På Moderna Dansteatern framförs under tre dagar ”He’s Dead” med koreografi av brittiske Marikiscrycrycry.

En föreställning där svarta och queera kroppar står i förgrunden då frågan ”Was Tupac depressed” ställs. Tupac, den amerikanske politiske rapparen som den 13 september 1996 dödades i det som på ett eller annat sätt var del i en gangsteruppgörelse.

På Quora.com ställs frågan om han var deprimerad och svaren innehåller tolkningar av hans texter med diskussioner om hur rasism men också medialt tryck påverkade honom i hans liv och i hans musik liksom de texter han gav oss.

De brittiska dansarna tar utgångspunkt från frågan, men ger inte svaret. Istället ger de i form av dans och mer teatrala inslag, uttryck för det som The Guardian i sin beskrivning av verket, kallar att ge utrymme för ”svarta och queera kroppar”.

Moderna Dansteatern är en central plats för experimentell, konceptuell dans och på onsdagens premiär var den jublande publiken både fulltalig, ung och queer.

Malik Nashad Sharpe, dvs Marikiscrycrycry, dansar inledande med Blue Makawana till musik av Tupac på en scen fylld av rök. Jack William Parry ansluter med blottad torso och boxar i ett parti Nashad Sharpes kropp för att så övergå i ett slagsmål. Nashad Sharpe rör sig, med en huva, i vredgad klagosång över scenen och i partier framför alla fyra dansare rytmisk dans.

Fyra dansare! Den fjärde, rörelsekonstnären Eve Stainton, bidrar i smått och stort med det mest intressanta och spännande under föreställningen. Bara de rörelser Stainton ger oss är värda att ta sig ut till Skeppsholmen för att uppleva.

Stainton medverkade för någon vecka sedan med sitt verk ”Dykegeist” vid dans och performancefestivalen My Wild Flag i Stockholm.

Torsdag, fredag klockan 20 framförs He’s Dead. Bered dig på en intressant kväll. En dansteaterföreställning som arbetar med känslor. Inte det allra tätaste, men väl så viktigt för att känna det budskap om utsatthet som framförs av en djupt engagerad ensemble.