Sveriges lesbiska deckardrottning: ”Det behövdes en riktigt bra stabil homopolis i deckarvälden”

Grattis Tina till nya boken som landade i bokhandeln i veckan, ”Sista bilden”, den fjärde i Cold Case-serien, hur känns det nu när den är ute?

– Det känns väldigt bra. Jag har haft ett uppehåll på två år där jag bland annat bytt förlag och det är roligt att se att det är så många som väntat på och längtat efter en ny bok med Tess Hjalmarsson.

Kan du berätta lite om ”Sista bilden”?

– Den utspelar sig i Köpenhamn och på Österlen och är egentligen inspirerad av två verkliga fall, morden på Emilie Meng och Regina Kay Walters. När boken inleds är läget ganska dystert för Tess Hjalmarsson, hon har tvingats bort från sin tjänst tillfälligt, relationen med sambon Sandra går lite sparlåga och hon förlorar även körkortet i en fortkörning.  Men när dansk polis behöver hennes hjälp kastas hon in i en dramatisk utredning kring foton på två försvunna kvinnor som hittats på en true crime sajt.

Du är en av få lesbiska författare vars huvudperson i boken dessutom är lesbisk, var det självklart för dig att ge henne den läggningen – och isåfall varför?

– Ja, absolut. Jag tror det blir bäst om man själv ligger nära det man skriver, speciellt om man har en tydlig seriekaraktär. Dessutom behövdes det en riktigt bra stabil homopolis i deckarvälden. Deckarläsande flator har varit utsvultna i århundraden, fått nöja sig med diverse galna bi-karaktärer eller lesbiska monster och mördare. Det är viktigt att kunna spegla sig på många olika områden i samhället, även i deckarvärlden. Det hade jag själv behövt när jag växte upp.

Du är lite av en expert på ”kalla fall”. Vad kommer det sig?

– Jag jobbade som kriminalreporter i många år och följde flera ouppklarade fall, såg vilken påverkan det hade på många, speciellt i små städer. Grannar, vänner, skolkompisar, poliser, alla var engagerade. Vi har ett behov av att komma vidare, lägga saker bakom oss och sluta cirklar men det gör man inte så länge de ligger där ouppklarade. Och så går det helt emot vår rättvisetänk, att det går en mördare lös.

Läser du själv mycket böcker och deckare?

– Nä, jag är en ganska långsam läsare tyvärr och att själv skriva deckare stör lite nöjet att läsa dem. Men det är härligt när man fastnar i en bok, och jag läser lika gärna biografier.

Hur ser hösten ut för dig?

– Nu är jag en sväng i Skåne där jag kör min andra release, mina böcker utspelar ju sig där och vi är mycket i vårt hus på Österlen. Sedan har jag börjat skissa på nästa del i serien som jag tror jag fått en bra idé till.