Jag är här tillsammans med Mian Lodalen, för henne är det en känslomässig milstolpe. Efter många år av research, skrivande och väntan får hon för första gången se sina karaktärer Lisa och Lilly leva på riktigt.
– Det känns overkligt att se Lisa och Lilly för första gången. De är ju superfina. Bara det lilla vi har sett nu gav mig verkligen rysningar, säger hon efter en tagning.
Scenen som spelas in utspelar sig innan de två huvudpersonerna blivit ett par.
– I den här scenen är de inte ihop än. Det finns en spänning som håller på att byggas upp. Lisa kommer från Örebro och känner sig väldigt ensam. De möts i att de båda gör sig sårbara för varandra, säger Mian.
Filmen producent Josefine Tengblad är även hon på plats och beskriver upplevelsen som omtumlande.
– Jag fick rys på hela armen när jag satt med hörlurarna och såg scenen på den lilla monitorn.
Scenen är inspirerad av boken, även om den inte följer förlagan exakt.
– Flera viktiga scener i boken utspelar sig här i Vitabergsparken, inte minst i lusthuset här nedanför, berättar Mian.
Men resan från att Mian började fundera på att skriva en bok om Lisa och Lilly till att det blir film har varit lång.
– Jag började skriva 2017 och arbetade med boken i ungefär två och ett halvt år. Josefine har jobbat med filmen i fem år. Det blir nästan åtta år totalt. Lite som Brokeback Mountain, det tog lång tid för den också innan den blev film, säger Mian och skrattar.
Men egentligen började historien långt tidigare.
För över tjugo år sedan snubblade Mian över berättelsen om Lisa och Lilly och reagerade direkt på hur deras historia hade beskrivits genom åren.
– Jag kände att det var något som inte stämde. De hade heterofierats genom hela historien. Man sa att de varit kära i samma kille eller blivit gravida med samma man. Jag tänkte bara: det här kan inte vara hela sanningen.
När hon senare gick igenom gamla tidningar och dokument på Kungliga biblioteket började pusselbitarna falla på plats.
– Jag hittade en formulering i Dagens Nyheter där det stod att mellan tjejerna hade det existerat ”en svärmisk flickgemenskap, med något överspänt i sig”. Och sedan fick jag tag på polisrapporten och deras avskedsbrev.
Det var brevet som blev den definitiva vändpunkten.
– Där stod: ”Vi har nekats att vara tillsammans. Men vi är oskiljaktiga. Vi vill begravas i samma kista. En gul ekkista med svarta fransar.” Då tänkte jag: två kompisar? Nej. För mig var det självklart att jag måste skriva deras historia.
När boken kom ut var Mian beredd på kritik från dem som skulle ifrågasätta hennes tolkning av Lisa och Lillys relation.
– ”Du kan inte veta att de var lesbiska”, var jag beredd på att få höra.
Men så fick hon ett telefonsamtal som blev avgörande.
– En man ringde mig och berättade att han och hans fru varit nära vänner med Nils Sjögren, konstnären som skapade statyn av Lisa och Lilly vid Mosebacke. Han sa att Nils var övertygad om att Lisa och Lilly hade haft ett kärleksförhållande och att statyn var hans viktigaste verk. Han arbetade med den i tio år.
Hon tror att statyn, som heter Systrarna, fick namnet därför att det var det närmaste konstnären kunde komma den sanning han själv trodde på.
– Han kunde inte kalla dem ”de älskande”. Inte på den tiden.
Under arbetet med filmen har det också inträffat flera märkliga sammanträffanden.
Josefine Tengblad berättar om ett av dem:
– Bianca, som spelar Lilly, har en nära släkting som döpte sin dotter till Lilly för två år sedan eftersom de älskade boken och karaktären. Och nu fick Bianca en roll i filmen och spelar själv Lilly. Det är så osannolikt att det nästan känns overkligt.
Filmen regisseras av Julia Lindström, som nu långfilmsdebuterar efter att tidigare ha regisserat en säsong av Young Royals, Nattryttarna och den aktuella serien Tills döden skiljer oss.
Historien bakom hur hon fick uppdraget låter nästan som ett manus i sig.
Julia hade precis läst ut Lisa och Lilly för andra gången och funderade på vem som ägde filmrättigheterna. Dagen därpå ringde producenten Josefine Tengblad och frågade om hon ville regissera filmen.
– Det är på tiden att vi äntligen får berätta om kvinnornas historia, säger Josefine. Jag vet att den här filmen kommer påverka många under en lång tid framöver och förändra liv.
Mellan tagningarna får jag även chans att prata med filmens unga huvudrollsinnehavare, Lina Betnér och Bianca Delbravo. Men först blir det kramkalas med Mian som öser beröm över dem.
Tjejerna berättar om sina första inspelningsdagar.
– Det har varit helt fantastiskt, säger Bianca. Vi har haft ett långt förarbete, så det känns väldigt fint att äntligen vara igång.
Rollerna blev klara i april, men de har medvetet valt att inte läsa romanen.
– Vi blev faktiskt rådda att inte göra det, för att inte blanda ihop boken med manuset. Men man har ju tjuvlyssnat lite, säger Lina med ett leende.
Samtidigt har de märkt vilket starkt genomslag berättelsen haft.
– Det är så många som har kommit fram och sagt: ”Skämtar du? Är det Lisa och Lilly ni ska göra? Det är min favoritbok.” Det är väldigt speciellt, menar Lina.
De kände inte varandra innan inspelningen började, men har snabbt kommit nära.
Vad är det då som gör historien så älskad?
– Den är så stor. Den handlar om frihet, ungdom och kärlek. Och om alla hinder som kärleken möter, säger Lina.
– Ja, även om det är en tragedi känns det ändå som att det är kärleken som vinner, säger Bianca.
Ingen av dem hade tidigare hört talas om Lisa och Lillys verkliga historia.
