Film

[rating value=”5″]

Sagan om ringen tar åskådaren med på en resa in i en värld aldrig tidigare visad på filmduken. Inget jag sett kommer ens i närheten av den magi som bjuds här. Därför behöver man knappast ha läst boken eller ens hört talas om J.R.R Tolkien för att kunna njuta av Peter Jacksons storverk. Tid och rum försvinner när man sugs in i den förtrollade värld där alver, trollkarlar, hober, dvärgar och människor lever. Hoben Frodo ärver en ring av sin släkting Bilbo. Ringen ger fullkomlig makt åt sin bärare och det är därför som Mordors härskare, den onde Sauron, vill komma åt ringen. Han vill förslava innevånarna i Midgård och ta kontroll över allt levande. Frodo och hans vänner bildar Brödraskapet och det är de som ger sig ut på den farliga resan mot Domedagsberget för att kunna förstöra ringen och rädda världen undan ondskan.
Det här är definitivt en film med mycket male bonding. I centrum står vänskapen mellan Frodo och Sam. Båda lika söta och lockhåriga. När Frodo tyngs av ringens onda krafter finns den trofaste Sam vid hans sida. Han skulle offra sig själv för sin vän – ingen tvekan om saken. Till detta kommer ett par härliga “moments” mellan Boromir (Sean Beam) och Aragorn (snyggingen Viggo Mortensen). Och även trollkarlen Gandalfs faderliga omsorg för Frodo.
Kampen mellan ont och gott har aldrig berättats bättre än i Sagan om ringen. Och det är mycket motvilligt man återvänder till världen utanför biosalongen när filmen är slut.

Publicerad: 2001-12-19 22:00:00