Septembernumrets omslag av QX pryddes av huvudrollsinnehavarna Jonathan Andersson och Björn Elgerd från svenska filmen Are We Lost Forever. Just nu har filmen framgångsrikt visats i Göteborg och en kommande visning på Zita i Stockholm sålde snabbt slut och en ny planerades in. Vi tog ett snack med filmens regissör David Färdmar om framgångarna och vad som händer framöver.

Hur känns det att få förlängt i Göteborg?
– Lite oväntat, men kanonskoj att filmen gick såpass bra publikmässigt första veckan att Hagabion beslöt sig för att förlänga visningsfönstret ytterligare en vecka så att fler får möjlighet att hinna se den i Göteborg. Nu rullar den på till den 8 oktober i alla fall.

Berätta lite om reaktionerna på filmen!
– Det har blivit superfina samtal efter att filmen visats med massa intressanta frågor från publiken och funderingar både kring skapandet av filmen, skådespelarnas arbete med sina roller, och mycket igenkänning från publikens egna breakups. De har varit frikostiga att dela med sig.  Det som mest berörde mig, var dels den otroligt fina responsen mina skådespelare fick från publiken. Och dels att den gick hem lika bra både hos den lite äldre publiken som den yngre, oavsett sexuell läggning. Och att så många sa att de tyckte de sett något helt nytt på bioduken, med karaktärer och historier de aldrig tidigare sett. Då fick jag bita mig i läppen för att inte börja glädjegrina.

Ni kommer köra extra på Zita också, vad händer efter filmen?
– Japp, första visningen 14 oktober sålde slut på ett kick, så Zita adderade ytterligare en visning dagen efter den 15 oktober – och även den är snart slutsåld, vilket känns grymt skoj. Efter båda visningarna kommer jag och skådespelaren Björn Elgerd, och kanske fler, ha Q&A med publiken. Mycket möjligt att vi även går ut och fortsätter relationssnackandet efteråt med intag av några öl…

Blir det andra visningar framöver?
– I Sverige kommer den visas i Boden på Sagabiografen under Boden Queer Film Festival 16 oktober, och det är nästintill klart att även Folkets Bio i Lund och Malmö plockar upp den under november. Utomlands rullar det på för fullt. Filmen hade sin internationella premiär samtidigt i Grekland (Aten) och USA (Chicago) förra helgen, idag lördag går den i Estland (Tartu), nästa vecka blir det UK-premiär (Cardiff) där den är nominerad till Best Feature Film och både Björn och Jonathan är nominerade till ”Best Performance in a Male Role”. I mitten av oktober får jag äntligen besöka min första festival utomlands då jag flyger till Gent i Belgien för en festival där. Sedan har den kommit med på ytterligare fem festivaler, men som ej ännu är officiella. Så, det rullar på hyfsat bra nu kan man säga.

Hur har det känts att släppa filmen i corona-tider, har det funkat bra trots omständigheterna
– Det har funkat helt okej. Det blev en väldigt mycket mindre premiär då maxantalet fortfarande ligger på 50 personer, och salongerna är ju då halvtomma, trots att det är ”slutsålt”, så det kändes väl lite ödsligt och märkligt ändå. Och kanske inte superglamoröst med munskydd och handsprit och sånt, men så vänjer man sig snabbt. Jag är bara extremt glad och tacksam över att filmen ändå överhuvudtaget kom upp på bio 2020, med tanke på rådande läget. Vi är ju också en independentfilm så vi kanske till och med gynnas av att de flesta storfilmer skjuts fram till 2021 men att biograferna ändå vill fylla sin repertoar.

Vad har du för planer framöver?
– Utöver kommande biovisningar och festivalresor så har jag fått en finfin residensplats på Manusfabriken här i Göteborg där jag ska fokusera på att skriva manus till två kommande projekt, dels en ny långfilm och även en tv-serie.