Ann Louise Hanson – Kärleken finns kvar
QX QX QX
Ronny: Mysig liten bit om hur Ann Louise saknar sin vän Barbro ”Lill-Babs” Svensson. Det är inte Malmsjö-kitchigt men ej heller Kikki-trist. Det är exakt vad man vill att det ska vara, en mysig liten varm oas av nostalgi till en vacker countrymelodi. I en rättvis värld blir detta i alla fall femma men det är som sagt tufft för de riktigt ärrade veteranerna i år. Men heja Hanson!

QX QX QX
Ken: En riktigt vacker och värdig countryballad om saknaden efter vännen Lill-Babs. En låt som känns förvånansvärt mycket P4 och radiohit för att framföras av en så rutinerad schlagerlegend (de har ju tyvärr oftast utrustats med parenteser och bagateller i den här tävlingen de senaste åren). Ann-Louise är dessutom strålande. I en rättvis värld tar detta femteplatsen före det där hittepået i början!

John Lundvik – Too Late for Love
QX QX QX QX
Ronny: När årets sista låt sjungits på scenen var alla omkring mig i Sparbanken Arena i Lidköping ense: Den här vinner allt. Och det känns helt rimligt. Trean från i fjol satsar stenhårt på Mello-kronan med en gospelpoppig låt som har ett oerhört snyggt men enkelt nummer där han omges av en stark gospelkvintett av kurviga kvinnor. Såna här röstmäktiga låtar funkar alltid i Eurovision och jag är övertygad om ytterligare en topp10-placering för Sverige om vi skickar detta. Kul!

QX QX QX QX QX
Ken: Vilken jävla smocka till gospel-pop! Jag hade så svårt för John Lundviks ganska mossiga schlagerballad förra året, men det här köper jag med hull och hår! Numret är enkelt men supersnyggt och John och hans gospelkör sjunger verkligen fantastiskt. Låten är dessutom härligt märklig i sin uppbyggnad, trots att den växlar mellan ballad och upptempo så fungerar det helt smärtfritt. Borde vara självskriven att gå till final ikväll, och kanske min hetaste kandidat till att skicka till Eurovision från årets Melodifestival.

Final: John Lundvik & Bishara
AC: Arvingarna & Lisa Ajax
Femma: Pagan Fury
Sexa: Ann-Louise Hanson
Sjua: Anton Hagman