– Det är en av mina drivkrafter: jag vill göra ny typ av film. Man blir varse om hur mycket som är vartannat likt när det plötsligt kommer något som sticker ut, säger regissören Ylva Forner när QX möter henne inför premiären. 

– Filmen leker med genrer. Är det ett high school-drama? Det är som den världen fast ändå inte, tillägger skådespelaren Johan Ehn. 

Johan Ehn spelar den namnlöse Magistern på en skola där alla elever är homosexuella män. Mellan ämnen som queerhistoria och ytterst homoerotisk brottning på gympan förbereder sig eleverna inför det årliga Luciatå… förlåt, Sångtåget. Det är en välbekant miljö som skruvats till några varv extra, med drag av både John Waters och Pedro Almodóvars kitschiga rullar. 

– Världen i sig är nästan lika viktigt som historien i det här fallet. Och det är en referensorgie, men som bygger något eget. Det tycker jag är fascinerande, berättar regissören.

Ylva Forner

Hur skulle ni beskriva Läroverket? Det är som ett eget litet fantasi-universum.

Ylva: Både i boken och i filmen har man utgått från premissen: vad är din fördom om jag säger ”en skola med bara gay män”? Och istället för att gå emot det så säger vi: ”Ja, vi gör precis så!” Med alla fördomar du kan tänka dig. Då får du syn både på dig själv och dina fördomar, men blir också klar med dem väldigt snabbt. Och då börjar du se de här människorna istället. 

Det finns så otroligt mycket att titta på med alla genomtänkta kostymer och miljöer. Hur jobbade du med det?

Ylva: I min referensvärld är det precis lika viktigt med de stora modemagasinen som med kulturdelarna. Vi har gjort ett popkulturellt lapptäcke av mode, musik, film… Jag tycker det är fantastiskt när man ser att estetiken är skruvad ett varv. Hur hittar man till exempel ett mode som leker med det feminina/maskulina? Bara en sån sak att knytblusar är en grej bland eleverna.

Det är inte klart hur många bland skådespelarna som identifierar sig som gay (”Man behövde inte kryssa i någon ruta på castingen”, skrattar Ylva). Men när ryktet om en adaption av Magisterlekarna spred sig blev många queera skådespelare intresserade. Under veckorna på inspelningen skapades en gemenskap som på många sätt speglade livet på Läroverket.

– Där fanns en frihet och en säkerhet. Jag såg folk som inte kände varann sitta i samtal om hur de levde, om deras uppväxt. Om sexualitet. Det gjorde folk väldigt avslappnade. Vi fick ett så naturligt liv i bakgrunden, säger Johan Ehn.

Har du själv några likheter med Magistern?

Johan: Det här med att komma från en annan generation, det kan jag känna igen mig i. När jag kom ut då hade jag en existentiell kris. Då var gay ett skällsord. Men idag ser unga gaykillar det här med att ”komma ut” som något gammalmodigt. Det behöver inte vara så problematiskt. Magistern bär på en undran. ”Kan jag vara en del av det här, jag som vet något annat?” 

Ylva, du har antagligen gjort Sveriges bögigaste film någonsin. Hade den sett annorlunda ut med en homosexuell man i registolen?

Ylva: Det tror jag. Hade en homosexuell man gjort filmen så hade Magistern varit ett alter ego. Medan i mitt fall så ser jag den här världen lite mer utifrån. Jag måste hela tiden fundera ett varv och hitta punkter jag förstår emotionellt. Det tror jag är ganska bra för en regissör. 

Vad lockade dig till Kristofer Folkhammars bok?

Ylva: När jag läste boken kände spontant att ”det här vet jag hur man gör”. Inte så mycket för gaytemat, utan för att det var en så fantastisk värld. Så skamlöst, storslaget och visuellt. Det var så jävla smart! Helt bananas att någon hade skrivit något sånt här i Sverige. Jag blev så glad och uppspelt.

Vem tänker ni är den perfekta publiken?

Johan: Unga människor med ett öppet sinne. Men jag hoppas att den ska nå den stora massan. De som ser bortom att ”det här verkar vara en bögfilm. Massa smisk också, nej usch”. 

Ylva:  Frihet, innanförskap, utanförskap – filmen har stora teman som många kan känna igen sig i. Men den är ju också rätt enkel. Man kan bara se den som en high school-film.

Johan: Och allt det nakna, intima, är gjort på en stiliserad nivå. Det tål att nämnas. Det var den första svenska långfilmen som jobbade med intimitetskoordinator.

På tal om det… hur gör man bra sexscener?

Johan: Vi hade workshops med kärnensemblen. Många samtal och samtyckesövningar, nästan som små ritualer. Det är inte porrfilm. När man jobbar med scenerna är det som vilken scen som helst. Alla måste känna sig trygga.

Ylva: Jag tror man upplever det som att det är mer sex i filmen än vad det egentligen är. Vi jobbade med att skapa känslan av en sexuell spänning som bara flyter runt. Jag vet inte hur många gånger jag stod på stolen med min megafon och skrek: ”Tänk på sex!” Det känns väldigt laddat hela tiden.

”Magisterlekarna” har biopremiär i dag den 22 april.