“När jag kom in i Pride House såg jag min förövare“

I och med #metoo har berättelser om sexuella övergrepp och trakasserier förts till ytan, men kvar under ytan är berättelser från utsatta regnbågspersoner. Igår arrangerade RFSL ett samtal för att lyfta historier av utsatthet och för att diskutera “Vi också!”.

Hur känns det att ha samtalat om det här oerhört viktiga ämnet?

– Trots att det är tungt så känns det upplyftande att få prata om de här frågorna, säger Maria.

– Jag har velat prata om det länge. Det har funnits ett uppdämt behov och en massa känslor som har velat synas så det känns jätteskönt att äntligen ha fått lätta på hjärtat, säger Shaun.

– Det känns bra att ha fått dela med mig av mina upplevelser. Det var också fint att se en lokal fylld av människor som kom för att höra våra berättelser, säger Linus.

Både Shaun och Linus har fallit offer för sexuella övergrepp och våldtäkter. De delade med sig av sina upplevelser under gårdagens samtal.

– Jag var i en relation som stegvis blev mer våldsam och slutade upp i en våldtäkt. Det var en speciell situation för det var någon jag älskade. Många har en ensidig bild av vad en våldtäkt är. Att det är en heteroman som våldtar en kvinna ute i en skog. Men en våldtäkt kan se ut på många olika sätt, säger Linus.

– Jag bor i en liten ort och för mig har det hänt så pass många gånger att det har blivit normaliserat. Jag har inte velat känna att jag har blivit våldtagen så ofta så jag har undvikit att ens tänka i de banorna. Förnekat det, säger Shaun

Varför tror ni att det råder en tystnadskultur gällande sexuella övergrepp inom hbtq+ communityt?

– Vi har en bild av att våldtäkt inte är någonting som händer inom communityt. Vi vill inte erkänna att det är en våldtäkt utan kommer istället med dåliga ursäkter som att det är “dåligt sex” eller att “han egentligen inte menar det”. Sedan så är det även många människor som inte vågar komma ut och då blir det en extra tröskel att överkomma. Först måste man komma ut och sen måste man berätta att man har blivit våldtagen, säger Linus.

Tystnadskulturen kan även bero på att communityt är väldigt sammansvetsat och litet.

– Många inom regnbågsvärlden har gemensamma bekanta och man lever i samma värld. Om ett sexuellt övergrepp sker inom communityt kanske man inte vågar gå på Pride eftersom risken finns att man stöter på sin förövare där, säger Maria medan Shaun inflikar:

– Det hände faktiskt mig. När jag kom in i Pride House såg jag min förövare bredvid mig när jag skulle få mitt Pride-band. Vi är inte en stor grupp så tyvärr är det vanligt att man springer in i den som utsatt en.

Vad kan man som hbtq+ person göra om man blivit utsatt för sexuella övergrepp?

– Om du inte har någon att prata med så kan du skriva. Jag älskar att skriva så jag skrev en krönika om det. Det kändes viktigt för mig att dela med mig av händelserna eftersom jag vet att andra sitter på liknande upplevelser, säger Shaun.

– Det finns stöd och hjälp att få i hela landet, som RFSL stödmottagningar eller våldtäktsmottagningar. Jag polisanmälde aldrig men har man orken att göra det, gör det då. Tyvärr fälls inte alltid våldtäktsmän men det hjälper till att få upp statistiken på agendan. Det är ett stort mörkertal, säger Linus.

Vilka känslor bubblade upp i och med samtalet?

– Linus sa förut att man kan känna skuld att outa sin förövare eller känna skuld inför alla som kommer att bli utsatta av samma förövare. Det kom som ett slag i magen. Jag bär på mycket skuld. Skuld över att jag hade kunnat anmäla och förhindra mina förövare från att utsätta andra, säger Shaun.

– Men vi måste komma ihåg att ansvaret inte är ditt eller mitt. Få personer väljer att polisanmäla. Det är ju tyvärr svårt att fälla våldtäktsmän, säger Linus.

Antologins redaktör Maria berättar att hon alltid känner sig stolt under Pride men att hon känner sig extra stolt i år. Det rör henne till tårar.

– Det känns fint att ha fått förtroendet av så många. Att de har delat med sig av sina berättelser. Det har varit en ära att få förmedla dem vidare, säger hon.

– Att prata med Maria har varit en trygghet. Det behövs fler trygga rum där man vågar prata om sina upplevelser. Jag hoppas att boken blir startskottet till en fortsatt metoo-debatt och att fler vågar prata om sina sexuella övergrepp, inte minst inom hbtq+ communityt, avslutar Linus.