Grattis Johan, hur känns det?
– Det är jätteroligt! Det har varit på gång tidigare så jag är förvånad över att det blir av, men tydligen finns det ett stort intresse för det här ute i landet. Det har visat sig när man sonderat bland teaterföreningarna om att göra den här pjäsen.

Hur kommer det sig att boken blir teater?
– Det var under förra pride som Mårten Andersson på riksteatern kom fram och sa att boken skulle bli en skitbra pjäs. Sedan snackade vi med Olof Lindqvist på Regionteatern väst som kommer att sätta upp den. Det är spännande men samtidigt jättekonstigt, för jag är livrädd att historierna ska utvecklas till moraliteter. Jag vill ha en mångfacetterad beskrivning. Just nu sitter Mattias Brunn, och utarbetar historien. Han har tillgång till min research, och vi får se vad han fastnar för. Han har ju tidigare gjort ”Efter Fredrik” som handlade om en kille som HIV-smittats av sin pojkvän.

Vad har förändrats kring hatbrott sen du skrev boken?
– Jag tycker att media fokuserar på dem på ett annat sätt nu. Förut var det så tyst, eller så viklades det att handla om något annat än homofobi. Nu är det mycket bättre och det finns en grundförståelse för problematiken. Sedan har jag märkt att boken börjat leva sitt eget liv. Härom månaden satt jag på tåget upp till Stockholm, jag råkade ha min I love NY-tröja på mig som jag har på omslaget på boken. Bredvid mig satt en tjej som läste just den boken. Boken används på journalistutbildningar och det finns 15 exemplar på polishögskolan.

Har du några drömskådisar till föreställningen?
– Å, gud vad svårt… Den håller på att rollbesättas, och det får jag inte prata om!