”Jag känner mig som en Outsider i verkligheten”

Ang Lee

Handen darrar. Jag står inför det journalistiska eldprovet – att försöka förbli neutral när man ställer frågor till en person man betraktar med hundögd beundran. Visionären och genrekameleonten Ang Lee befinner sig endast en hissfärd bort. Med sina två senaste filmer har han fått mig att dela ut högstabetyg likt en trasig enarmad bandit. En för ”Brokeback Mountain” som han vann en Oscar för bästa regi med 2006. Guldlejonet i Venedig fick han för den nya filmen ”Lust, Caution” som är anledningen till hans Sverigebesök. Filmen är filmad och utspelas i Kina under andra världskriget. Den kan bäst beskrivas som en blandning mellan teatermelodram och Film Noir med starkt erotiska inslag som gav den kinesiska censuren kikhosta.

Hur kommer det sig att du valde att filma en så mörk historia som Lust, Caution
– Jag motstod novellen i nästan ett år, men kunde inte släppa taget, säger Lee och utropar engagerat hur svårt han har att förstå den kvinnliga huvudpersonen Wangs agerande. Främst det att hon lät filmens skurk, mister Yee, komma undan.

Men det känns inte som att han är inte skurk alltigenom.
– Han är känslig, melankolisk och väcker en nyfikenhet… Det är Tony Leungs känsliga ansikte och storslagna skådespeleri som för ut känslan av att något annat finns under skurkfasaden. Han spelar en man som knappt har några försonande drag, men man relaterar till honom, man är nyfiken på honom. Det är charmen och det läskiga med novellen.
Ang Lee förklarar att det tog honom tid att våga bearbeta innehållet.
– Det är mörkt, men kanske är sanningen dold i mörkret, säger han.

Wang verkar bli upphetsad av att deras förhållande är våldsamt och farligt?
– Ja, givetvis. Hon spelar en femme fatale…

Är det en tillfällighet att du började med att filmatisera egna manus men gått över till adaptioner?
– Jag gillar inte skrivande, säger regissören och fortsätter i skämtsam ton, ”När jag var ung gav ingen mig några manus”.

Är det ett sammanträffande att dina två senaste filmer, Lust, Caution och Brokeback Mountain är baserade på just noveller? Eller har det blivit ett vinnande koncept?
– Det är verkligen inte planerat, men man kan inte undgå att se paralleller. Båda två handlar om romantisk och förbjuden kärlek. De känns besläktade.

Anser du att dina filmer är politiska?
– Politiken omfattar våra liv så djupt att den alltid finns där, men jag gör inte politiska uttalanden medvetet. Som mest låter jag dem ingå i handlingen. Vissa av mina filmer tycker jag är mer politiska än vad de fått erkännande för, som till exempel ”Bröllopsfesten” och ”Mat, dryck, man, kvinna”.

Du byter ofta mellan olika filmgenrer – är det medvetet?
– Jag vet inte, säger Lee tvekande. Efter att jag har gjort något så tröttnar jag.
Jag är rädd att jag att jag förlorar skärpan om jag inte tar risker. Materialet jag väljer utmanar mig och jag behöver låna från och blanda mellan genrer för att kunna filma det. Jag vill inte göra ren genrefilm. Många människor har förväntningar på det jag gör, så jag måste anpassa det, förnya det eller blanda upp det med något.

Enligt Lee själv handlar hans filmer om avvägning mellan motsatser (Förnuft och Känsla, Lust, Caution). Ofta ställs socialt tvång mot fri vilja. Lee skildrar människors osäkerhet, livets föränderlighet och uppriktigheten karaktärerna visar inför egna inre begär och hemligheter, samt hur dessa begär kan ställas mot det som är ”rätt”. Ett viktigt element är undertryckandet av känslor ”utan förträngning skulle jag nog haft svårt att gå vidare med historien”, konstaterar Lee stillsamt.

