De senaste åren har det talats om en dystopi-fatigue inom populärkulturen. Att folk är lite mätta på mörka framtidsskildringar, kanske för att samtiden i sig är fylld av så mycket oro och olika varianter av undergångsprofeter. Men nog känns det väl som om den där utmattningen mest är tomt snack? Strömmen av dystopier på tv verkar i varje fall inte ha minskat. The Handmaids Tale är inne på sin tredje säsong, medan Netflix satsat på nya omgångar av serier som 3%, Rain och Black Mirror. Och om inte de påhittade historierna räcker till så gottar tydligen tv-publiken gärna ner sig i gamla katastrofer, som kritikerhyllade serien Chernobyl.

Trots det stora utbudet har få framtidsskildringar väckt så mycket ångest hos mig som Years and Years. En brittisk tv-serie som följer en familj under 15 år, med start en dag i maj 2019. Serien lyckas sedan ta upp i stort sett alla de framtidsscenarier som ger mig panik: Politisk instabilitet i Europa och världen, klimatförändringar, atomvapenkonflikter, populism, gig-ekonomin, hbtq-förföljelse och bankkriser.

Till skillnad från de flesta andra dystopier så handlar däremot Years and Years inte om en stor revolution eller katastrof. Nej, här sker förändringarna omväxlande snabbt och långsamt, medan livet på något sätt ändå tuffar på för alla inblandade. Människor är anpassningsbara, och reformer som ena dagen kunde väcka ett ramaskri i offentligheten, kan vara en naturlig del av vardagen bara några år senare. För den lilla människan går det mesta av energin ändå åt till att försöka orientera sig och överleva i den nya värld som man nu existerar i.

Anne Reid, Jessica Hynes, Russell Tovey, Rory Kinnear, T'Nia Miller, Ruth Madeley, Jade Alleyne, och Lydia West.

Seriens skapare är Russell T Davies, mannen som 1999 revolutionerade hur bögar kunde skildras på tv med sin frispråkiga serie Queer as Folk (inte att förväxla med den urvattnade amerikanska remaken med samma namn). Efter det gjorde han en reboot av den brittiska sf-klassikern Doctor Who, men har också skrivit ett gäng kortare serier med tydligt hbtq-innehåll, som bisexdramat Bob & Rose, bögmedelåldersskildringen Cucumber och den hyllade dramaserien A Very English Scandal.

Därför kommer det inte som någon överraskning att det finns queera vibbar även i den här serien. Dels rollfiguren Daniel Lyons, spelad av Russell Tovey, vars kärlekshistoria med Viktor, en ukrainsk flykting, är en av seriens röda trådar. Men även några andra rollfigurer med flytande könsidentitet eller sexualitet, utan att det för den skull behöver problematiseras i serien. De är inte där som mångfaldsalibin utan som självklara delar av seriens värld.

Berättelser om kärlek och familjeliv blandas med omvärldens allt mer oförutsägbara utveckling. Under en middag konstaterar syskonen runt bordet att de kanske vuxit upp i en parentes under mänsklighetens historia. En kort period där man kunnat ta demokrati, välstånd och öppenhet för givet. Ett ganska etnocentriskt perspektiv, kan man tycka, men så är inte heller rollfigurerna i Davies serier alltid så kloka eller ens sympatiska. Framför allt inte i den här serien, som ju längre den pågår hänger sig allt mer åt konspirationsteorier och extremt drastiska politiska förlopp.

När Years and Years är som bäst är den ett slags vardagsdystopi. Det är det som gör den så obehaglig. Känslan av hur vägen in i mardrömmen tas genom många små omärkliga myrsteg, snarare än stora kliv.

Years and Years visas på HBO Nordic.