Han kommer tre kvart efter utsatt tid i taxi, har tagit fel på tiden och ber så hemskt mycket om ursäkt. Han är allt annat än den buffliga, kaxiga typ jag av någon anledning hade föreställt mig. Och han lyser upp märkbart när Elisabeth genast uttrycker sitt gillande över hans coola boots. Annars ger han ett lite lågmält intryck, är vänlig och svarar intresserat på de frågor jag förberett. Jag har lyckats få en stund för intervju eftersom att jag är ansvarig för hans utställning A history of sex som kommer att visas på Kulturen i Lund med början den 23 september.
Andres Serranos mest omtalade verk är Piss Christ ur serien Immersions (nedsänkningar) 1985-1990. Serien väckte enorm uppståndelse i USA, han blev anklagad för hädelse och galleriet som visade utställningen tvingades slå igen efter upprepad skadegörelse. I den amerikanska kongressen visade 1989 New Yorks dåvarande senator Alfonse D`Amato sin avsky genom att i direktsänd TV riva en reproduktion av bilden i tusen bitar. Och man krävde att sådana verk inte skulle få stöd eller ens visas för att undvika fostrandet av obscen konst. Andra kända verk är Nomads (Nomader) 1990 där han ger New Yorks hemlösa ansikten, i Klan series (Klan sviter) 1990 följer han och porträtterar medlemmar ur Ku Klux Klan och i The Morgue (Bårhuset) 1992 konfronterar han döden.
Andres Serrano är en hyllad och hatad konstnär. Så hatad att han periodvis har varit hotad till livet. Hans verk kännetecknas av svidande skönhet med uppslitande motiv. Helgon och uteliggare, präster och maskerade rasister, nunnor och horor, döda och levande modeller alla är lika vackra. Han iscensätter och arbetar med tydliga historiska preferenser. Man ser det inte minst i ljuset i bilderna som bär fram varje detalj till samma värde. Man känner renässans och närvaro av Carravagio och Goya. Tydligt i hans bilder är också influenser från hans tid som fotograf på reklambyrå tidigt i sin karriär. Han arbetar med de stora klassiska ämnena i sin konst – livet, kärleken och döden – och har gjort omfattande verk som behandlar religion och sexualitet. Man kan säga att han är en kontroversiell sanningssägare som i sin konst utmanar samhällets tabun och gränser.
Andres Serrano har sagt att han dras till ämnen som gränsar till det oacceptabla, eftersom han själv så länge har levt ett oacceptabelt liv. Det oacceptabla livet tycks ha börjat strax efter födseln 1950 i New York när han blev övergiven av fadern som arbetade i handelsflottan och hade tre familjer i sitt hemland Honduras. Serrano växte upp i den övervägande italienska stadsdelen Wiliamsburg i Brooklyn hos en afrokubansk mor som inte talade engelska. Han lärde sig snabbt vad det innebar att vara såväl marginaliserad som känslomässigt ensam. Under sin uppväxt fann han en fristad i Metropolitan Museum of art, där han ägnade många timmar åt att titta på renässansmålningar. Upplevelsen för honom var så stark att han redan som 12 åring bestämde sig för att bli konstnär och vid 17 års ålder genomgick han två års studier vid Brooklyn Museum School.
Andres Serrano är uppfostrad katolik och han säger att han dras till och gillar kyrkans symboler. Han går i kyrkan av estetiska själ snarare än andliga. I många arbeten undersöker han sina katolska tvångsföreställningar. Serrano säger att en konstnär är ingenting utan sina tvångsföreställningar, och att han är trogen sina.
I sin bildsvit A history of sex (1995-1996) visar han i en serie porträtt ett antal sexuella handlingar. Modellerna i bilderna tittar oftast rakt in i kameran vilket står i stark kontrast till den sexuella handling som de utför när de blir fotograferade. Med sin blick säger de: det här är jag och frågar samtidigt, vem är du? Det kan vara lätt att känna sig avslöjad av deras stadiga blickar och kanske beror det också på att vi oftast låter människans sexualliv ingå i den privata sfären. Och det står ganska klart att hur öppen sexualiteten får vara och även hur den sexuella bilden får se ut är en kontroversiell och politisk fråga.
Andres Serrano berättar att första idén till arbetet var just titeln: A history of sex, och att den har fungerat som ett slags paraply för bildsviten. Att han arbetar fotografiskt har stor betydelse. Fotografi är speciellt så till vida att betraktaren nästan automatiskt läser bilden som ett avtryck av verkligheten, även om bilden är tydligt iscensatt. Därför kan bilderna upplevas som ganska brutala och intrycket hade med all säkerhet varit ett annat om bilderna hade varit målade. Andres Serrano vill ha den direktheten i sina bilder. Arbetet med serien började i Rom 1996. Efter ett tag blev han övertalad att fortsätta och avsluta sitt arbete i Holland, där Gronninger museum höll på att producera en retrospektiv utställning med Serranos verk. I Holland blev arbetet lättare med det öppnare samhällsklimatet och en stor arena för utövande av olika sexuella preferenser.
Andres Serrano beskriver arbetet med A history of sex som en process där han ofta har haft en idé för en sexuell situation eller fantasi som han velat skildra. Utifrån idén har han sökt modeller som velat vara med på bilden. Modellerna kan vara vem som helst; ung, gammal, handikappad, vit, svart, hetero, stright etc. En sak har dom gemensamt, dom är långt ifrån de stylade modeller vi är vana att se i reklam och modevärlden. Lika ofta har modellen en idé som fotografen kan tänka sig att skildra. Modellerna är helt klart det centrala i Serranos verk A history of sex, utifrån dem sätts gränserna för vad som kan och skall visas.
Jag påstår att han som fotograf har en väldig makt, han regisserar, väljer motiv, utsnitt och i vilket ögonblick avtryckaren skall gå. Han svarar att det är modellerna som har den största makten och att styrkan i bilderna ligger i modellerna. Hur det än är med den saken, så är det ganska tydligt att denna bildserie inte hade kunnat genomföras utan en enorm respekt och ömsesidighet.
Efter att Elisabeth med till en början lite darrig hand har tagit hans porträtt, signerar han våra för dagen inköpta utställningskataloger. Som en riktig idol till sina verkliga fans. Jag är nyfiken på och frågar vad han gör för tillfället. Han svarar vänligt att han arbetar med ett projekt som han helst inte vill tala om. Inte ens det galleri som har bjudit in honom vet vad dom kommer att få ställa ut. Det är så han vill arbeta numera, med full tillit och frihet som konstnär. Bara en riktig megastjärna, trogen sig själv och sina idéer, har den möjligheten.
Porträttfoto av Elisabeth Ohlson Wallin
Andres Serrano Russia
Utställning på Galleri Charlotte Lund
Skeppargatan 70, Stockholm
Till 2 juni 2007
I höst visar Kulturen i Lund hans ”A History of Sex”.
http://www.gallericharlottelund.com
Källa: Galleri Charlotte Lund
Publicerad: 2007-04-23 13:14:28
Uppdaterad 2020-10-26
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