Dina huvudpersoner är ju antingen kvinnor, bögar eller monster och du har ofta sagt i intervjuer att du ”lever genom filmen”. Hur pass utanför känner du dig i samhället?
– Jag känner mig som en outsider i verkligheten men i filmen är jag en insider, säger Lee och betonar motsatserna. Jag känner mig förankrad och att jag kan lita på filmen jag spelar in mer än livet. Livet är fullt av förvirring, det är för stort för mig att förstå, det ändras hela tiden, det skrämmer mig mycket… Men även om jag gör en skrämmande film finner jag tröst i den. Jag kan lita på filmen. De jag inte kan tilltala i min publik är straighta män som jag själv. Jag vet inte hur man gör. Han skrattar: ”det är ironiskt…”

Men som en outsider kanske du ser exempelvis det amerikanska samhället klarare?
– Man ser undertexterna. När det gäller filmadaptioner så kan jag säga att jag är professionell. Ge mig några månader så kan jag filma i stort sett vad som helst. När folk växer upp i miljöerna jag skildrar delar jag inte deras upplevelser.
Ang Lee berättar att ”The Icestorm” kunde få folk som växte upp under 70-talet att bokstavligen skaka.
– Det svåraste som outsider är filmkulturen och hur folk uppfattar sig själva, slår han fast och förklarar hur dessa förutbestämda uppfattningar kan få publik att ifrågasätta filmernas autencitet.

Lust, Caution innehåller mycket sex men även en mycket våldsam, nästan Cronenbergsk scen… Var du inte orolig eftersom dina tidigare verk har en mildare, mer familjeorienterad framtoning?
– Självklart, svarar Lee med glimten i ögat. Jag är en reko kille, de ser upp till mig och jag har precis vunnit en Oscar och så… Han gör en låtsad inandning av förfäran.
Efter Oscarpriset kände jag pressen på mig – vad kommer folk att tycka när de ser den här filmen? Men det hindrade mig inte.

Vad anser du om filmens möjlighet att påverka människor?
– Jag blir inte så påverkad som förr, men det kan bero på att jag börjar bli gammal, skrattar Lee.
– Filmer görs men jag tror inte att de påverkar samhället intellektuellt i samma grad som tidigare generationens filmskapare, fortsätter han och nämner Ingemar Bergman, Akira Kurosawa och Federico Fellini som förebilder som påverkat honom i ungdomen.
– Det är inte lika kraftfullt, inspirerande och fritt som under 50 och 60-talen. Kanske finns det studenter som påverkas av mina filmer som jag påverkades av dem, men inte så vitt jag kan se.

Miljöerna och detaljerna i dina filmer är alltid genomarbetade – lägger du ner mycket tid
på att hitta rätt människor att samarbeta med?
– Jag vet inte hur mycket tid som är ”mycket”. Men när jag arbetar kretsar allt kring att skapa detaljerna i filmens värld. Jag brukar känna om gruppen jag jobbar med klickar och om det vi gör håller. Jag använde mig av experter på första världskriget som medhjälpare under inspelningen och de gjorde allt tidsriktigt. Efter en månad med dem kände jag mig som en expert själv. Men sen glömmer man bort det. Det är så filmskapande fungerar.
– En sak som jag alltid oroar mig för är att man ska bjuda in mig i egenskap av expert till Jane Austen-sällskapet eller i en Thai-Chiförening. Lee grinar med glimten i ögat:
– Nyligen ombads jag att närvara som paradansvarig på en gayrodeo…

***
Några veckor efter mitt möte med Ang Lee drabbas såväl Hollywood som världens alla filmfans av riktig sorg. Heath Ledger har gått ur tiden. Men den uttalat gayvänlige skådespelaren lämnar ett stort bootsavtryck i sanden. Hans rolltolkning av den svårmodige Ennis Del Mar var övertygande nog att krama blod ur en sten och få böghatare att konvertera till humanismen. Varenda rutig skjorta och cowboyhatt på horisonten kommer få oss Brokeback-fans att minnas Ledger, liksom Ang Lees förmåga att få fram hans sanna potential.

Publicerad: 2008-01-31 12:06:10