Håller favoriterna? Ja.

Sista omgången då. Inte helt lättippad denna vecka heller.
Hanna Ferm går in som superfavorit den här veckan och det kan vara en liten nackdel eftersom hon har just vinnarbuzz, superlåga odds och går ut med det klassiska startnummer 28. Det är inte riktigt en ”bang-boom”-låt som ställer skåp, det är mer en ”grower”. En låt som man älskar redan vid andra lyssning. Så ja, den kanske skulle kanske ha fått överraska folk istället, som Bulletproof.
Men det ÄR en bra låt, och numret är ursnyggt så det borde vara veckans mest säkra finalist.
Därefter tippar vi att den andra förhandsfavoriten får ordning på sitt nummer går till final med sin nynnvänliga arenapop. Nu är kamerorna närmre Victor och då kan hans bästa vapen, hans ansikte, användas på rätt sätt.

En Andra Chans borde det rimligtvis bli för stabila Frida Öhrn som går ut först med ännu en arenalåt: We Are One. Hon skulle ha varit en säker finalistkandidat om hon fått ett roligare nummer. Nu är det toppen i en minut och så kämpar Frida på i de resterande två.
Andra Chansen-plats nummer två är knivigare att sia om. Det enda vi är rätt säkra på är att Nanne inte tar den. Men Shallow-duetten med Ellen och Simon kan ta den även om vi redan börjat tröttna på den. Eller de unga popkillarna Jakob Karlberg och William Stridh. Men äh, vad som än går blir kanonmat i AC ändå…

Programmet då? Jo, det börjar riktigt bra med en kul sketch om en Brandsta-musikal som leder oss in i öppningsnumret. Underbart att se en tydlig idé igen! Tyvärr håller det inte riktigt programmet igenom och vi lämnar resten åt er att bedöma.
Fortfarande är dock trion förbannat charmiga, varma och trygga, och man bara sitter och hoppas att de ska få chansen igen. Med bättre material.

Här är betygen!

Frida Öhrn ”We are one”
QX QX QX
Ronny: Stabil Melloåterkomst för Oh Laura-Frida i en arenapoppig låt där hon iklädd en snyggare version av Kikkis Idag & imorgon-outfit tar i från tårna med sin raspiga stämma. Under starten av låten är jag övertygad om att detta är veckans bästa låt, för den bygger så snygg men sen tappar den lite energi, och numret blir lite fattigt med bara Frida på scenen. Men med det sagt: Hon är verkligen en grym sångerska och låten växer för mig. Final-feeling.

QX QX QX
Ken: Precis som med Mariette förra veckan så adderar Frida Öhrn drivor av energi, bra röst och värme till en (i och för sig oväntat arena-stor) country-poplåt, vilket får mig helt att glömma att det egentligen inte händer så mycket varken i låten eller med numret efter den första, väldigt bra, minuten. Jag ler istället lyckligt över färg-explosionerna och det bästa schlager-pose slutet på år och da’r. Bra gjort alla inblandade. Helt klart topp fyra, med stark chans att ta en finalplats.

William Stridh ”Molnljus”
QX QX QX
Ronny: Jag gillar låten mycket mer i studioversion är på scenen. William är helt okej och när han startar så låter han verkligen som Eric Saade (var låten tänkt för honom egentligen?). Men det lyfter aldrig på det sätt jag hoppats, trots den snygga inramningen på scenen. Men samtidigt, låten är en väldigt snygg Sand-kopia som jag nynnat på hela veckan…

QX QX QX
Ken: Den här låten har växt för mig för varje lyssning. En snygg, modern ballad som lånar sin hook från Eric Claptons Tears in Heaven, men som med sin mysiga, svenska text samtidigt ger mig Ted Gärdestad-vibbar. William har framfört den stabilt, men lite nervöst, på repen, och magkänslan är nog ändå att låten behövt en lite starkare artist eller röst för att komma längre än i nedre halvan av topp fem. Men en riktigt bra låt!

Nanne Grönvall ”Carpool Karaoke”
QX QX
Ronny: Detta börjar likan veckans stora pudel för mig. Jag hatade den när jag hörde den i onsdags men när jag ser det på scenen med en röjig Nanne så blir jag på bra humör. Jaja, det är en enorm skämskudde på textraden ”Jag vill sjunga Carpool Karaoke” med James Corden yeah”. Men Nanne är alltid Nanne och ger allt under tre minuter där hon struttar runt bland ett gäng dansare (bland annat hunkiga Henric Flodin). Och skojiga nummer där man bygger en mänsklig bil vill jag se mer av i Mello.

