Tystnadskultur, offentlig skam, fler vittnesmål om övergrepp – QX gör stor granskning om tiden efter skandalen

QX har försökt gå på djupet för att kunna berätta om våldtäkterna på RFSL Stockholm. Som så många andra undrar vi hur det kunde ske. Vi har läst förundersökningen och domen mot den man som jobbat i 25 år för RFSL-föreningen. Vi har också intervjuat ett stort antal personer som har arbetat, varit volontärer eller förtroendevalda på RFSL Stockholm och RFSL. Men vi har inte kunnat intervjua huvudpersonerna, offren. Många frågor återstår att få svar på, domarna har överklagats och det pågår nya förundersökningar. En sak står klart och det är att RFSL har skakats i grunden av det som har skett.

---

En stängd fönsterlös dörr. Där bakom finns en man som varit anställd på RFSL sedan 1995. Genom dörren kommer en ström av unga män som vill ha hjälp. Och en enstaka kvinna. En del är papperslösa, de kan inte vare sig svenska eller engelska, de vet inte vad RFSL betyder eller vad det är för skillnad mellan en myndighet och en förening. De har flytt hemlandet efter att ha blivit utkastade hemifrån och blivit utstötta ur samhället. Många av dem har utsatts för sexuellt våld. De har tvingats ljuga, de har betalt smugglare, de har köpt falska pass, allt för att ta sig till ett land där de har hört att man kan leva som hbtqi-person utan att hamna i fängelse.

De har hört att mannen bakom dörren kan hjälpa dem.

Ut kommer glada människor. De har fått hjälp att tyda ett brev från en myndighet, de vet nu vart de ska gå för att ta ett hiv-test.

Newcomers är en medlemsgrupp hos RFSL Stockholm, som har sina lokaler i en kontorsbyggnad precis vid Londonviadukten på Södermalm. Hit kommer bögar, flator och transpersoner från hela världen. Newcomers finns på ett flertal ställen i Sverige, men Stockholmsgruppen är störst. Besökarna är asylsökande och papperslösa, men också personer som har uppehållstillstånd och studerar på SFI.

Newcomers engagerar volontärer på ett helt annat sätt än någon annan verksamhet inom RFSL. Det är troligen också den grupp som har störst stöd bland icke-aktiva RFSL-medlemmar.

Det är samtidigt den grupp som övriga RFSL har svårast att förhålla sig till.

Det är också en verksamhet som inte drivs enligt tydliga regler. Det är inte alltid självklart vad Newcomers egentligen ska göra. Det framgår tydligt av de intervjuer som QX har gjort för den här artikeln.

Under de senaste åren har RFSL Stockholm fått olika typer av projektpengar för just Newcomers, därför har det också funnits anställda projektledare.

Bland annat har RFSL Stockholm fått pengar från Region Stockholm för att driva projekt om psykisk hälsa. Projekten har varit mycket uppskattade – men också kritiserade. Projekten upplevs som mycket professionella, och samtidigt får de kritik för att RFSL har gett sig in på ett område de inte har kompetens att syssla med – traumabehandling.

Den person som tog emot besökare bakom en stängd dörr var dock inte anställd med pengar från Newcomersprojekt. Han har aldrig haft i uppgift att vara kurator eller terapeut, han skulle heller inte arbeta med asylansökningar, han är inte jurist. Hans verksamhet är en del av RFSL Stockholms basverksamhet som har rullat på i många år, igenom omorganisationer, neddragningar, personalbyten och kontorsflytt.

Personens lön bestod till majoriteten av lönebidrag från Arbetsförmedlingen, men också av pengar från hälsoprojekt. Detta var heller inte något nytt. Hans lön har finansierats så i minst två decennier.

Det är inte helt lätt att förstå vad han har haft för arbetsuppgifter. Men han har gått i handledning hos en inhyrd psykologkonsult. Eftersom han får möta så mycket tunga historier. Och också för att konsulten ska kunna slå larm om något inte står rätt till.

Vi kan för enkelhet skull kalla honom Ramón.

De allra mest utsatta blev offren

Det är lätt att den här historien handlar om andra saker. Men fokus måste vara offren. En anställd på RFSL har våldtagit medlemmar och besökare. Vi vet inte hur många offer som finns. Vi vet inte hur det var möjligt. Vi vet också att det är bara en person som har utfört brotten. Det är Ramón. Samma person som så många fått hjälp av, med att översätta brev eller hitta till Venhälsan, har också dömts för att ha begått grova brott mot de hjälpsökande.

