Vilket sjukt bra resultat! Melodifestivalen 2021 kommer få en riktig kanonfinal!

Först: Charlotte Perrelli är äntligen i Mello-final efter två missar med The Girl (2012) och Mitt Liv (2017). Eurovisionvinnaren sjöng sin superschlager med extra allt (okej, versen är kanske liiiite ljum) till final i kväll då hon återvände med det vi fans längtat efter sedan Här står jag 2016. I ett ursnyggt catwalk-nummer visade schlagerdrottningen var skåpet ska stå!
Helvete, vad Perrelli levererar med kraft när det gäller. Tredje deltävlingen har nu bevisat sig vara kattmynta för schlagerfans då både Jessica Anderssons Party Voice och Lina Hedlund Victorious tog sig direkt till final härifrån. Nu kan vi även räkna in Power-Perrelli i den exklusiva gruppen. Fan vad härligt det ska bli att för första gången se Charlotte i en Mellofinal sedan 2008 då hon sjöng Hero till seger. Lycka!

Sen: Tusses ESC-karamell Million Voices gick även den rakt till final. Precis som Perrelli övertygade han i en svårsjungen låt. Herregud. Killen är 20 år och har lika mycket starquality som sin dubbelt så gamla finalpolare. Vi såg en stjärna tändas ikväll, och Million Voices kommer bli svårslagen i finalen. Hos Aftonbladet som samtidigt körde en undersökning om favoriten i kväll vann han med 44 procent av rösterna! Och Million Voices är en perfekt hybrid av 2021-The Weekend-sound och klassisk ESC-ballad. En så otroligt snygg låt! Heja Tusse. Nästa veckas superfavoriter Eric Saade och The Mamas skakar nog lite nu…

Till Andra Chansen gick Alvaro Estrellas färgglada Baila Baila och Klara Hammarströms Beat of Broken Hearts. Alvaro var en kul överraskning även om jag trodde den var chanslös. Men det var härligt att se att svenska folket går igång på klassisk Mello-uptempo med schlagertouch. Klara flaggade jag för som potentiell skräll, och hon tog sig med säkerhet till AC genom att säkert leverera sin midtempoballad i silverrustning. Den förtjänar sin Andra Chans.

Den stora chocken ikväll var att Mustasch åkte ut. Rock brukar funka bra i Mello men denna vecka kom genren på en sjätteplats. Men kanske inte så överraskande då rockbandet gick en hård match mot rubrikerna den här veckan. Detta efter att den där storyn om hur sångaren Ralf Gyllenhammar tryckt ner en ölflaska mellan brösten på en tv-kvinna, och sedan tryckt upp merchandise med detta. Hej taktlöst! Och när SVT inte stoppar det, så ska självklart folket göra det.

Elisa fick också tacka för sig och blev sjua. Vilket var lite ledsamt då hon levererade sin schlagerballad med Frost-kant med stor inlevelse. Men den typen av Bobby Ljunggren-skrivna Sonja Aldén-låtar har inte mycket att hämta i Melodifestivalen längre. Tyvärr säger en gammal schlager-puritan.

Och slutligen. Programmet var som jag skrev igår en stor gäspning med massa inslag som hade noll med Melodifestivalen att göra. Att Timbuktu till slut stod utklädd som Per Herrey var det som skulle knyta ihop Alla vill till himmelen-sångaren med Mello. Klent.

Och: Om SVT kan ta bort låtskrivar-klippen efter ett program måste man väl kunna tänka om när det gäller de här ointressanta klippen där det berättas om numren. ”XXX har en ljusramp bakom sig som symboliserar längtan och lakrisal”. Så otroligt massa klyschor, ”värdeord” och nonsens som inte betyder någonting.
Bort!

Intressant också att det i kväll inkom röster från 647 000 personer.  I första deltävlingen inkom 628 624 röster från personer! Charlotte-effekt? Tusse-effekt? Eller bara att folk var pepp på att återvända till programmet efter förra veckans kanonprogram med Oscar & Anis? Who knows.

Hade detta varit en vanlig kväll hade jag gått ut i natten och Baila Baila. Men nu nöjer jag mig med lite rosa Charlotte-bubbel!