Vilken skrällkväll!
Det började med att röstningsappen inte funkade så Lina Hedlund fick gå ut med att vi skulle telefonrösta innan vi sen fick beskedet att vi trots allt kunde apprösta! Sedan tillbringade jag och mina vänner kvällen åt att sitta och trycka på våra favoriter i en seg app så att om man röstade på Felix så hamnade de på Sonja. Inte helt optimalt. Men SVT hävdade att allt hade flutit på utan tittarkaos, så det kanske bara var vi?

Sen var det ju uppenbarligen nervkaos de luxe för flera av artisterna. Malou Prytz har inte sjungit så svajigt på hela veckan, vi har ju snarare imponerats av hur stark 16-åringen varit. Nu vobblande hennes Ballerina ordentligt och hon gick ”bara” till Andra Chansen.
Samma sak med kvällens första finalist Robin Bengtsson, som sjöng riktigt ansträngt vid första framförandet. Så synd på den snygga poplåten Take a Chance, som ju är riktigt ljuvlig. Men det visade Robin när han sjöng den sin andra gång. Den här låten förtjänade verkligen sin finalplats och jag håller fast vid att det är veckans bästa låt. Fan vad snygg den är när den körexploderar efter två minuter! Helt rätt att den är i final (och nu hoppas jag att det blåvita scennumret filas till lite också…).

Expolderade gjorde även The Mamas som tog sin gospelpop Move till final. Fan vad de levererade ikväll! Sån pondus, karisma och charm. Ögonblicket efter refrängen när de bara myser loss på scenen är redan en Melloklassiker. Det fanns inte en ton som hamnade fel under de tre minutrarna. Värme och säkerhet vinner alltid i Mellosammanhang och det stod dessa mammor verkligen för. Hur det går i finalen vågar jag inte sia om än men jag gissar nog att trion var folkets främsta favorit ikväll.
Största grattis till våra regnbågshjältar Melanie Wehbe och Patrik Jean som skrivit låten med Herman Gerdarfve. Vi träffade de båda låtskrivarna onsdags. Kolla in det här.

Kvällens stora skräll blev finaltippade Felix Sandmans biljett till Andra Chansen. Hans supermoderna Troye-pop Boys With Emotions hade de flesta tippat till final och vi var säkra under gårdagens genrep att den skulle till final. Jag håller fortfarande numret som supersnyggt och det är en snygg låt. Men vad jag saknade när jag satt framför tv:n var trycket jag upplevt i beatet under alla repetitioner. Den är så slick och minimalistisk att folk uppenbarligen inte riktigt fastnade för den. Nu blir det än en gång AC för Felix, och de där chanserna till en Rotterdam-biljett minskade rejält.

Sonja Aldéns Sluta aldrig gå blev femma. Stabilitet och erfarenhet gjorde att hon gick till omgång två. Veteranen Sonja strålade när hennes yngre kollegor svajade. Hon var tryggheten själv när hon framförde sin ballad. Låten är däremot verkligen inget att hänga i finalgranen. Hur kan man missa att slänga in en höjning i en sån låt? Den är ju så fruktansvärt linjär, vilket blev dess fall.

Ut åkte OVÖ och Suzi P, ingen direkt överraskning för nån. OVÖ:s Inga Problem var minst fem minuter för lång och Suzi P:s Mellodebut glömmer vi gärna. Det var vokala ljusår mellan henne och The Mamas som ställde skåp innan henne.

Programmet i övrigt var stabilt. Linnea, Lina och David begick väldigt trygga Melloprogramledardebuter.
Bäst i kväll var däremot varken tävlande artister eller programledare. Det var mellanaktsnumret med Jan Johansen, Lili & Susie och Sean Banan. Alla tre med låtar som är bättre än allt som tävlande och som i alla fall i två av fallen bjöd på just det dansanta poppartyt vi saknar i Melodifestivalen nu för tiden. Tillbaka med dansant refrängpop i Mello nu tack.

Nästa vecka hoppas vi att appen har hämtat sig och att mellanakterna är minst lika vassa.
Nu blir det fest i Linköping!