I domen från den 24 april 2021 slås fast att Ramón, som sedan några år tillbaka bar titeln migrationskonsulent, har utnyttjat besökares utsatta situation för att tilltvinga sig sex.

Han döms för fem fall av våldtäkt och två̊ fall av sexuellt ofredande till fyra års fängelse. Domen har överklagats till hovrätten.

Efter att först ha nekat i polisförhör erkände Ramón att han har haft sex med de fyra målsäganden. Men han anser sig inte ha begått något brott. Han berättar att han blivit förförd och att klienterna har tjatat om sex. ”Hur kan det vara våldtäkt? Jag är ju sexuellt passiv, säger han bland annat. Han säger också i förhör att det är vanligt med sex på arbetsplatsen.

Det var i traumagrupperna som man började prata om övergrepp, som inte hade skett i hemlandet, utan på kontoret. Av en person som uppfattades som att han arbetade för Newcomers. Det var de allra mest utsatta nyanlända som var offren.

QX har inte fått möjlighet att prata med någon av de utsatta. Vi har bara deras vittnesmål från förundersökningen. Det är starka, tydliga berättelser av personer som inte känner varandra. Som inte talar samma språk. Våldtäkterna följer ett mönster.

En hård jargong kring sex levde motvilligt kvar

Ramón anställdes 1995 för att jobba med hiv-frågor för den spansktalande gruppen, som då var den största invandrargruppen.

Han har anmälts tidigare, av en arbetskamrat. Han rapporterades för att han hade gift sig med en tidigare klient, och arbetskamraten var sedan förvånad över att Ramón inte förlorade jobbet. Reglerna om att volontärer, anställda, aktivister och medlemmar inte ska ha sexuella kontakter med ”newcomers”, är strikta. Alla volontärer inom Newcomers får skriva på ett kontrakt om att inte inleda relationer med medlemmarna. Personer som har arbetat tidigare på RFSL Stockholm berättar att man i början av 2000-talet talade väldigt mycket om att det tidigare varit mer gränslöst på kontoret, och att man velat ändra på det.

Professionellt har personalen i den grupp Ramón arbetade i talat väldigt mycket om våldtäkter, sägs det. Samtidigt så fanns attityden från förr kvar. På kontoret, vid sidan av arbetet, gällde en hård jargong där man öppet talade väldigt mycket om sex.

När QX talar med anställda och före detta anställda och engagerade på RFSL Stockholm framträder en bild av splittring. Det finns grupperingar. De kallas för olika saker. Kvinnor och män, säger någon. Nyanställda och äldre, Newcomersaktivister och övriga.

Andra saker som nämns är vuxenmobbning, sjukskrivning, utmattning. Splittring inom den äldre gruppen. Många talar om rasism och tystnadskultur. Andra talar om hårt arbete för att nå svåra målgrupper.

Men Ramón tillhörde inte någon gruppering. Han deltog inte i diskussionerna. Han höll sig för sig själv. Han hade jobbat på RFSL Stockholm längst av alla, och han kom till de obligatoriska personalmötena. Men han sa ingenting. Han åt sin lunch inne på sitt rum. Någon säger att det fanns en respekt för det arbete han gjorde.

Han kunde också vara rolig. Det hände att han gick in i sin drag-queen-persona. En gång hällde han ett glas vatten över Babsan. Det var berättelser från 80- och 90-talet. Men det hände väldigt sällan att han delade med sig.

Det senaste decenniet, kanske två, var han inte vän med någon på kontoret. Någon säger rent ut att han inte var omtyckt.

Våldtog en nyanländ – kallade det sin ”present”

Det tog lång tid innan det blev ett brottsmål.

I juli 2019 kontaktade en volontär inom Newcomers dåvarande ordföranden Jacob Tardell för att berätta att en medlem, som vi kan kalla Marc, i sin tur hade berättat att han den 20 juni hade våldtagits av Ramón, inne på hans rum.

Marc pratade då bara franska. När han kom till Sverige fick han kontakt med en kille via Grindr som gav honom tipset att gå till RFSL och prata med Ramón. Han hade konkreta frågor att ställa till Ramón, han ville ha råd om när han skulle kunna söka asyl och hur. Men mötet med Ramón blev något helt annat.

