I kväll börjar den trettonde säsongen av Så Mycket Bättre. Det populära sångtolkar-tabberaset på Grå Gåsen bjuder i år på Anna Ternheim, Molly Hammar, Norlie & KKV, Albin Lee Meldau, Maja Francis, Olle Jönsson (Lasse Stefanz), Måns Zelmerlöw, Daniela Rathana, Darin, Nordman, Anne-Lie Rydé och John Engelbert (Johnossi).
Vissa kommer få hits och andra inte, och genom åren har vi fått ta del av massor av försök att skapa evergreens av gammal skåpmat. En del lyckas utomordentligt bra och lyfter sina karriärer ordentligt och blir superstjärnor: September, Laleh, Miriam Bryant, Darin, Danny och inte minst Miss Mi har gett oss oförglömliga hits och skördat stora framgångar efter sin medverkan.
Andra går det sämre för och det beror på en rad olika faktorer. Här är tio artister vi hade stora förväntningar på, men var SMB-tid mest bara porlade förbi eller, helt föll i glömska.

Annons
Annons

Eric Saade (2017)
Popular-poppisen var med 2017 och skulle lyfta sin karriär med lite SMB-tolkningar året efter att hans Mello-nemesis Danny gjort detsamma. Men där Danny snyggt fyllde på sin hitsryggsäck med tolkningar som Super-8 och Snacket på stan, vandrade Saade vilse med en anonym grupp tolkningar både på svenska och engelska, och missade även ett homerun med en underligt klen Bra vibrationer-tolkning.

Jenny Berggren (2015)
Ace of Base-Jenny ställde upp solo i vad som i folkmun kallas Miriam Bryant-säsongen. Tyvärr lät ingenting av det som hon själv bjöd på som Ace of Base (vars låtar alla de andra artisterna tolkade). Det finns en anledning till att Jenny B:s solo-satsning aldrig lyfte och den blev löjligt påtaglig i den här tandlösa tolkningen av Lisa megahit Varje gång jag ser dig.

Lena Philipsson (2011)
Efter premiärsäsongens succé hade artistdammluckorna öppnats och alla ville vara med på det gotländska sånggästabudet. SMB-producenterna tackade därför ja till några av alla tiders största svenska hitmakare – och Laleh, då mest för Live Tomorrow och plattan Laleh. Därefter hade hon dragit sig undan och släppt ytterligare två plattor som inte alls nådde debutens framgångar.
Men den som gick vinnande ur detta super-år var just Laleh. E-Type, Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Timbuktu, Mikael Wiehe och Lena Philipsson fick slåss om smulorna och ingen av dem fick en hit värd namnet förutom Timbuktu som gav Wiehes Flickan & Kråkan nytt liv. Men mest sörjer vi att Lena Philipsson vid sin medverkan varken hittat sin flirtiga Maria Magdalena-lekfullhet eller sitt Jag är ingen älskling– vemod i popen. Det hade kunnat bli så bra. Därför vill vi att Lena gör SMB Om igen.

Eva Dahlgren (2011)
Samma anledning som Lena egentligen. Vi hade hoppats på mer av ikonen Eva, vars medverkan nu mest blev ihågkommen för att Laleh vägrade ta på sig en rosavit kanindräkt under hennes dag (för att uppmärksamma mobbing), och istället skyllde på huvudvärk och gick och la sig.

Carola (2014)
Carola är en av Sveriges mest glänsande stjärnor, men det musikaliska materialet har sällan matchat hennes storhet varken som artist eller röstmässigt. I Så mycket bättre var hon med ett år med två artister som gav henne bra tolknings-material: Orups Sjung Halleluja och prisa Gud och Tell Me When This Night is Over gjorde hon visserligen hyfsat, men i övrigt var det ju inte mycket att jobba med då Love Antell, Kajsa Grytt, Amanda Jenssen och Familjen var med. Men värst är nog att Häggis medverkade ytterligare en gång, 2019, och gjorde tre tolkningar ingen minns.

Icona Pop (2017)
Minns ni att I Love It-duon har varit med? Nej, inte vi heller.

Lili & Susie (2020)
Nej, det är verkligen inte systrarnas fel att de helt orimligt bara tilläts göra två tolkningar. Första härliga retrotolkningen Hela Livet var ett Disco var ju toppen, röjiga En liten kyss av dig inte lika kul. Att dessa två nästan streamats lika mycket är ett av livets stora mysterier. Nåja. Varför fick L&S inte mer plats? Ett stort kapitel i svensk popmusik fick prata om sina bedrifter mer än vad vi fick njuta av deras scennärvaro.

Ola Salo (2014)
Nej, inte en enda tolkning lyfte för palindrom-mannen från The Ark, men vi skyller på samma spår vi var inne på när vi pratade Carola. De andra medverkande artisterna hade inte så kul låtkataloger, och när Salo dessutom valde poprefrängmästaren Orups Trubbel att tolka…ja…
Så otroligt synd när man har Salos röst, karisma, nerv och talan..nej, nu är vi inne på fel program! Men äh, det stämmer ju in här med. Encore tack!

Petra Marklund (2019)
Petra Marklund Så mycket bättre 2010 är en klassisk google-sökning om man vill hitta ett Så Mycket Bättre-brejk som var både genomtänkt och episkt. Som September gjorde hon ju supersuccé under den första säsongen. Därefter återvände Petra Marklund 2019, då under sitt rätta namn, men nu med fel låtar. Vi var helt med på att det inte var Septembers dansanta pop som skulle eka över de gotländska vidderna, men tolkningarna var även långt ifrån Händerna mot himlen-härligheter. Tyvärr tvättas minnet av den popgudinna Petra/September en gång var bort för varje gång hon idag intar scenen. Bring back my (pop)girl!

Loreen (2020)
Det finns nog ingen i svensk pophistoria som har haft så svårt att hitta rätt musikaliskt. Det handlar inte om att Euphoria är en så pass fantastisk låt att inget Loreen nånsin tar sig an skulle kunna mäta sig med den. Det ÄR en fantastisk låt, men Loreen jobbar med fel sound, fel låtskrivare, fel producenter,fel rådgivare och fel inställning. Enligt mig. Hon själv följer antagligen sitt hjärta och det ska hon väl ha en stor eloge för. Men det gör också att vi går miste om fantastiska hits. För den rösten i kombination med en näsa för melodier skulle göra henne till en världsstjärna. Ah, vi skulle prata Så Mycket Bättre-tolkningarna? Jag är en vampyr hade ett visst bett, men vi förväntade oss Så mycket…bättre av La Loreen.