QX har tidigare rapporterat om det svenska paret Patrik, 38, och Igor 40, som blev pappor till prematurt födda tvillingar i Mexiko efter surrogatmamman drabbats av havandeskapsförgiftning.

Vid födseln vägde barnen endast runt kilot och behövde livsuppehållande vård 24 timmar om dygnet. På den privata mexikanska kliniken, som var deras enda alternativ, kostade vården upp till 40 000 kronor per dygn. Pengar som Patrik och Igor behövde få fram utan hjälp från svenska myndigheter eller sina försäkringsbolag.

Dagen efter födseln kämpade barnen för sina liv.

För att rädda sina barns liv startade de en insamling på Facebook som skulle hjälpa att betala de hissnande intensivvårdskostnaderna och idag har de fått ihop en och en halv miljon kronor

Dottern Inez som varit större än sonen skrevs ut från sjukhuset den 1 januari och i tisdags skrevs även Erik ut, med en vikt på dryga två kilo efter nästan åttio dagar på neonatalintensiven.

Vågar inte gå utanför dörren

Familjen har nu satt sig själva i karantän i sin tillfälliga lägenhet i Mexiko för att skydda barnen från virus och infektioner, medan de väntar på att kunna ta sig hem till Sverige.

– Barnen har mycket lite motståndskraft och efter alla slag de tvingats utkämpa vågar vi inte gå utanför dörren om vi inte måste. Där finns bakterier och virus.

I lägenheten får barnen hemsjukvård och papporna försöker landa i rollen med blöjbyten, matningar och nattvak.

– Det är så mycket kärlek och skratt och kramar i vårt tillfälliga hem. Äntligen får vi vara tillsammans.

Vad är nästa steg för er?

– Att få barnen stabila och stora nog så att vi äntligen kan åka hem till Sverige. Det är flera veckor kvar dit. Erik väger lite mer än två mjölkpaket och det skulle vara alldeles för riskabelt att flyga med honom nu utan specialutrustning. Det enda vi har är en luftkomprimerare vi har fått låna om andningen skulle bli kris, två små monitorer och varsin specialistsköterska till Erik och Inez.

Bad Sverige om hjälp men fick snabbt avslag

Paret berättar att de försökt få hjälp genom den svenska ambassaden i Mexiko med sjuktransport men utan framgång.

– Vi kommer behöva flyga hem med vanligt reguljärflyg eftersom vi inte har råd att bekosta sjuktransporten. Vi bad svenska staten om hjälp via en ansökan om konsulärt bistånd i Erik och Inez namn men vi fick ett snabbt avslag med vändande mail. Vi är djupt besvikna och ledsna. Det handlar om två värnlösa barn som är svenska medborgare. Eriks hälsosituation var vid tidpunkten för ansökan fruktansvärt allvarlig.

Efter artikeln i QX tog insamlingen fart och paret har berörts av främlingars engagemang för deras familj.

– Omedelbart efter artikeln lyfte vår insamling och donationerna rasade in, vi fick hjälp med minst 250 000 kronor direkt dagarna efter. Otroligt många personer engagerade sig i vår kamp för barnen och vi har fått så himla mycket känslomässigt stöd. Inte minst från andra regnbågsfamiljer och föräldrar till prematurer. Många har delat med sig av sina egna historier och gett oss hopp och rört oss till tårar.

”Våra barn är värda alla ansträngningar”

Har ni börjat landa i era roller som tvillingpappor?  

– Både ja och nej. Vi har ju under hela denna tid kämpat för att hålla dem vid liv och under adekvat vård vilket har varit känslomässigt uttömmande och traumatiskt. Det är svårt att sluta vara rädd och verkligen lita på att allt kommer att gå bra. Mycket kan fortfarande gå fel. Vi är ju ännu inte hemma.

Har ni några rekommendationer till personer som står inför att påbörja en surrogatresa?

– Det vi gick igenom är inte det vanligaste, men det händer. Det är viktigt att ta er tid och gå igenom processen ordentligt. Kolla upp vilken hjälp det finns att få av den organisationen ni går igenom. Gör ni det på egen hand se till att det finns ordentliga försäkringar och att eventuell intensivvård ingår i era försäkringspaket. Är det utanför Europa är detta förstås oerhört viktigt.

– Se till att ha en realistisk buffert och stöd från familj och vänner. Det kan ta tid att komma hem. Och glöm inte bort varandra och målet. Våra barn är värda alla ansträngningar.

Här får familjen lämna intensiven efter månader i ovisshet.