Fram till förra året behövde män som har sex med män leva celibat i minst ett år för att godkännas som blodgivare i Sverige. Nu har karenstiden kortats till sex månader. Men regellättnaden gör fortfarande att den stora majoriteten av män som har sex med män inte kvalificerar att ge blod.

 

Jens och maken Dennis
34-årige Jens Wesemann Widmark bor i Lund och är sedan fyra år gift med maken Dennis. Han är specialistläkare i internmedicin och blir snart även specialist i neurologi. I stort sett varje dag på jobbet ordinerar han blod till någon patient. Blodpåsarna flyger förbi och det kommer ofta larm om blodbrist i flera svenska regioner.

– Vi har tack och lov hittills haft en fungerande verksamhet, men det är självklart oroväckande att det saknas. Det finns inget som kan ersätta blod så är en blodgrupp slut så sitter vi i skiten. Röda blodkroppar som är det vanligaste man ger är för att få upp ett farligt lågt blodvärde. I en akut situation där blod saknas kan man då inte göra någonting. Inget kan ersätta blod.

Jens har själv den ovanliga blodgrupp B- och är därför en högt eftertraktad blodgivare. Men eftersom han är homosexuell och gift med en man så får han enligt Sveriges regelverk inte ge blod.

– Jag har länge velat vara blodgivare, men på grund av regelverket så har det av naturliga skäl fallit bort helt och hållet.

För ett tag sedan engagerade han sig i Regnbågshjärtan, tidigare Regnbågsblod. Viljan att ändra på regelverket så att män som har sex med män enklare kan ge blod kommer dels från ett yrkesmässigt perspektiv där han vill kunna bedriva patientsäker vård, men också från det personliga hållet där han är trött på att diskrimineras på grund av sin läggning.

– Sedan tio år tillbaka minskar antalet fasta blodgivare i Sverige, och för att vi ska ha en patientsäker vård måste vi ha tillgång till blod. På Regnbågshjärtan kämpar vi för att Sverige ska ta bort karenstiden för män som har sex men män och istället införa individuella bedömningar om riskbeteenden för blodgivare vilket flera andra länder redan har.

Att Sverige fortfarande har kvar regelverket som Jens kopplar till ”gammal hiv-skräck” säger han är helt meningslöst.

– I Italien har man gjort individuella bedömningar för blodgivare sedan 2001 och studier visar att förekomsten av hiv i donerat blod inte har ökat genom att ta bort celibat-kravet för män som har sex med män. Dessutom hiv-testas alla som vill bli donatorer i Sverige första gången och fortlöpande varje gång de ger. Sedan man införde hiv-test på donerat blod har vi inte haft en enda transfusionsöverförd hiv-smitta i Sverige.

För snart en vecka sedan berättade Jens om sitt engagemang i Regnbågshjärtan för Sydsvenskan. Artikeln delade han sedan på sin Facebook-sida. Kommentarsfältet fylldes av förvånade kollegor från sjukvården som inte var medvetna om det diskriminerande regelverket för män som har sex med män.

– För att få förändring måste vi fortsätta prata öppet om det här så att allmänheten vet om hur det ligger till. Men i slutändan är det här ändå ett politiskt beslut.

Men skulle du verkligen vilja lämna blod om regelverket ändras, när ens blod har ratats så länge utan legitim anledning så blir man väl sur? 

– Nej så tycker jag inte att man ska tänka. Om mitt blod får samma status som alla andras vill jag ta chansen att göra det som jag så länge har velat göra – och hjälpa andra på det här sättet.