Alright, det har blivit ett par musikaliska snedsteg genom åren. Förra årets obegripliga Allsång på Skansen-framträdande med hemska Galen har vi redan förträngt. Och skivan som kom efter Så mycket bättre med Pridelåten Du följer väl med? tillhör något jag gärna förtränger.

Men så kommer de där låtarna som bevisar vilken jävla stjärna Maria Magdalena ”Lena” Philipsson är. De oemotståndliga popmelodierna som väger upp snedstegen. Vemodiga Jag är ingen älskling från 2015 går fortfarande varm i mina lurar och är ett lysande exempel på just detta. Dagens lite oväntade men oj så välkomna singelsläpp är ett annat. Maria Magdalena har en melodislinga som man bara vill höra om och om och om igen. Lena fick slingan i huvudet när hon var ute och körde bil och kunde inte släppa den. Och det kan undertecknad inte heller.
Efter en lyssning är man hooked.
Den snyggt producerade melodin (Anders Hansson bevisar än en gång att han är en pop-producent av rang) får sällskap av en underbar text om livet som en småländsk diva. Och de handklappsläckra verserna matchas supersnyggt med den latino-trumpetiga refrängen. Detta är det ultimata soundtracket till när man i sommar, lagom lullig efter ett gäng Tinto de Verano, självsäkert skrider fram genom små spanska gränder och tycker att semestern och natten framför en är oändlig.

Som sommarlåt betraktat är Maria Magdalena perfektion och det skulle vara oändligt orättvist om detta inte är en av de mest spelade/streamade svenska låtarna i sommar.
Välkommen tillbaka La Lena.