Just nu har BELL en av sommarens stora hits, Missförstått. Låten, skriven av henne och producenten Jonathan Hellberg, gick rakt in på Spotifys förstaplats i Sverige när den släpptes i juni och blev dessutom en hit i Norge (därav den nysläppta remixen med norska Roc Boyz).

– Att det skulle bli så här stort hade jag inte på känn. Jag brukar liksom hoppas på ganska lite för då blir man glad när det går bra (skrattar).

Det hela började på TikTok, BELL:s stora plattform, då hon hade gjort en open verse, alltså då en artist lägger upp en instrumental vers och bjuder in andra att hoppa på.

– Jag hade en vers som jag la upp som snabbt blev viral. Bianca Ingrosso och Johanna Nordström är några som hoppade på och gjorde egna grejer. Och då kände jag att jag hade momentum och behövde släppa en hel låt. Och så blev Missförstått till.

Den tjugotvååriga stjärnans födelsenamn är BELL, så det är alltså inget smeknamn, och hon växte upp i gröna linjen-förorten Hässelby utanför Stockholm. Hon har hållit på med musik så länge hon kan minnas, och flyttade till småländska Tingsryd för att plugga musik på gymnasiet .

– Där gick det upp för mig att det går att leva på musik. Om andra kan, så ska jag också testa det.

I juni förra året signades hon av skivbolaget EMI efter att hennes bästa polare Hampus Nennesson spelat upp en låt hon släppt på egen hand när han befann sig i studion.

– Han som är min A&R ville direkt veta vem jag var, vi sågs och jag signades. Och sen har det rullat på.

BELL har alltid haft många vänner inom HBTQ+communityt, och i högstadiet insåg hon att hon själv är bi.

– Jag har alltid hängt mycket med killpolare och haft lättare att komma överens med dem. Och när de pratade om tjejer så kände jag att ”gud, jag relaterar ju lite (skrattar). Då fattade jag att jag gillar tjejer.

– Men det har aldrig varit en grej, och jag har aldrig haft nåt snack med mina föräldrar. De är väldigt öppna, och hade jag kommit hem med en tjej hade det varit helt fine. Och jag tror att de har fattat nu när jag är artist och gör saker i sociala medier. Jag använder min läggning ibland i mitt content och jag tror att de sett det och ba ”Okej, hon är bi liksom”. Men de har aldrig adresserat det.

– Jag har verkligen haft turen att ha den sköna stämningen hemma, för jag vet hur tufft det kan vara för vissa.

Känner du dig som en del av HBTQ+communityt??

– Absolut. Det är en otroligt viktig rörelse, och jag är ju inte straight så det rör ju mina rättigheter att få vara den jag är, och att jag får leva som jag vill. Jag tror att den typen av gemenskap är superviktig, att connecta med andra som är i samma situation. När det finns ett så tydligt skevt synsätt på att vara nånting annat än straight, särskilt ute i landet, är det viktigt att hålla ihop.

Rappar du om brudar också?

– Jag har flera låtar som inte släppts än som handlar om tjejer, där jag använder hon i stället för han. Så det är absolut en del av min musik. Men det är inget jag tänker på, det kommer till mig och då skriver jag på det sättet.

Sen det blev tydligt i BELL:s sociala medier att hon inte är straight har hennes följare tagit lite egna initiativ.

– Jamen, alltså, efter det skrev fler tjejer (skrattar). Om man inte vet nåns läggning så vågar man inte skriva ett DM. Men när man vet, ”shoot your shot” liksom” (skrattar).

– Men just nu är jag upptagen. Annars gillar jag lite skejtiga tjejer, även om jag oftare går mer på kemi än utseende.

BELL hittar inspiration på olika håll. Just nu nämner hon Olivia Rodrigo, Billie Eilish och Lil Nas X som hjältar.

– Men jag kan hitta inspiration i alltifrån små hajperpoppiga projekt via klassisk musik till emo-band från när jag växte upp, som Sleeping With Sirens och Paramore. Jag växte upp med Linda Pira, som också är från Hässelby, Lilla Namo… Och jag gillar projekt som flirtar med hiphop, som Daniela Rathana. Hon är ascool.

Rap och hiphop är enormt stort i Sverige med massa svenska akter som når oerhörda framgångar. Men det finns också en stor baksida för musikstilen där artisterna har kriminella kopplingar… Känner du det gänget?

– Det finns lika många versioner av svensk hiphop som personer som håller på med det. Många av de rapparna har en typ av verklighet som de pratar om… Jag kommer från Hässelby och det florerar ju rätt mycket där också. Jag tycker att det är på både gott och ont att man kan skildra den verklighet man kommer ifrån. Det är så svårt att säga… vissa kanske känner många som är stökiga medan man själv är den som håller på med musik. Men nej, jag skulle inte säga att jag känner så många där.

Får du cred i hiphop-kretsar?

– Både ja och nej. Vissa har skrivit till mig att jag är supercool, ”fan vad kul med nåt nytt”. Men jag har ju lika många som ba: ”du är INTE en del av det här” eller ”det här är INTE hiphop”. Men ingen bestämmer eller definierar mig. Dessutom är jag inte lätt att sätta i ett fack. Jag känner mig som en popartist, men min pop är ju influerad av metal, emo, hiphop och indierock. Jag är för lite pop för popartisterna, men för lite hiphop för hiphopartisterna, så jag är i nån sorts ingenmansland. Folk får tycka vad de vill. Jag gör min grej.

En av de som gillar det BELL gör är Daniel Adams Ray. Gubben i lådan-killen som en gång var en del av Snook, har BELL sett upp till musikmässigt under hela uppväxten.

– Han var en av dom som fick mig att upptäcka hiphop, och när jag släppte Missförstått skrev han till mig och grattade till releasen, ”du är grym” liksom. Jag behövde dubbelkolla att det verkligen var han, det var jäkligt häftigt.

Hur är du när du festar?

– Haha, jag tycker typ inget är gott. Min go-to är romo och cola. Eller cider.  Jag har inte hittat min grej, jag gillar inte öl eller vin, eller cocktails. Jag blir bara skön, och superextrovert. Och jag älskar att dansa. Om Cascadas Everytime Time We Touch kommer på…alltså den kan man i benmärgen.

Vad gör du om tio år?

– Förhoppningsvis är jag etablerad i Sverige och förhoppningsvis utomlands. Jag har en superkärlek till att skriva på engelska och hade gärna gjort det med. Jag vill också skriva åt andra, så jag hoppas på att vara en etablerat låtskrivare också. Främst, att kunna leva på musiken. Ja, du hör ju, jag vågar inte hoppas på för mycket, för då blir jag desto gladare om det går bättre (skrattar).

BELL ligger i alla fall inte på latsidan. Det kommer en augusti-låt, en september-låt och sen är planen ett album eller en EP i oktober. It´s gonna be a Bell of a Year.