Han ville verkligen inte. Han ville inte ha sex med en äldre man. Men Ramón satte sig framför honom och drog ner hans byxor, trots att Marc sa ”non, non”. Ramón gav Marc oralsex men efter en stund drog han ner sina byxor och sa åt Marc att sätta på honom. Marc ville inte. Men Ramón gav sig inte. Marc sa att han åtminstone ville ha kondom, så som han alltid gjort i hemlandet. Ramón tillfredsställde sig själv under akten och när de var klara tog Ramón fram handsprit och sprejade parfym i rummet. Utanför stod andra medlemmar och väntade. När de kom ut ur rummet mötte de en styrelseledamot. Ramón var nöjd, det var hans födelsedag och han sa att han hade fått sin present. Marc kände sig helt förstörd och lämnade snabbt lokalen. Ramón sa åt honom att komma tillbaka så skulle de prata om hans fall då.

Marc var förvirrad, äcklad och upprörd. Han mådde väldigt dåligt. Till sist tog han kontakt med en volontär för att berätta.

Den interna krishantering möttes av kritik

I polisens förundersökning står att Jacob Tardell den 24 juli informerade dåvarande verksamhetschefen om en incident som skulle ha ägt rum den 20 juni. Den 29 juli träffade verksamhetschefen Marc, som berättade att han hade våldtagits av Ramón.

Den dagen informerade Jacob Tardell också dåvarande förbundsordföranden för RFSL Sandra Ehne. Hon berättar att hon stod utanför Pride House, som under denna Pridevecka hölls i Hotell Clarion, då hon tog emot samtalet. Tardell informerade henne om att RFSL Stockholm hade ett personalärende, som de hanterade själva (enligt Tardell var detta enligt gällande regelverk), och om hon hörde något om det skulle hon kontakta Tardell.

När QX talar med Ehne säger hon att om hon hade hört något om våldtäkt, eller andra typer av sexuella övergrepp, hade hon följt upp det vidare. Men hon fick ingen sådan information.

När QX diskuterar detta med Jacob Tardell säger han att han följde regelboken för allvarliga händelser och övergrepp inom RFSL. Han kontaktade personligen förbundsordföranden eftersom det var ett allvarligt fall. I vanliga fall då de hade personalärenden kontaktade föreningens verksamhetschef förbundets motsvarighet. Andra RFSL-föreningar brukar i stället kontakta medlemschefen.

Jacob Tardell säger också att det var känt att han och Sandra Ehne inte brukade ha kontakt med varandra om det inte var absolut nödvändigt. Det fanns inte kemi dem emellan. Därför måste hon ha förstått att det var ett exceptionellt ärende, trots att hon inte fick några detaljer. Ingen kontakt togs med RFSL:s tf verksamhetschef.

Två samtal kallades utredning

RFSL Stockholms verksamhetschef träffade Marc utomhus vid Medborgarplatsen där de samtalade med hjälp av google translate på mobilen. Varken verksamhetschefen eller Marc har velat tala med QX så beskrivningen av hur det gick till när de möttes är andrahandsuppgifter. Jacob Tardell säger till QX att det var svårt att få till mötet. Många andra har åsikter om mötet. Den främsta kritiken är att det inte hölls inomhus med tolk.

Samma dag konfronterade verksamhetschefen Ramón med uppgifterna han fått från Marc. Ramón förnekade att han hade haft sex med Marc, och blev mycket upprörd. Ramón hotade bland annat med att han skulle anmäla för förtal.

Den 13 augusti upprättade verksamhetschefen en intern incidentrapport där han menade att ord stod mot ord och att Marc inte ville polisanmäla eftersom han var papperslös. Marc var vid tillfället ett så kallat Dublinfall vilket innebär att han behövde vänta någon månad till innan han kunde lämna in sin asylansökan.

I senare dokument kallas de två samtalen som gjordes för en utredning. QX har försökt ta reda på om verksamhetschefen sökte hjälp eller tog råd av någon, om han kontaktade någon expert. Vi har bara kunnat få fram att han kontaktade Arbetsgivaralliansen för att få rådgivning. Vilka råd som gavs är oklart. Efter detta fick Ramón en tillsägelse om att han inte skulle jobba efter ordinarie arbetstid vilket innebär att han inte skulle ha någon mottagning när Newcomers hade sina öppethus på onsdagskvällarna.

