Okej. Som ni läst så tyckte undertecknad inte att The Mamas var det bästa alternativet att skicka till Rotterdam. Jag tror fortfarande att Dotter hade varit en starkare representant att ro hem en sjunde svensk seger, eller att Anna Bergendahl hade stått ut som en stolt svensk uptempotall med sina kiltklädda killar, i ett avslaget ESC-landskap och därmed också varit en segerkandidat de luxe.
Men med det sagt: Låt oss gå vidare. För ibland blir det inte som man tänkt sig och när allt kommer till kritan är detta såklart inte det värsta som kunde hända i Mellosammanhang. Här är nio anledningar till att försöka se ljusare på vinsten som verkar ha delat Sverige (eller i alla fall en stor del av Mellofanslandskapet).

Annons
Annons

1. Låten
Move ÄR en bra låt. HBTQ-darlingarna Melanie Wehbe, Patrik Jean och deras medkompositör Herman Gardarfve har snickrat ihop en medryckande popgospel som snyggt bygger till en trallvänlig, eller i alla fall nynnvänlig refräng som sätter sig väldigt snabbt. The Mamas delar på verserna riktigt snyggt, och möts väldigt pampigt i de gemensamma partierna.

2. Hiten
Move är en hit. Den vann (antagligen) sin deltävling i Linköping tidigare i år, framför favorittippade popkillar som Felix Sandman och Robin Bengtsson. Och den har stadigt legat på topp12 på Spotify sedan den släptes för två veckor sedan. Sedan igår ligger den dessutom i topp på Spotify Sverige, en bedrift ingen av årets Mellolåtar klarat (förutom Dotters Bulletproof, men den låg bara i topp en dag).

3. The Mamas
Den charmiga trion är i sig ett segervapen. De hjälpte John Lundvik att ro hem en topp5-placering i Eurovision ifjol, och ögonblicket när det blixtrar till och divorna griper in i Too Late For Love med sina röstresurser var hands down en bidragande orsak till succén i Tel Aviv. Varför skulle de inte kunna ställa ett och annat skåp i Rotterdam genom sin divapondus.

4. Sången
Tonerna sitter som en snorsäker smäck. Inte ett enda rep, en enda direktsändning har det svajat när Ash, Dinah och Loulou tar i. Och att kunna hålla toner är oerhört viktigt i Eurovision där röststarka bidrag alltid går bra medan svajsång oftast sorteras bort direkt. Och även om folket kanske än en gång ger oss kalla handen så kommer jurygrupperna i Europa älska just sånginsatserna i Move och plussa oss lite extra därför.

5. Glädjen
Jag minns första gången jag såg The Mamas repa i Linköping. Jag bara log med hela ansiktet, för ögonblicket när de jazzar loss i refrängen är ljuvligt. Man ser att trion älskar att stå på scen och att de har kul ihop. Det går inte att värja sig när de ger oss värme de luxe (och den charmen och värmen finns det INTE gott om bland de övriga ländernas kandidater…). Så, ”Everybody Wanna Move Like Us”: Så sant. Man vill ju det.

6. Budskapet
Att finnas där för varandra när det blåser hårt och motgångarna hopas. är exakt vad vi behöver höra just nu när högervindar, Trump-trams, corona och bestämmelser om HBTQ-fria zoner dyker upp från alla möjliga håll. Det är ett universellt budskap som alla kan ta till sig. Tillsammans kan vi flytta berg: Damn right!

7. Motståndet
Låt oss kolla på vad The Mamas egentligen ställs emot i Eurovision? Det är inte många av fansen som skriker: Bästa året nånsin! Snarare tvärtom. Många förväntade favoritländer skickar medelmåttiga bidrag, som inte alls skriker vinnarkandidat. Snarare pratar de flesta om att det är ett väldigt öppet Eurovision-år där vad som helst kan hända. Jovisst, danserna från Litauen och Island börjar bli fenomen, och balladerna från Rumänien, Schweiz och Bulgarien ligger högt i oddstabellerna, och det pratas lite om popen från Tyskland och Azerbajdzjan som kommer få oss på danshumör. Men är det vinnare? Fan vet. Och de övriga länderna känns riktigt ljumna nu när vi nu hört (nästan) hela startfältet. Slutsats: Få länder tar The Mamas i svängighet.

8. Stödet
Först: Sverige tror på The Mamas. Det är tydligt då trion fick flest röster av alla de tolv bidragen i den svenska finalen. Så de har Sveriges folk i ryggen även om jag och andra tjurat över att de vann.
Men vi ska heller inte glömma att de utländska jurygrupperna, som tidigare varit med och tagit fram två ESC-vinnare, två tredjeplatser, två femteplatser och en sjundeplats (och okej, en 14:eplats men 2013 hade vi ju INGET att välja på), hade Move som DELAD etta med Bulletproof med lika många tolvor (två var).

(Okej, de utländska jurygrupperna ville hellre skicka Busy Doin´Nothing än Undo, och Human än If I Were Sorry, men det skiljde 7 p resp. 1 p i de fallen och det är ju inte så mycket. Deras tvåor blev ju i slutändan trea och femma totalt i ESC-finalerna).

9. Oddsen
Enligt Euriovisionworld.com, som sammanställer oddsen inför Eurovision har vi visserligen dalat från innan vi utsåg vår segrare, men vi ligger ändå på en trygg elfteplats. Ja, det kanske är långt ifrån var vi legat om vi haft en annan vinnare, men 11 av 41 länder är inte helt värdelöst (jaja, lugn. Jag sa att vi skulle se POSITIVARE på The Mamas vinst, inte att jag skulle ändra den…).