Men hur kan det vara sån sjuk kvalitetsskillnad mellan årets deltävlingsprogram?
Denna vecka leder Pernilla Wahlgren och Per Andersson deltävling fyra med sådan varm självklarhet att man förlåter förra veckans katastrof direkt. För kvällens program är ett stort POSITIVT steg tillbaka till den Mello vi älskar: Varm, rolig, händelserik och framförallt underhållande. Och precis som när Oscar Zia och Anis Don Demina ledde sin deltävling är det som att varje minut är genomtänkt, varje ord av manuset har vägts på guldvåg, men framförallt levereras det med en löjligt självsäker säkerhet.
Förra helgen kunde man se att Pernilla och Per hade en kväll med Edward af Sillén och efter att ha sett programmet i kväll känner jag att det är uppenbart att den Melloikoniske manusförfattaren och regissören haft, inte bara ett finger, utan en hel arm med i spelet i programmet. Det är möjligt att grunden till manuset till kvällens program skrivits av några andra, men det känns som att den gyllene touchen bara KAN komma från af Sillén.
SVT tillbakavisar dock att Edward af Sillén haft i uppdrag att skriva till Per och Pernilla. Där ser man.
Vykorten med SVT:s Anna Hedemo i Min sanning-studion är också charmiga, lärorika och oväntade. Det är raka motsatsen till det TRÅK vi fick förra veckan. Här vill jag inte lämna rutan en sekund.
Och precis som under Anis & Oscar-veckan får Christer Björkman här komma till sin rätt: Han är den (fniss) straighte presentatören till den energiska duon, och det strålar om honom när han får den här rollen.
Detta är ju exakt den roll han skulle ha haft under sitt sista år.
Vi bjuds också på två filmade sketcher med Pernilla som en Mellotokig mamma och hennes minst sagt plågade familj, som är så jäkla kul. Det är en blivande Mellosketchklassiker .
Det är med andra ord sån enorm kvalitetsskillnad från vecka ett och vecka tre. Så missa inte kvällens program.
Men det handlar såklart lite om låtarna som tävlar också: Här finns två väldigt troliga finalister i Eric Saade och The Mamas. Det är tveksamt om nån kan rå på dem denna vecka, men jag är tveksam till om nån av dem kan rubba det momentum Tusse har efter förra veckan.
Men äh, det tar vi när det kommer. Här är betyg och tippning för vecka fyra!
Good Life – Tess
QX QX
Ronny: Kul att den tredje Alcazar-medlemmen äntligen får en sololåt i Mello! Och numret är härligt glassigt i pvc, knasiga hattar på dansarna, och en ursnygg laserkorridor. Först var jag väldigt avvaktande till den här discopopen med I Feel Love-flirtar. Men för varje lyssning har jag mjukats upp och jag tycker att refrängen får det att småbubbla i kroppen. Verserna saknar dock lite tryck och Tess träffar kanske inte alla toner, men äh: Detta är en charmig discobagatell som kommer vevas på schlagergolven när vi väl får vara där. Men top fyra får den nog svårt att nå tyvärr.
QX QX
Ken: Jag älskar hur Tess Merkel verkar vilja bli en svensk Kylie Minogue och därför har lånat en hel hög estetik från australiensiskans musikvideos. Mer sån’t säger jag! Däremot verkar hon dessutom lånat lite väl mycket från albumspåren på Kylies senaste album. Låten är okej, den har en hel del kul discoreferenser från Studio 54-tiden, den har en snygg Tess-prata (ett kommande signum som solo-artist, kanske?), men den känns samtidigt lite glädjelös och konstruerad. Andra Chansen är såklart inom räckhåll, speciellt i år när Sverige röstat tryggt och på ansikten de sett tidigare, men jag skulle inte säga att det är självklart.
Allting är precis likadant – Lovad
QX QX
Ronny: Miriam Bryant-lik ballad med ljuva strofer lånade från Disney (och det bulgariska bidraget i fjol). Fint och så, men detta är för händelselöst för att hjärtrösterna ska trilla in, trots tjusigt nummer med dansarprojektion. Fröken Drevstam sjunger däremot väldigt bra, och jag kan lätt se henne återvända med en låt med lite mer identitet. Men denna gång är en sistaplats utLOVAD.