”Det fanns en slug och beräknande våldtäktsman på kansliet”

QX får i många samtal höra att det inte gick att polisanmäla eftersom Marc inte ville det. Våldtäkt ligger under allmänt åtal. Och polisen kan ge råd om hur man ska agera.

Men Jacob Tardell anser att det inte var möjligt att gå till polisen.

– Konsekvensen om någon polisanmäler ett brott där det inte finns berättelse från förövaren Ramón, offret Marc eller vittne blir att utredningen läggs ner direkt. Det har flera experter bekräftat för oss upprepade gånger. RFSL Stockholm eller dess verksamhetschef är varken offer eller vittne i själva övergreppet. Det blir alltså en anmälan baserad på hörsägen, säger Jacob Tardell.

– Sedan kan den misstänkte polisanmäla den som anmäler falsk tillvitelse. Vilket Ramón hotade med även om han blandade ihop förtal och falsk tillvitelse.

Volontärer och projektledare har berättat att Ramón fortsatte att komma till öppethuset som tidigare och ta emot hjälpsökande.

För Jacob Tardell blev händelsen en extra påminnelse om att han inte tyckte Newcomersverksamheten bedrevs professionellt. Under hösten försökte han och verksamhetschefen att strama upp den.

Han inser i efterhand att det var ett helt omöjligt uppdrag att med de verktygen förhindra övergrepp. Men då visste han inte vad han hade att göra med – ”att det fanns en slug och beräknande våldtäktsman på kansliet”, som Tardell uttrycker det.

Detta fokus på att hitta fel hos Newcomers – som Ramón inte jobbade för – får kritik av flera som QX talat med, men som inte vill framträda med namn. Under den här tiden våldtogs ytterligare minst två män av Ramón.

Krav på sexuella tjänster sägs ha funnits i flera år

På RFSL:s förbundskongress 18-20 oktober 2019 i Borås valdes Deidre Palacios till ordförande. Under hösten tillträdde också Pär Viktorsson Harrby som verksamhetschef på förbundet. Ingen av dem informerades om vad som hade hänt under sommaren på RFSL Stockholm.

I februari 2020 får psykologen Calle Brunell höra om våldtäkter vid ett handledningstillfälle. Han var inhyrd som konsult för att arbeta med projektet om psykisk hälsa för ”newcomers”. Projektet vände till dem som upplevt traumatiska händelser och som kände bristande tillit till vården. Hans uppgift var att handleda gruppledare och projektledare som mötte medlemmarna. I en sådan grupp fick han höra om övergrepp från migrationskonsulenten, och att dessa hade pågått över flera års tid.

– Det var inga konkreta vittnesmål, men då bad jag volontärer att ge mig skriftlig dokumentation av vad de visste. Vi sammanfattade ett dokument med övergrepp. Några av övergreppen var tydliga och konkreta och de historierna kan man hitta i domen. Andra berättelser var mer lösa: ”alla som har kontakt med honom” ”varför vill han inte ha mig, vad är det för fel på mig?” Det var tydligt för mig att det nog var något mångårigt, säger Calle Brunell.

I förundersökningen har volontärer berättat om att de har hört ”newcomers” berätta om krav på sexuella tjänster sedan 2017. De säger också att de har försökt att rapportera vidare. Men det finns inga dokument eller någon som kan bekräfta att någon verksamhetschef eller ordförande har tagit emot anmälningar.

Förväxlade brott – därför dröjde anmälan

Calle Brunell jobbar annars på Barn- och ungdomspsykiatrin med övergrepp, nära polis och sociala myndigheter. Han har därför bra koll på hur man hanterar den här typen av katastrofer inom organisationer. Han och projektledaren Anna Winget konsulterade polisen avseende känsligheten i offrens juridiska status, och gick sedan till verksamhetschefen och ordförande med dokumentet och beskrev också med ord vad de hade hört. Brunell fick då klart för sig att en våldtäkt hade anmälts för över sex månader sedan, men att ingen polisanmälan hade gjorts.

– De som tog emot anmälan förväxlade straffrätt och arbetsrätt. De sa att ord stod mot ord och att det inget kunde göra. Sådant är mer lämpligt att förundersökningsledare att ta ställning till. Det vanliga är att man omedelbart stänger av den misstänkte och att man gör det i samarbete med polisen. Jag fick känslan av att brottet var pågående och det betyder att migrationskonsulentens rum var en aktiv brottsplats.

Ytterligare två offer kom nu fram – de hade utsatts efter den första anmälan.

