Mellorysaren: Tjejerna måste in i den helmanliga finalen!

Vi har hyllat låtarna i Malmö sedan länge och visst blir det äntligen en riktigt vass deltävling. Men med det kommer också att det blir en stenhård kamp om finalplatserna och favoriter riskerar att falla. Mest oroande är Idol-vinnaren Martin Almgrens framfart. Hans trallvänliga pubpop fick igång genrepspubliken och han kom tvåa i publikundersökningen med 26 % av rösterna mot ettan Mendez som hade 38%.

Så detta riskerar att bli en riktigt jobbigt kväll för oss som hoppats på att få in tjejer i den ännu totalmanliga finalen. Dotter, som var total oddsfavorit att vinna alltihop, trodde vi var självskriven i final. Men publiken på genrepet var inte så imponerade och hade henne först på tredje plats med 18% av rösterna.
Jessica Anderssons Kylie-pop kom på en fjärdeplats i publikundersökningen och det bådar ju i alla fall för att hon ska ta sig till Andra Chansen, vilket får ses som bra. Jessica hade 8 procent av rösterna vilket betyder dubbelt så mycket som femman Moncho.

Programmet är däremot knappast bättre. Anna Book i ytterligare en menlös sketch, David Lindgren som sjunger till sig själv i mini-version, det fullkomligt menlösa inslaget Sverige-lådan och ett manus som är totalt skämtfritt. 

Fab-Freddie har däremot fått något att göra och förutom att skjuta ut t-shirts i publiken så bjuder han på lite Beyonce-dans. Genombögigt och alldeles bedårande att se honom strutta runt med två dansartjejer till tonerna Run The World (Girls). Fortsätt så!

Här är våra omdömen och tippningar!

Martin Almgren – Bitter Lullaby
QX QX
Ronny: Idols egen Joe Cocker är kanske en av de minst karismatiska artisterna som intagit en Mello-scen och det här typen av pubanthem med na-na-na-refräng tycker jag är så trött. Men med det sagt så tror jag att publiken kommer äta upp detta med sked. När Martin drar sin mobbad-och-utstött-story i vykortet så mobiliserar svennebanan och hetstrycker på hjärtat. Alla älskar en ful ankunge som kan sjunga. Och just alla som vill ha en BRA RÖST får verkligen sitt lystmäte här, speciellt mot slutet när Almis tar i så att ansiktet är lika rött som ljusriggen bakom honom.

QX QX
Ken: Den här typen av bredbent, megaheterosexuell Sportradio-musik är bland det absolut tråkigaste jag vet. Samma sak med den här typen av präktig, storvuxen, DUKTIG sångare (oftast med skägg) som verkar vinna Idol ungefär varje år numera. Usch. Sverige verkar ju dock aldrig tröttna på det här, och därför kommer detta bli livsfarligt i kväll. Snark. Självklart i topp fyra. Enda plusset är att det är årets enda bidrag bara skrivet av tjejer, och att inte minst att en av dem är Märta Grauers från det fantastiska (numera nedlagda) bandet Le Kid.

Barbi Escobar – Stark
QX 
Ronny: Mitt favorituttryck under dom här veckorna är ”Musik för ingen” och detta är just vad detta är. En ljum poplåt, i samma skola som Krista Siegfrids snedsteg Snurra min jord från förra året, utan refräng gör ingen glad och stackars Barbi lyfter den heller inte med sina knappa röstresurser. Jo, visst är det fint att hon sjunger om sin pappas bortgång i låten men det är just allt. Detta är så sjundeplats att jag döper om låten till ”Sist” här och nu.

QX QX
Ken: Barbi känns som ännu en i raden av anonyma sångerskor som dyker upp i en deltävling i Melodifestivalen, hamnar på plats sex eller sju med en generisk låt i valfri genre som det årets jury tyckte lite extra bra om, och som vi sedan aldrig hör någonting av efteråt. Plus för en ganska schyst Ambra Succi-koreografi. Minus för att Barbi hoppar på den något övertydliga Linus Svenning-trenden med att visa upp de döda släktingar man sjunger om på bild på scenen.

Moncho – Cuba Libre
QX QX 
Ronny: När den välflätade sångaren intar scenen med sex Carmen Miranda-dansare till tonerna av Den lilla sjöjungfrun-hiten Havet är djupt kastar sig de allra minsta över telefonerna för att rösta. Vi andra fyller istället på glasen och drömmer oss bort till solstänkta stränder. Låten är ju så banal, enkel och larvig att jag till en början drar på munnen, men efter en minut är jag trött. Den känns längre än sina tre minuter och är mer än lovligt tjatig.  Men med det sagt så är det ändå rätt charmigt och oförargligt.

QX QX
Ken: Veckans barnbidrag är en Behrang Miri-ish 2018-uppdatering av Fyra Bugg och en Coca-Cola, komplett med dryck i titeln, gul/rosa-färgtema, congatåg och dansare som känns mera utklädda än uppklädda. Möjligen räcker det med tusentals flitigt appröstande barnfingrar för att knuffa detta till topp fyra, men för oss vuxna känns det alldeles för tjatigt och konstruerat för att förtjäna den platsen.

