Hur sammanfattar du din resa?
– Det var en rolig resa, men med mycket uppförsbacke. Jag hamnade i ett lag som konstant förlorade tävlingar och där det var jag och Lema mot de tre äldre herrarna.

Känner du igen dig i det som hände nu när det visas på tv?
– Nästan alla deltagare håller nog med om att det inte är likt det vi upplevt. Det är fem procent av det man upplever som är med i rutan. Man fick till exempel inte se hur jag fixade eld i vårt lag, hur jag och Ola hade kul och var ute och fiskade tillsammans. Hela överlevnadsgrejen är i princip bortglömd och det är mer fokus på drama och tävlingar. Det regnade också varje dag 11-18 timmar i sträck men i programmet ser det inte ut att regna alls. Regnet gjorde att lägret blev förstört så vi fick bygga upp det hela tiden.

Hur ser du på ö-rådet där du blev utröstad och hamnade i Gränslandet?
– Det var andra gången jag fick alla röster på mig,  det kändes segt där och då. Jag hade ju ett delmål, vilket var att klara mig till sammanslagningen. Jag kände mig så felplacerad och hade vänner i det andra lägret så då hade jag nog tagit mig långt.

Du hamnade i konflikt med de nämnda tre äldre männen i ditt lag?
– Alltså, det var inte jättehårt egentligen. Det var naturligt att det blev en uppdelning och att det blev vi mot dem. Jag och Ola hade till exempel väldigt kul och hängde ihop. Vi fiskade kräftdjur ihop och när han fixade en fälla och sa att ”den här ska du och jag lägga ut” så kände jag att det var ett jättefint moment.

Men Asa och du drog inte lika jämnt?
– Nej, vi har ingen relation idag. När jag lämnade Robinson och vi träffades efteråt så var det inget ”bad blood”. Det var ju ett spel kände vi båda. Men han har fått mycket kritik och har nog tagit det ganska hårt. Så han vill rädda sitt eget skinn genom att säga att jag var en orm. Men jag har inget att säga om honom.

Upplevde du någon homofobi under inspelningen?
– Det förekom absolut skämt och det tog vi med varandra i gruppen. Jag har inga problem att ta skämt, men om det blir för mycket så måste man sätta ner foten. Produktionen kom in vid nåt tillfälle och jag upplevde att en viss person imiterade mig stereotypt. Vissa skämt kan slå hårt och då är det viktigt att prata om det. Men det blev bättre på Gränslandet.

Hur var Gränslandet?
– Fruktansvärt jävla skittråkigt. Man vill in och tävla, för det är inte i närheten lika stora tävlingar. Det kändes som allt byggde på pussel. Men det var kul att Amadeus kom för vi klickade.

Har du kontakt med någon idag?
– Jag och Lema har kontakt fortfarande, och så har jag hängt med Erika från Lag Nord och skriver lite med Natalie och Amadeus.

Ångrar du något?
– Ja. Jag skulle inte ha släppt i immunitetstävlingen och låtit Natalie komma in. Jag är en fighter, men jag tyckte synd om henne. Det satte en annan boll i rullning och gjorde att jag till slut fick lämna. Sen det här med att alla sa att jag spelade så hårt och tisslade och tasslade:  Jag var ju tvungen att spela spelet för att jag var en måltavla hela tiden. Det gjorde jag för att överleva.

Har du nåt skvaller att bjuda på?
– Nja. Många av deltagarna tar tittarnas kritik hårt. Och vi hade en Robinson-grupp tidigare som var väldigt aktiv, men när programmet började visas stendog den. Saker man sa i ”synkar” man inte kan stå för idag och det blev för mycket för vissa. Jag hade berättat för alla vad jag sa så jag känner att jag har ryggen fri.

Vad händer nu?
– Jag funderar på att flytta tillbaka till Stockholm från Milano, för jag saknar hemma.  Jag vet att jag var inne på Berlin sist vi pratade men nu lockar Sverige mer.

Avslutningsvis, vad säger modebögen om vårmodet?
– Ah! På smyckesfronten är det ”charms” som är stort. Han har ett armband man bygger på med olika charms. Kollar man på färger så är det mycket chokladbrunt, mocka, körsbärsrött, salviagrönt, babyblått… När det gäller jeansen är de mörka, boot cut och low rise. Maximalism gäller och det ska vara lager på lager, med mycket detaljer över spets och broderi.