Kärlek i luften hos gaykören

I väntan på kärleken krävs tro och hopp, så kan man sammanfatta budskapet i Stockholms Gaykörs vårkonsert. Den började stillsamt, vackert och nästan sakralt, men var bäst när både kören och låtarna svängde.
Temat strömmade genom föreställningen och skjortfärgerna markerade vad som besjöngs: klorinvitt för tro, scoutblått för hopp och eldigt rött för kärleken.
Musikaliskt följde konserten samma spår. En nedtonad ”It’s a Sin” inledde och den mjuka sättningen gav den grymma PSB-discohiten mycket sorg och mening.
Körens repertoar är en frisk blandning, men oavsett vilket stycke som kräver mest av sångarna var det ”Not a Sinner Nor a Saint” som passade premiärpubliken bäst: rungande applåder och spontandans i salongen.
Betydligt stillsammare var Marie Fredrikssons ”Tro” och Eva Dahlgrens ”Ängeln i rummet”. Gaykörens framförande visade att balladerna är självskrivna i HBT-rörelsens psalmbok.
Gästartisten Stefan Moberg fick flera tillfällen att briljera med sin cello. Förutom att vara tekniskt skicklig var han också en levande scenpersonlighet.
Jag saknade länge riktig glöd i föreställningen. Men när en tango rev igång ”kärleksakten” kom farten, glädjen och våryran.
Stockholms Gaykör visade sin bästa sida när de fick avsluta med ”Jag klär av mig naken” och ”Girls Just Wanna Have Fun”. Samtidigt har dirigenten Jacob Mølgaard Laustsen och pianisten Magnus Bergman lyckats få fram även de känsligaste tonerna ur mansrösterna.
Trycket på premiären var stort, så passa på att hugga första biljett du får tag i.