Kvinnorna får smussla med sin kärlek, i byn som till stor del består av pingstvännner. Många yngre hbtq-tjejer har uppmärksammat Karin Alfredssons, som också är ordföranden i Svenska Deckarakademin, berättelser så det är klart att vi ville veta mer om boken som den 31 januari får en teaterversion på Västerbottensteatern i Skellefteå för att sedan åka på en landsomfattande vårturné i Riksteaterns regi.

Hur kommer det sig att du skriver om två kvinnors kärlek i en by i femtiotalets Västerbotten?
– Böckerna har två fokus : Dels den förbjudna kärleken mellan Vajlett och Rut, dels den kristna fundamentalism som driver pingstförsamlingen. Jag har själv sett hur människor som växt upp ”under helveteshotet” farit illa. När man talar om religiös fundamentalism idag tänker de flesta på islam, men det är inte länge sedan liknande stenhårda regler kring moral, uppförande och vardagliga vardagsregler drevs av svenska kyrkor. Och när det gäller homosexualitet har många kristna församlingar fortfarande stora problem. När jag började skriva om Vajlett och Rut hade flera attentat mot homosexuella genomförts och det kändes som att öppenheten och liberalismen höll på att drabbas av en backlash.

Och varför just i Västerbotten?
– Jag är uppvuxen i byar av Granträskåsens typ på 50-och 60-talet, och även om jag själv sluppit en uppfostran med en straffande och kontrollerade gud så är många av mina barndomsvänner fortfarande inte helt övertygade om att de ska slippa helvetet … Jag har haft mycket nytta av historikern Svante Norrhems intervjuer med homosexuella i Västerbottens inland på 60- och 70-talet.

Vad är din koppling till HBTQ+communityt?
– Ingen speciell, förutom ett antal nära vänner. Men när jag åkt runt och pratat om böckerna på bibliotek sitter ofta en grupp unga flator bland de vanliga kulturtanterna. ”Du har skrivit vår historia”, säger de. Överhuvudtaget är mottagandet mycket positivt, både bland äldre människor med egen erfarenhet av kristen intolerans, inskränkta småbyar och en gammaldags skola – och från homosexuella i alla åldrar.

Jag blir nyfiken på vad ditt arbete som ordförande i Svenska Deckarakademin innebär?
– Svenska Deckarakademin är en akademi, det vill säga en begränsad grupp personer med intresse för och engagemang i deckargenrens utveckling. Vi är 21 ledamöter, hälften författare, resten kritiker, litteraturvetare och allmänt genrekunniga. Vi har alla valts in av de andra ledamöterna. Sedan ett drygt år är jag akademins ordförande. Akademins viktigaste uppgift är att varje år dela ut priser till den bästa svenska kriminalromanen, den bästa till svenska översatta kriminalromanen och den bästa barn-och ungdomsdeckaren. Därutöver organiserar vi evenemang, som en Maria Lang-festival i Nora i våras och i samarbete med Rättsmedicinalverket en utbildning i rättsmedicin för deckarförfattare. Allt för att arbeta för genrens utveckling och kvalitet. Mina böcker om Vajlett och Rut är inga deckare, men jag har förutom den serien skrivit ett tiotal spänningsromaner.

Var och hur skriver du bäst?
– Var som helst, men gärna i närheten av mitt researchmaterial, till exempel min pappa folkskollärarens lärarkalendrar från de byskolor där han arbetade när jag var barn, eller helvetespredikningar från Livets Ord på YouTube.

Valentin & Ketty är ute den 26 augusti via Brombergs förlag.