Teater

En föreställning om våra sexuella fantasier – det låter ju onekligen spännande. Det finns väl nästan inget som är så förbjudet att prata om som just sånt?
– Nej, tvärtom. Jag tror inte att det så förbjudet. När jag läste en undersökning i Aftonbladet om detta så verkade folk villiga att dela med sig. Vad som däremot slog mig var att fantasierna var så väldigt stereotypa.
Hur kom du på idén till Flickor?
– Jag vill undersöka hur vi påverkas av konst och litteratur när det gäller vår uppfattning om vad erotik är. Vid förra sekelskiftet såg ju sexualmoralen annorlunda ut. Då diskuterades det om det skulle få förekomma fri kärlek överhuvudtaget och då stod många konstnärer för den här friheten. Nu är det ju spännande att undersöka hur det monogama kärleksparet håller på att rasa som ideal. Och man kan väl säga att det är queerrörelsen som står för en del av den uppluckringen.

Pjäsen utspelar sig i en barnkammare vid sekelskiftet där fyra flickor och en pojke uppfostras och undervisas av Madame och Monsieur. Kan du berätta lite mer?
– Madame undervisar flickorna och Monsieur pojken. Herrn är oerhört homofobisk och poängterar hur viktigt det är att stå rak och inte visa för mycket känslor. Madame gillar att leka lekar och säger hela tiden till flickorna att de ska uppföra sig ”som om”. När så dessa motsatser möts uppstår intressanta situationer.
Du har sagt att kvinnor måste sluta att hela tiden bejaka män. Får vi se något av detta i pjäsen?
– Tyvärr inte! Snarare tvärtom.

Flickor har premiär 10 oktober
på Boulevardteatern.

Publicerad: 2001-10-09 12:00:00