Extern utredning tillsattes

I det här läget informerade Jacob Tardell återigen förbundsordföranden, som nu var Deidre Palacios. En krisgrupp tillsattes och verksamhetschefen Pär Viktorsson Harrby flyttade i princip över till RFSL Stockholm för att hjälpa till. En konsultfirma specialiserad på personalfrågor hyrdes också in.

Ramón togs helt ur arbete och en arbetsrättslig process inleddes där man ville avskeda honom.

Men inte heller nu ville föreningen polisanmäla.

– Det var mitt beslut efter diskussion med krisgruppen. Det primära målet var att få bort honom från organisationen. Det var bråttom, max två månader från kännedom enligt Lagen om anställningsskydd. Eventuellt handläggning av brott tar betydligt längre tid än ett avtalsbrott mot LAS. Det var ett medvetet val för att skydda verksamheten Newcomers mot hans övergrepp, säger Jacob Tardell.

Beslut togs om att ta in ett säkerhetsföretag.

Jacob Tardell säger att han är väldigt stolt över det val man gjorde – att ta in en säkerhetsfirma som fick utreda och ta med sin utredning till polisen. Han är övertygad om att det är anledningen till att polisen sedan kunde göra sin förundersökning och få resultat i domstol. Flera andra talar också om säkerhetsföretaget på samma vis. De säger att de verkligen ville få fram sanningen.

Säkerhetsfirman hade en före detta polis anställd som talade med offren och som sedan såg till att de polisanmälde. Företaget intervjuade inte Ramón.

Till varje pris undvika offentlighet

Andra beskriver den här tiden med andra ord. De säger att RFSL Stockholms styrelse främst tänkte på RFSL:s anseende och inte på offren. Att man till varje pris ville undvika offentlighet eftersom den historiska erfarenheten säger oss att det kommer att kosta RFSL dyrt om det kommer fram att en anställd begått övergrepp. I förundersökningen kan man hitta en kommunikationsplan som tagits fram. Där finns olika faror listade. En fara sägs vara att Calle Brunell skulle skriva en bok om det som hänt. Han har tidigare skrivit en bok om metoo.

Calle Brunell säger att polisens förundersökning visar att polisen är väldigt bra på att utreda brott och att inte gå till polisen speglar en missriktad paranoia.

– Man har en historia när man inte blivit tagen på allvar. Det finns bra brottsutredare och det blev också bra. Men ju mer tiden gick desto större risk fanns att stödbevisningen i rummet gick till spillo.

– Det säkerhetsföretag som anlitades är experter på att hantera situationer som skadar varumärket. Jag har aldrig hört talas om att någon annan än polisen ska utreda grova brott, säger Brunell.

300 000 i skadestånd till Ramón

Det är inte så lätt att klarlägga vad som egentligen hände. Konflikterna om vad som utspelade sig och varför är alltför stora för att det ska kunna beskrivas utan att man hamnar mitt i stormen. Men efteråt är det tydligt att man fick problem med kommunikationen internt.

Ramón var endast misstänkt och man hade inte polisanmält. I det läget skickades ett SMS ut av en av projektledarna till Newcomers medlemmar där han namngavs och man uppmanade andra drabbade att höra av sig.

– I den arbetsrättsliga processen hade han inget att klaga på baserat på utredningen. Han erkände i princip sexuella kontakter. Han/facket baserade därför hela sitt förlikningskrav i samband med avskedandet på detta utskickade SMS. Det kostade föreningen 300 000 kronor, säger Jacob Tardell.

RFSL befann sig i kris. Men det blev till sist en polisanmälan som ledde till en solid förundersökning och en mycket välskriven dom.

”Man får inte bara utreda själv och låta en förövare fortsätta”

Calle Brunell säger att det inte finns något sätt att till hundra procent skydda sig mot att få in personer som begår övergrepp.

– Bra rutiner räcker inte alltid. Det ser vi i skolor och förskolor som har bra rutiner, men trots det klarar man inte att alltid att skydda sig mot dem som är beredda att begå dessa brott. Men när det sker måste man kunna hantera det. Man måste ta i det snabbt och ge stöd till offren. Man får inte bara utreda själv och låta en förövare fortsätta. Men när vi bevittnar fasor händer det att vi väljer att se bort, säger Calle Brunell.

