I kortfilmen Bad Lesbian får vi följa nittonåriga Alexandras sista dygn i relationen med flickvännen Sally. Filmen skildrar ett break-up som genomsyras av heteronormer och förväntade identiteter. När Alexandra sedan börjar umgås med killen Dimitri vänds hela hennes tillvaro upp och ned. Filmregissören Simone Norberg är kvinnan bakom filmen som får premiär den 20 oktober.

Bad Lesbian vann tungviktspriset på Frame Film Festival, och nu är det premiär. Hur känns det?
–  Det känns väldigt kul. Vi filmade den under juli 2020, precis i början av pandemin, och den blev klar i februari. Sedan dess har den legat och dammat i en hårddisk. När filmer ligger så länge slutar man nästan tro på dem så det känns jättespännande att den börjar visas nu.

Berätta lite om filmen!
– Jag ville göra en film om tonår och förväntningar på identitet. Jag har alltid varit intresserad av att jobba kring identitetsämnen, nästan så att jag har blivit trött på det. Det är så knepigt med frågor om identitet och om vem man är, speciellt i den sena tonårstiden. Det är inte en film om homofobi men det finns ändå en osäkerhet om ”vad tycker andra?” och ”vem är jag?”. Filmen handlar om en ung människa, tvivel och spekulationer. Bad Lesbian är inte en självbiografi, men idén kommer från rädslan att känna sig lite förbisedd. Att folk antar grejer.

Varför blev det en film med just lesbiskt tema?
– När jag gick i gymnasiet var jag själv i ett väldigt heteronormativt gäng, där jag var en av få som inte var straight. Det var på sätt och vis en accepterande och fin miljö, men jag upplevde att folks rädsla för att råka vara fördomsfulla gjorde att det blev svårt att prata om sexualitet på ett naturligt sätt. Detta gjorde att jag kunde känna en distans till de andra när det kom till att prata om till exempel relationer, trots att alla ville väl.

Vad hoppas du få för reaktioner på filmen?
– Det finns alltid ett mål med film för mig. Jag hoppas att folk blir berörda och att de leds in i en värld. Det är en ungdomsfilm, fast för vuxna med nostalgi. Jag hoppas att unga personer kan känna igen sig och att jag kan fylla en lucka. Det finns många filmer som är riktade till HBTQ+personer, men det är tråkigt att det alltid är väldigt dramatiskt. Såklart behövs det också, och vi har inte kommit så långt att man bara kan göra en massa vardagliga berättelser. Men jag tror att det behövs alla typer av historier. Det här är en inzoomad historia om en liten plats. Jag hoppas även nå ut till alla andra människor som behöver lite inblick i något som inte är super-straight.

Blir det några fler flatfilmer?
– Jag har inte några på gång just nu – men säkert i framtiden.

Bad Lesbian visas på Zita i Stockholm från den 20 oktober.