QX QX

”Hold Me Closer” – Elton John, Britney Spears

Jag har nu lyssnat på den här låten om och om igen. Och varje gång dyker det upp en ängel och en djävul på varsin axel. Båda med vitt skilda budskap.

För å ena sidan är det ljuvligt att Britney Spears äntligen är tillbaka med ny musik. Den plågade popikonen som i tretton år varit slav under sin fars förmyndarskap blev tidigare i år en fri kvinna. Hon gifte sig och blev gravid (men drabbades tyvärr av missfall). Och nu, efter sex år sedan senaste släppet, har hon hittat lusten att släppa ny musik.
Den nyheten är i sig fantastisk, godis i öronen på alla oss som alltid kommer att få ett pirr i kroppen av ett nytt Spears-släpp.
Och att Britney själv älskar Elton och hyllas tillbaka av pianokungen för sin röstmässiga insats undrr inspelningen är bara så fint. Britney var tydligen så överväldigad av hela upplevelsen att hon behövde övertalas om att ens släppa låten. Naaw.

Men.
Det är det svårt att inleda denna löningslättsamma fredag med en segerdans a’la episka Till the World Ends. För det här är en besvikelse rent låtmässigt. Det är en sämre variant av 2121 års briljanta Elton/Dua Lipa-samarbete Cold Heart PNAU remix som så snyggt kombinerade hans hits Rocket Man, Sacrifice, Kiss the Bride och Where’s the Shoorah? 

Här har man visserligen tagit två av de finaste balladerna Sir Elton spottat ur sig, Tiny Dancer från 1971 och (i mina öron gravt underskattade) The One från 1992, men resultatet blir en axelryckning. Duetten lyfter aldrig, och första versen där man knappt hör att det är Britney är så vek. Det ljuvliga vemodet från The One (där man kan höra att Elton hittade en grund till Lejonkungens magiska Circle of Life) går helt förlorad. Det blir bakgrundspop för lounger.
Först i refrängen hör man popikonens karaktäristiska röst och stämbandsknorrar. Sen smygs dessa in lite random i låten. Men där Dua Lipa delade ”50 percent of the Company” känns Britneys medverkan inte lika likvärdig. Hon finns där och friserar låten, men lyfter den inte.
Så synd, för på pappret lät detta ljuvligt. Idén om att Elton ska släppa somriga mash-ups av sina hits med popbrudar är ju i sig genial.

Men, jag släpper de toxiska tankarna och ser det fina i nattens släpp. Det handlar egentligen inte om låten, utan om att Britney fått tillbaka lusten till musiken igen. Nu kan en ny, för att citera ett Spears-älskande ex, Britney-era starta.
Så tack Elton ( eller egentligen David Furnish, Eltons man, som kom på idén till samarbetet), för att Britney’s back.

Allt gott är som vanligt gay.