– Vi kan inte vaccinera oss mot sexuella rovdjur. Vi måste finna strukturer för hur vi ska hantera det här och vi måste lära oss att inte tro att vi kan klara saker själva. I en förskola försöker man inte rida ut stormen, det är högsta kommunledningen som hanterar frågan.

Calle Brunell anser inte att tystnadskulturen har möjliggjort våldtäkterna.

– Jag vill inte spekulera i vad förövaren har för motiv. Hans rovdjursdrift är inte ett resultat av en tystnadskultur, precis lika lite som en pedofil på en förskola beror på en speciell kultur där. Däremot så har det faktum att han fick hålla på så länge, trots tydliga misstankar och vittnesmål möjligen något att göra med tystnadskultur, säger Calle Brunell.

Men vissa skyddsmekanismer saknades. Ramón hade ingen examen och ingen yrkesetik att hålla sig till. I en ideell förening ligger hela arbetsgivaransvaret på en styrelse som kanske inte är insatta i allt som sker. Han innebar heller ingen stor kostnad eftersom han hade anställningsstöd, till skillnad från övriga anställda jobbade han inte i projekt som måste finansieras. Han arbetade också i en miljö där jargongen var rå.

Utmattning och nedlagda projekt

Det är också oklart hur man agerade för att ge offren stöd i ett tidigt skede. Inga specialister togs in för att hantera oron bland de 100 medlemmar som var med i traumaprojektet. Projektledaren blev utbränd ganska snart och grupperna upplöstes. Projektet lades ned med motiveringen att det inte fanns kompetens. Samtidigt kom pandemin vilket ledde till att man inte kunde träffas och att kontoret behövde dra ner på personal.

Verksamhetschefen blev utmattad, han försvann och återkom aldrig. Projektledarna som också varit de som anmälde upplevde att de som ”whistleblowers” petades när traumaprojektet lades ned.

Det tog ett tag innan förundersökningen påbörjades. I september slutfördes den arbetsrättsliga processen mot Ramón.

Under hösten 2020 förhördes två vänner till två av de utsatta. De berättade att också de blivit utsatta, de hade ”ställt upp” eftersom de var övertygade att Ramón kunde hjälpa dem med deras migrationsärenden om de gjorde som han ville. Även de blev målsägande i stämningen.

Den 29 januari 2021 publicerar Svenska Dagbladet en artikel om stämningen mot Ramón som misstänktes för grova sexualbrott, och andra medier hakar på.

En ordförande som avgår

Tre veckor senare får RFSL Stockholms styrelse ett mejl från adressen [email protected] (men utan underskrift) där hela styrelsen uppmanas att ställa sina platser till förfogande med anledning av misstankar om att föreningen begått många fel. Det handlade om bristfällig hantering av de misstänkta sexualbrotten men också att man inte i verksamheten skyddat den utsatta målgruppen efter att man fått kännedom om brott. Förbundet misstänkte också föreningen för maktmissbruk och repressalier mot newcomersverksamheten. Dessutom hävdade man att föreningen gett otillräckligt stöd till medlemmar, volontärer och anställda.

Endast en styrelseledamot lämnade styrelsen. Övriga styrelse ville diskutera med förbundet och förbundsordföranden bjöds in. Vid det mötet kunde inte Jacob Tardell medverka på grund av akut sjukhusinläggning. På grund av det som beslutades på mötet avgick Jacob Tardell.

Jacob Tardell säger att anledningen till varför han hoppade av är att han förlorade förtroendet för förbundsledningen. Den hade fram till detta stått bakom RFSL Stockholms hantering. Han framför allvarliga anklagelser mot ledningen, som inte går att få bekräftade.

Efter domen – nya målsäganden om ytterligare övergrepp

Den centrala frågan i brottsmålet är begreppet ”särskilt utsatt situation”. Åklagaren hävdade aldrig att Ramón med våld, hot om våld eller tvång tilltvingande sig samlag med målsägande. Det finns heller inget påstående om att migranter per automatik skulle befinna sig i en särskilt utsatt situation och därför aldrig frivilligt kunna delta i sexuella handlingar. Åklagaren hävdade inte heller att Ramón sagt till målsägande att de inte skulle få hjälp om de inte hade sex med honom, eller att han hade haft någon särskilt makt över de hjälpsökande. Det Ramón dömdes för var att ha utnyttjat personer som har befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Ramón har överklagat domen på fyra års fängelse och detta kommer bli huvudsak i hovrättsförhandlingen.