QX QX
Ken: Om vi bara ser till låten så är det kanske inget som kommer gå på repeat i mina öron efter lördag om vi säger så, men ser vi till hela paketet med en energi-sprakande schlagerikon som sjunger en fullständigt vansinnig text i ett helt absurt nummer där dansarna förvandlas till en bil, ja då älskar jag det här. Gillar man Nannes senaste singlar så får man precis det man vill ha i kombination med Håll Om Mig-gitarrer och ett riktigt lyckat Roine Söderlundh-nummer. Sån’t här ser du ingen annanstans än i Mello, och det är verkligen inte tre tråkiga minuter!

Victor Crone ”Troubled Waters”
QX QX QX
Ronny: Jag gillar den trallvänliga irländsk-pub-popen med stänk av Avicii. Men jag hade velat ha lite av Victors EDM-stuns från hans ESC-låt Storm, lite mer tryck. Men detta kommer bli en sjuk radiohit och Herr Crone är stilig som få och kopplar han på det lilla extra borde finalplatsen lätt vara hans.

QX QX QX
Ken: Snygg Avicii-country framförd av snygg sångare i ett nummer med snygga projektioner. Svenska folket, som väl nästan älskade Victor Crones estniska ESC-bidrag mer än esterna själva ifjol, kommer förmodligen lapa i sig det här med sked. Borde vara garanterat i topp fyra.

Ellen Benediktsson & Simon Peyron ”Surface”
QX QX 
Ronny: Låten är ett stycke stadig vemodig ballad där de båda parterna ska visa distans till varann i ett krisigt förhållande. Detta är inte helt lätt att iscensätta och det blir lite väl mycket avstånd och kyla mellan parterna just därför (särskilt med det blå ljuset). Men låten är Shallow-light, och duon så pass röststark att de ror detta i hamn på ett habilt sätt. Jag har däremot redan börjat tröttna på låten och vill bara spola förbi den när jag ser den nu. Inget bra betyg. Synd på så bra röster.

QX QX QX 
Ken: Det är något med bryta-upp-duetter som nästan alltid träffar mig, och detta är inget undantag: Jag gillar den här ballad-tvillingen till Oscarsvinnaren Shallow skarpt. Ellen Benediktson har dock knappt sjungit på repen pga förkylning, medan Simon Peyron (som ni senast såg med våra favoritsnubbar i Outtrigger i Mello) imponerat med både stark röst och känslorna utanpå. Borde varit med i striden om en AC-plats, men har känts märkligt kall på genrepen i förhållande till sina konkurrenter.

Jakob Karlberg ”Om du tror att jag saknar dig”
QX 
Ronny: Nej, detta fattar jag inget av. Urtrist musik på svenska som bara pågår i tre minuter.

QX QX
Ken: Bra saker med det här? Att inspireras av Piet Mondrian när man gör ett nummer. En blå hatt. En fantastisk LED-gitarr som ömsom glittrar som av Swarovski-stenar och i andra stunder blinkar som en discolampa. De koreograferade stegen. Ett stort NEJ som dyker upp. EMD-Mattias falsett. Tja, det var väl det. Jakob Karlberg slog igenom med låten Fan Vad Bra. Det här är inte den. Eller det. Inte min påse.

Hanna Ferm ”Brave”
QX QX QX QX
Ronny: Hanna Ferm är nog min ultimata Mello-artist: Röststark, snygg, ung, cool och kaxig på samma gång som hon är folklig och ödmjuk. Här gör hon en modern poplåt som är modern och trallvänlig. Iscensättningen är ursnygg och låten är ett stycke jag-är-stark-pop med ihågkombara ”juhu”-ljud. Den skriker hit och radio och kommer garanterat till final. Kommer den utmana Dotter och Anna? Det tar vi om två veckor.

QX QX QX QX QX
Ken: Om den här ganska enkla, quirky pop-låten inte dukar under av alla förväntningar som startnummer 28 bär med sig, så borde den med lätthet ta sig och sin fantastiska, unga sångerska direkt till final. Det här är precis allt jag önskar av pop-musik, och personligen tycker jag det här är årets bästa låt och en av tävlingen grymmaste artister. Det betyder såklart inte att svenska folket självklart håller med mig, och det kommer bitas en hel del naglar ikväll, innan jag vet huruvida det här tagit sig till final eller i stället hamnat i en av de tightaste Andra Chansen-tävlingarna någonsin. För sämre än fyra kan, förlåt FÅR, det dock inte bli. Då ger jag upp.

Final: Hanna Ferm & Victor Crone
AC: Frida Öhrn & William Stridh
Femma: Duetten
Sexa: Jakob Karlberg
Sjua: Nanne