Wow, vilken kväll! Och vilket program!
Edvin Törnblom och Keyyo var lysande denna andra lördag och att Edward af Sillén (med Daniel Rehn och Pål Ströbaek) verkar har fått fria händer att blomma ut i sin kärlek till Melodifestivalen är fullkomligt ge-ni-alt! Inledningen med Lotta Engberg och Triple & Touch från sent 80-tal var lika knasig som rolig. Så här ska Mello vara: oförutsägbar, underhållande och nyskapande. Och framför allt rolig. Varenda sekund av programledarnas stunder i rutan är fyllda av smarta och roliga sägningar, och genomtänkta till max. Enda tillfället att fylla på vin eller chips är det lite underliga momentet där det berättas hur de olika åldersgrupperna röstat. Det får man inte riktigt till. Men herregud, vilken petitess en sån här kanonkväll.

Annons
Annons

Erik Segerstedt skrällde sig förbi QX-covergirl Klara Hammarström som förste finalist.  Men vi tippade Erik till final och Show Me What Love is växer lavinartat för varje lyssning och är en ljuvlig midtempoballad. Erik Segerstedts återkomst till Mello kommer utan någon tvekan att ge honom karriärens största hit och nu blir han något större än ”Snygg-Erik”, ”EMD-Erik” eller ”Robin Bengtssons körsångare”. Show Me What Love is kommer att vevas om och om igen på radio och nu blir det en livsfarlig utmanare till Måns och Scarlet om slutsegern.

Som tvåa gick Klara Hammarström. Vi hade tippat henne som etta, men Erik Segerstedt förenade uppenbarligen fler olika åldersgrupper. Jag tycker hon ställde skåp under sina tre minuter i Scandinavium och bjöd på en Eurovision-euforisk uppvisning. On and On and On är ett himmelskt EDM-poppigt samarbete mellan Mellopopens mest begåvande låtskrivare. När låten stannar av mot slutet för att sedan stegra och krama ur allt i den euforiska refrängen är det ”GÅS”. Klara låg redan innan kvällens deltävling på plats 22 på Spotify och kommer garanterat att ha en stor hit när det är dags för final. Men vägen mot slutsegern grusades en smula efter att ”bara” ha gått som tvåa med tanke på hur systemet med åldersgrupper ser ut…

Kaliffas färgglada glädje gick till Finalkvalet. Salute är på intet sätt en dålig låt, men personligen är jag så trött på det där arenaklappiga Medina-soundet. Ali och Sami har liksom gjort det till perfektion två gången redan. Och Hush Hush–Meira borde kunna äta honom med sked när det är dags för finalkval…

Nomi Tales överraskade visserligen med en fjärdeplats, men det betyder inte mycket nu för tiden när den placeringen inte leder nånstans. Men fin Mellodebut för Nomi.
Ut åkte Schlagerz underbara schlagersmocka Don Juan. Den blev sist, vilket såklart inte är någon överraskning men synd ändå. Dansbandsrökaren har absolut sin plats i tävlingen och Maria, Maria och Sandra gjorde en kanoninsats. Och ”The Swedish Cowboy” har jag inte mycket att säga om. Kompetent framfört, och urtrist att titta på. Den slutade på en femteplats.