QX QX
Ken: Snygg låt, snyggt nummer (älskar hur man Corona-säkrat genom att ha dansaren Daniel Koivonen dansande på ett annat ställe och bara “ghostas” in i bilden) och överlag tre snygga, men samtidigt tyvärr ganska enformiga, minuter. För det här är en Molly-esque Spotify-hit, med en artist som vi förmodligen kommer se på samma lista en del framöver, men som jag tyvärr tror vi inte får se mer i tävlingen efter lördag. Anledningen? Spelreglerna är annorlunda för TV och radio. Och, tyvärr, debutanter/kvinnor med ballader har ju prenumererat på sistaplatsen det här året.
Best of Me – Efraim Leo
QX QX
Ronny: En axelryckning till poplåt som lyfts av ett charmigt nummer. Av de låtar vi hittills hört i kväll så tror jag mest på detta när det gäller avancemang. The Best of Me är James Arthur-pop, vilket såklart inte är negativt, men Efraim saknar Arthurs ID i rösten och då blir det lite platt. Men helt klart en godkänd debut. Och killar som sjunger glad pop har ju visat sig vara nåt folk gillar tidigare. Andra Chansen?
QX QX QX
Ken: En smashing pop-refräng som skulle kunna vara hämtad från soundtracket till filmen Love, Simon (och där skulle den kunnat vara sjungen av en ung Troye Sivan). Inte illa! Nu är dock Efraim ingen Troye, och verserna verkar tyvärr skrivna på ett helt annat (lite tråkigare) writing camp än sin smittstarka hook. Betygsmässigt borde alltså detta legat på samma nivå som de tidigare två låtarna? Kanske. Men “Best of Me” har begåvats med ett i sammanhanget perfekt nummer, där två pigga dansare håller tempot när låten sviker, och där LED:ar, färger och den allmänna One Direction-vibben får min tumme att trycka iväg både ett extra QX nu och kanske en extra röst ikväll.
In The Middle – The Mamas
QX QX QX
Ronny: Låten är elegantare än Move, och mammorna gulligt läckra i sina guldoutfits. Dessutom får de skina en och en på ett annat sätt än vad vi är vana, och särskilt Loulous soloparti griper tag. Men med det sagt så saknar jag det här lilla extra som få mig att känna att det vinner alltihopa. Klart In The Middle drar till final och lämnar smulorna bakom sig i afton, men en ny Rotterdam-biljett känns inte supertrolig. Men en härligt värdig comeback det är det!
QX QX QX QX
Ken: De här tre kvinnorna skulle förmodligen kunna sjunga valfri sida på Wikipedia och ändå defilera in i finalen i år. Inte bara för att Sverige kanske unnar dem en tredje seger på raken efter förra årets inställda Rotterdam-resa, utan för att deras kraftiga röster i kombination med deras självlysande personligheter är som en stor inbjudande kram av värme och trygghet i dessa sjuka tider. Att de går till final i kväll är för mig satt helt utom rimligt tvivel – visst, In the Middle saknar en del som Move hade och vice verca, men det betyder inget för kvällen – men hur det går i finalen? Det tar vi då.
All Inclusive – Sannex
QX QX QX
Ronny: En glad och smått oemotståndlig dansbandstrall där ”tokiiiiiig” rimmas på ”All Inclusiiiive” och där den roliga texten bildsätts med härliga projektioner (missa inte att PT:n har Saade och Danny tatuerat på armarna). Jag är löjligt svag för det här färgglada tuggummit som dessutom fått massa ihågkombar schlagerkoreografi. Men. Jag vill se ännu mer ”big d**k attitude” hos charterhunken Sannex-Andreas. Nu är det mest en liten prinskorv som ligger och skvalpar i ett par neoniga briefs från Ullared. Så svårt att veta hur detta ska gå. Jag vill absolut se det vidare på ett eller annat sätt, men det kan lika gärna bli femma. Eller sexa. Fan.