Jessica Andersson – Party Voice
QX QX QX QX QX QX
Ronny: Många gånger har jag tänkt emigrera till Tyskland där en sådan artist som Helene Fischer är Maggio/Kent/Håkan-stor och fyller arenor med sin gudomliga popschlager. Och jag har sedan jag upptäckte den tyska popdrottningen fantiserat att om Sverige haft det tyska musikklimatet så hade Jessica varit vår Fischer (de är dessutom löjligt lika…). Och tänk, för tre minuter i Melodifestivalen 2018 så blir hon just La Fischer. Och jag tror inte att det går att få en låt som är mer mitt musikaliska Nirvana än denna. Att i marschtakt till ett tungt pulserande beat förena Madonnas Hung Up med just Helene Fischers Atemlos och krydda det med Alcazars Stay The Night är liksom fullkomligt genialt. Och det är precis den här vägen den utdöende genren ”schlager” ska ta. Det är eoner från Bengtzing och Sanna, men likväl lika ljuvligt. Jag älskar det här och för mig (och många med mig) handlar Jessicas placering i kväll inte bara om succé eller flopp. Det handlar om att den musik som gjorde Sveriges största tv-program till det fenomen det är idag ska få fortsätta att ha sin plats här. Om Jessica tar sig vidare så är öppnar detta för att att våra älskade ikoner kan återvända till Melodifestivalen och ge ”schlagern” den renässans den förtjänar.
PS.Nej, det är inget misstag. Självklart ska Party Voice ha sexstycken QX.

QX QX QX QX
Ken: Oj, vad jag har saknat den här typen av Kempe-pop i Melodifestivalen! Produktionen från Madonnas Hung Up stämmer möte med Helene Fischer mitt på dansgolvet och ut kommer den bästa schlager som figurerat i tävlingen på år och da’r. Jessica är dessutom perfekt som en svensk Kylie Minogue, säker och skitsnygg och sådär härligt struttande med maxstyrka på alla fläktar. Hur det går? Well, hamnar inte det här i topp fyra är verkligen schlagern stenrökt för all framtid i det här sammanhanget.

Kalle Moraeus – Min dröm
QX QX QX
Ronny: Nej det spelar ingen roll att Kalle snott Hasse Anderssons Guld och gröna skogar-nummer rakt av. Hambodans, växter och spelemän framkallar inte automatiskt Hasse-röster. Det här känns tyvärr lite chanslöst och lamt. Jag gillar låten i studioversion och tycker den är riktigt fin, men live sjunger Kalle ansträngt och förser den inte med den pampighet som den här Underbart-hybriden förtjänar. Nej, den här drömmen går tyvärr i kras efter första röstningsomgången. Synd bit en sån fin bit.

QX QX QX
Ken: Jag är lite svag för den här typen av Benny Andersson-folkmusik, och det här är väl egentligen en helt okej variant på Roger Pontares låt förra året (som ju var tänkt just för Kalle Moraeus) komplett med folkdansare, lövade bågar och Orsa Spelmän. Samtidigt så kan man inte komma ifrån att alltihop känns som det är täckt av ett tjockt, tjockt lager av mossa och att det inte har ett uns av den värme eller hitpotential som fanns hos Hasse Andersson (vars scenografi de snott rakt av). Jag skulle bli oerhört förvånad om detta lyckas traggla sig in i topp fyra.

Dotter – Cry
QX QX QX QX 
Ronny: Det går ju inte att skriva om den här låten utan att nämna denna. Men om vi lämnar det bakom oss och ser det fantastiska som utspelar sig på scenen. Dotter är grym och sjunger den här avskalade suggestiva popballaden så vansinnigt bra. Men det är liksom inlevelsen och intensiteten i hennes väsen på scenen som gör det omöjligt att slita ögonen från tv:n under de tre minutrarna. Dotter tar en riktigt snygg låt och gör den magisk. Detta skulle jag lätt vilja skicka till Portugal, för det är sånt här som vinner Eurovision. Dotter är quirky på ett totalt icke-irriterande sätt och jag älskar att hon förenar kaxigt stenhårda rapmoves med mjuk mystisk ljuvlighet.

QX QX QX QX QX
Ken: Wow! Plötsligt bara händer det. Melodifestivalen är aldrig så fantastisk som när man får se artister slå igenom med dunder och brak inför tre miljoner tittare, och i kväll tror jag det är precis vad som kommer hända med fantastiska Dotter. Cry är en ljuvlig Eurovision-variant av Julia Michaels Issues, framfört med en personlighet som vi tidigare bara sett hos Loreen i festivalen, och jag håller alla mina tummar för att det här är en Euphoria och inte en Statements. Det här bara måste till final ikväll. Dels för att det är en av årets bästa låtar och för att vi inte bara kan ha en snoppfest i Friends, men också för att jag är övertygad om att detta är en av våra största chanser till ännu en topplacering i Eurovision.

Mendez – Every Day
QX QX QX QX 
Ronny: När Mendez återvänder till Mellon gör han det med den bästa refräng som hörts i tävlingen på flera år! Fy satan vilken ljuvlig stund detta är för oss som älskar MELODIER!  Låten är tre minuters latinoschlager när den är som allra mest caliente, och jag hoppas innerligt att den går direkt till final (om jag nu inte får Jessica direkt dit). Men Mendez har varit lite svajig i sången och han lyfter liksom inte läktarrefrången till de höjder jag hoppats. Men tänder han till och ger låten det Adrenaline den behöver så blir det solklart Mendez som tar en finalplats. Den är också väldigt nära fem QX men verserna är liiiiite för lama för det. Men som sagt: REFRÄNGEN!

QX QX QX QX
Ken: Vilken härlig comeback för Mendez! Det här är en snygg 2018-uppdatering av hans bidrag för femton år sedan som ligger tokrätt i tiden, och även om alla nämner Despacito som låtens närmaste släkting så skulle jag snarare föreslå Enrique Iglesias Súbeme La Radio. Mendez har varit lite svajig i rösten på repetitionerna, men får han ordning på det finns det nog inget som kan stoppa den här ångvälten till refräng från att dundra raka vägen till final.

Så vi tror, och detta är skrivet med STOR förhoppning:

Final: Mendez & Dotter
AC: Martin Almgren & Jessica Andersson
5: Moncho
6: Kalle Moraeus
7: Barbi Escobar