Anna & Paul ( & The Wall of Sex 2) måste vidare – Mello-nagelbitare ikväll!

Andra veckan i Melloland handlar ALLT egentligen om två låtar, sen slåss de andra fem om smulorna.
Självklart pratar vi om QX-omslagshjältar Anna Bergendahl och Paul Rey. Anna med sin arenapoppiga Kingdom Come med sex barbröstade kiltkillar AKA ”Wall of Sex”, och Pauls snygga soulballad med driv, Talking In My Sleep. Båda två har svinbra låtar, ESC-anpassade nummer och sjunger säkert som få. De borde absolut gå till final.
Det som skulle kunna hota är Alvaro Estrella och Mendez lättviktiga latinopop Vamos Amigos som bjuder på en smittande glädje, fartig färg och explosiv energi. Numret lyfter låten hur mycket som helst och då skulle nån av favoriterna kunna missa men  det känns inte troligt. Anna och Paul ÄR bäst.

Linda Bengtzing har inte finalhäng, men skulle absolut kunna ta sig till AC. Hon sliter HÅRT med att lyfta en låt som inte riktigt är där sångerskans energi är. Men hennes härlighet skiner igenom och i brist på annat så tar hon sig äntligen vidare i tävlingen efter två bommar. Heja Linda!
Resten av startfältet nämns ner i betygen.

Programmet då? Lina, Linnea och David är fortsatt säkra, och samspelta, som ciceroner. Däremot är innehållet lite undermåligt. Sketcher som inte lockar till skratt, och en väldigt udda avstickarballad om ensamhet som Linnea gör innan resultatet. Det är viktigt med allvar också, men detta var ju nattsvart: Först statistik om att vi svenskar är de ensammaste i Europa och sen en ballad på temat som slutar med att hela publiken ska sjunga med. Nja.

QX
Ronny: Tänk er allt som var bra med grekiska Tamtas ESC-låt Replay och ta bort allt som var bra med den, så har ni en god uppfattning om vad Nobody är. Det här är bara ett stort tfrågetecken för mig. Hur kan denna blaha-låt vara bland de 28 som får tävla i år? Jag vill också passa på att dela ut årets stora ”Hanna & Lina-pris” till denna: Man har förpackat en ointressant/dålig låt väldigt snyggt med dans, kläder och en rosahärlig scenshow. Och jag gillar Klara, det är ju exakt en sån här poptjej jag saknat i Mello. Bara hon fått en bättre låt än det här böset.

QX QX
Ken: Det är så mycket som är rätt tänkt här; härliga rosa catsuits i ett Beyonce-goes-Mello-nummer, en duktig sångerska med både ridsport och reality-bakgrund och en låt som vill vara Camila Cabello. Vill. Men lyckas inte. För den låter mera som en ständig upprepning av en hook från Christina Aguileras 21 år gamla Genie In A Bottle. Om det räcker? Vem vet när barnen och alla “hästälskare” slår sig samman. Det har funkat med Jerringpriset. Men längre än till möjligen Andra Chansen vore orimligt.

QX QX 
Ronny: Det är väldigt lätt att höra hur diskade Thorsten Flinck skulle låtit i denna raspiga visa som är en mix av Jan Malmsjös Leva Livet och Björn Kjellmans Älskar du livet. Jan Johansen gör den fint, men saknar udden. Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag SAKNAR THORSTEN… För det är en bra schlagerballad i valstakt med en höjning som gynnats av Thorstens skådismaner och brist på skönsång.  Plus, det händer inte mycket under tre minuter, så jag siar om att den lämnar tävlingen.

QX QX
Ken: Med Thorsten Flinck hade det här varit “trevligt men totalt chanslöst”, men med Jan Johansen blir det knappt trevligt. Inget fel på honom, absolut inte, men låten saknar sin skådespelare. Det känns. Sist?

QX QX QX
Ronny: Under repen kom jag på mig själv med att sitta och tänka att ”Detta skulle jag gärna skicka till Eurovision” och jag tror det skulle gå riktigt bra där. Samtidigt är den chanslös här. Konstigt det där, men jag tror liksom inte att folk tar till sig den här uppenbara Sia-kopian även om numret är svinsnyggt och låten rätt bra. Problemet är att det hela är lite för cool och oinbjudande, vi får fortfarande inte riktigt lära känna Dotter-Johanna.

QX QX QX
Ken: Jag är alltid svag för en snygg poplåt som låter Marina & the Diamonds tillsammans med ett snyggt Kylie Minogue-nummer och en cool artist – och det här är precis det! Jag borde alltså vara överlycklig, men jag kan ändå inte släppa tanken på att Johanna Jansson ännu en gång inte riktigt kommer nå genom rutan och presentera sig för svenskarna, trots att hon är bland det coolaste i hela startfältet. Jag har gärna fel. Det behövs mer egensinniga popbrudar i Mello.