QX
Ken: Om det bara hade funnit någon form av glimt i ögat, någon form av jävlaranamma, helt enkelt någon form av stake i de här slappa Hawaii-mönstrade badbyxorna till paket så hade jag nog kunnat uppskatta det mer. Smith & Thell är några av Sveriges mest kompetenta låtskrivare, ingen har dött av en Samir & Viktor-text som rimmar ”bra” med “bollhavet, hurra!” och ”Pina Cola-da”, och dansband har liksom rock alltid en given plats för mig i tävlingen (även om jag inte lyssnar på någotdera privat). Men att framföra det med Magnus Carlsson gamla avlagda Barbados-moves från 2000 samtidigt som man ser ut som man skäms för att man är där adderar inga extra QX i min bok. Snarare tvärtom.
Behöver inte dig i dag – Clara Klingenström
QX QX QX QX
Ronny: Jag är bortom förälskad i den här svinsnygga vemodiga upptempopopen som bär spår av Melissa Horn och Patrik Isaksson. Och ibland är det enkla det bästa, och numret med en ensam strålkastare, Clara med vit gitarr och iklädd en vinröd kort paljettklänning går rakt in i hjärtat. Dessutom känns det som att hon menar varenda ord hon sjunger. Skrällvarning, men mest troligt till andra Chansen. Vilket gör nästa veckans urtrista AC-tävling SÅ MYCKET BÄTTRE.
QX QX QX QX
Ken: Dinge-dinge-ding-ding-ding, här glider Klingen(ström) in! Och som hon gör det… Låten har jag gillat sedan första gången jag hörde den, den där perfekta kombinationen av ärligt singersongwriting med Bobby Ljunggrens snart patenterade pop-vemod är Mello-mynta för den här schlager-katten, men jag knockas även av Claras självklarhet på scen. Hon sjunger stensäkert och fast hon är en ny bekantskap för de flesta av oss som ser MF 2021, så får åtminstone jag ändå känslan av att det här är en brud som har en del livekonserter i ryggen. Ännu en debuterande tjej, så det kan gå hur som helst, men jag lär hålla alla tummar jag har för en Andra Chansen-plats.
Every Minute – Eric Saade
QX QX QX
Ronny: Eric kommer tillbaka med en låt som dels är såpass enkel att na-na-na-na-na-slingan sitter som klister vid första lyssning. Samtidigt är det en låt som inte är så enkel att ta till sig, ens efter tre lyssningar. Jag vet inte vad det är som jag saknar….Jag får bara inte det där ”wowet” av låten. Numret är ju där: Eric som dansar i dyra designerkläder är coolt, snyggt och vääääldigt arty, lite Loreens Euphoria möter nåt nummer från en Dansens Hus-föreställning. Kanske är det Erics lite nasala röst ihop med det introvert kalla numret som gör att jag inte känner superharmoni. Till final ska det såklart för det är en cool poplåt som kommer att växa med tiden.
Det är bara inte min vinnare.
QX QX QX QX QX
Ken: Veckorna med Eric och Team Sweden i Düsseldorf kommer alltid vara några av de roligaste i mitt liv, så jag sticker inte under stol med att jag är ett stort Saade-fan. Både av honom som artist, person och programledare. Härligt då att han tilldelats en av årets bästa låtar och ett av årets snyggaste scenframträdanden. Every Minute är en tre minuter lång Schlager-Drake (som i artisten, inte som i Katla) som kommer ligga på samtliga av mina personliga Spotify-listor under våren, och numret, som är bland det finaste jag sett i Mello, flirtar med videos av både nämnda Drake, Christine & the Queens och Francis & The Lights. Magiskt. Precis som med Mamas så bara måste detta till final. Och sedan tar vi det därifrån.
Tippning:
Final: The Mamas & Eric Saade
AC: Clara Klingström & Efraim Leo
Femma: Sannex
Sexa: Tess
Sjua: Lovad
Uppdaterad 2021-02-27
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
