Det började med Hungry Like The Wolf i hörlurarna på en skivavdelning i Norrköping. Anders Pihlblad var 14 år och blev, med egna ord, ”ett popsnöre på nolltid”. Sedan dess har kärleken till Duran Duran bestått genom frisyrer, axelvaddar, språkresor, vänskaper och sex tidigare konserter. Ikväll är det dags igen.

Först Anders, hur många gånger har du sett Duran Duran live?
– Det blir sjunde gången jag ser dem ikväll…

Vad är det med Duran Duran som har gjort att du blivit så himla stor fan?
– De kom in i mitt liv när jag var 14 år och det var en enorm upplevelse. Kan musik låta så här? Kan man se ut som dem? Jag blev ett popsnöre på nolltid och är det fortfarande.

Bästa albumet?
– Tveklöst ”Rio” från 1982. Albumet är som ett årgångsvin, det blir bara bättre. Det har till och med skrivits en bok om Rio.

Minns du första gången du hörde Duran Duran?
– I hörlurarna på Spiralen skivavdelning i Norrköping. Jag lyssnade på singeln Hungry Like The Wolf, en makalöst bra poplåt.

Har du något särskilt minne kopplat till deras musik?
– Jag var på språkresa i Torquay i England. Det rådde ”knapphysteri” och jag hade knappar med Duran Duran, David Bowie och Eurythmics på min korta vita kavaj med axelvaddar. Två tjejer från Norrköping, Katti och Marie, pekade på en av mina knappar med Simon le Bon på och frågade: ”Är du bög, eller?”. De blev mina bästa väninnor under tonåren och självklart går vi fortfarande på Duran-konserter ihop.

Om du bara fick ta med tre Duran Duran-låtar till en öde ö, vilka blir det då?
– Rio, The Chauffeur och Come Undone.

Är du en sådan som vill höra de största hitsen på konserten, eller hoppas du på någon mer oväntad låt?
– Här hojtar nörden inom mig på låtar som Late bar, Secret Oktober (ja, med den stavningen) och I Don’t Want Your Love. Men jag besviken om de inte spelar Come Undone, Girls On Film, Rio, Save A Prayer eller Union Of The Snake.

Vilken låt hoppas du allra mest på att de spelar ikväll?
– Eftersom jag tvingat med mig min bättre hälft Henrik så hoppas jag att det blir hitsen så att han inte blir uttråkad.

Duran Duran har ju också varit väldigt mycket mode, stil och estetik, var du själv en Duran Duran-kille när du var yngre?
– Jag gick all in. Jag bytte frisyr oftare än Nick Rhodes men var inte lika modig när det gällde kläderna. När Nick Rhodes gifte sig var klädkoden rosa och han var betydligt mer sminkad än bruden.

Duran Duran har en väldigt stark gaykultstatus. Vad tror du det är hos bandet som gjort att de blivit så älskade av hbtq-publiken?
– På 80-talet var de inte bara störst utan också snyggast, haha. Jag tror ändå att det handlar om en stark låtkatalog och att de personifierar ett helt årtionde: 80-talet.

Har de nån låt som känns lite extra ”gay”?
– Låten Free to Love som Duran Duran och Nile Rodgers släppte i somras, är en hyllning till Pride och hbtq-rättigheter. Bandet har särskilt lyft vikten av att hbtq-ungdomar ska våga vara sig själva.

Vem var favoriten av Simon Le Bon och John Taylor?
– Simon som också skriver texterna. Men John Taylor och Nick Rhodes har varit roligast att intervjua och har absolut snyggare kläder.

Och den viktigaste frågan: vad har du på dig på konserten ikväll?
– Jag fick en klassisk Duran Duran-T-shirt av min son när jag fyllde år! Han känner sin far…