QX QX
Ronny: Everyday var en riktigt härlig allsångsschlager som fick latinflavour med Mendez. Den här latinotrallen saknar däremot smak och sting. Det känns verkligen som att Jimmy Jansson och co rotat djupt ner i byrålådan efter att SVT bett om en ny hit i samma stil som nämnda hit. Men här sker samma sak som i Klara-låten: Man blingar upp en halvdan låt med ett härligt färgglatt nummer med färger, en uppbyggd bodega och så många dansare att man rycks med. Mest trolig att ta AC.plats av de fem som slåss om de platserna. För all färg täcker detta bra. Dessutom, stor plus att Mendez INTE behöver sjunga utan mest använder sig av sin Razortounge till att rappa. För final kan det väl inte bli?

QX QX QX
Ken: Gänget bakom det här bidraget vet hur man gjuter liv, färg och fest i ett egentligen ganska enformigt bidrag. Både Mendez och Alvaro känns ljusår mer bekväma än i sina senaste bidrag i festivalen, och dansarna adderar party så det förslår på scenens uppbyggda, latinamerikanska bakgårdsbar. Förmodligen kvällens säkraste Andra Chansen-kandidat.

QX QX QX
Ronny: ”Det är en popschlagerlåt” och ”En Jag ljuger så bra för 2020”. Så beskriver Linda och låtskrivarna den här låten i vykortet innan framträdandet.  Men nja, det är mer en Ida Redig-låt med en VÄLDIGT snygg början. Och jag sitter varje gång jag hör introt och hoppas att låten ska ta en annan riktning än den gör. Jag ville ju att Linda skulle schlagercomebacka med en brakschlager och inte den här rätt linjära svenska popen som landar mellan nämnda Redig och Kristas Faller. Så synd, för Linda sliter som fan på scenen och ser smashing ut i röd dräkt. Jag hoppas ändå att den tar sig vidare och det tredje QX:et får hon för sin jävla energi.

QX QX QX
Ken: Jag unnar Linda Bengtzing varje framgång som går att få i den här tävlingen, och inget skulle göra mig lyckligare än om jag har helt fel när jag tippar att den här alldeles för ljumma poplåten inte kommer ta henne till final för femte gången. Linda sliter som en oxe i ett riktigt snyggt ljus-baserat nummer, och på genrepet fick jag lite feeling av att hon kanske ändå lyckas trycka denna alldeles för hooklösa Ida Redig-tralllen vidare på ren arbetsinsats, lyskraft och folklighet. Hoppas, hoppas. Hon förtjänar det.

QX QX QX QX
Ronny: Helt utan kör, dansare eller attiraljer begår Paul Rey Mellodebut med sin Charlie Puth-doftande soulballad. Och han gör det så säkert och snyggt. Jag gillar detta mycket, mycket för det fina vemod som Paul klär den i. Att låten också har ”mellofierats” lite genom att vara så lättillgänglig, och att den bygger mot ett supersnyggt stick mot slutet, gillar jag också. Det här borde publiken omfamna ordentligt på lördag, för alla gillar att ”upptäcka” talang och det kan väl inte ses som ”för svårt”?

QX QX QX QX
Ken: När jag såg Paul Rey som förband till Måns Zelmerlöw i höstas tänkte jag direkt att den här rösten kommer snart få ett ordentligt genombrott – och här kommer det! En extremt säker artist som är lika cool och snygg som sin grymma Lewis Capaldi-låt. Addera till det ett perfekt disponerat nummer där tittaren får lära känna, och känna med, Paul och jag tror vi har en tvärsäker finalist ikväll, en gjuten hit och en hög placering i finalen. Ja. Precis så bra är det.

QX QX QX QX QX
Ronny: När Anna Bergendahl intog scenen i torsdags så blåstes jag av stolen: Girlpower, apsnygg koreografi, supersnygg scenbild, säker sång och hunkdansare i kilt. Whats not to love liksom? Lägg därtill att Kingdom Come är den ultimata mixen av arenapop och modern schlager med ett tryck och en puls som gör att man bara vill ställa sig upp och fistpumpa energiskt. Det här skulle jag vilja ta till Eurovision av så många anledningar: Vi borde skicka en tjej för första gången sedan 2014, uptempo av den här typen är sällsynt i ESC nowadays, det känns nu men flirtar ändå med refrängpop som knappt existerar i dag, och Europa kommer äta detta nummer med sked när det dyker upp inklämt mellan portugisiskt knas och georgiskt vemod.

QX QX QX QX QX
Ken: Nej, den här låten är inte lika svalt sofistikerad som Ashes to Ashes, men jäklar vad effektiv den är som en female power-schlager för 2020-talet. Anna är utan tvekan kvällens drottning, och hennes artisteri har rest ljusår bara sedan vi satt på repetitioner här i samma ishall för ett år sedan. Självklart ett stort QX-plus för de snygga dansarna i kilt dessutom: ”The Wall of Sex 2”! Det här bara måste till final. Och där får det gärna vara med i slaget om Rotterdam för min del. Tänk vad kul att skicka en revanschsugen Anna till Eurovision exakt tio år senare!

Final: Anna Bergendahl & Paul Rey
AC: Mendez & Alvaro och Linda Bengtzing
Femma: Dotter
Sexa: Klara Hammarström
Sjua: Jan Johansen