Förvaltningsrätten har nyligen slagit fast att Jehovas vittnen har rätt till statligt stöd trots att samfundet kritiserats för att utesluta medlemmar på grund av sexuell läggning och relationer. Myndigheten för stöd till trossamfund anser att beslutet bör överprövas och har valt att överklaga domen.
Det handlar ytterst om en svår men viktig avvägning mellan religionsfrihet och samhällets demokratiska värderingar. Religionsfriheten är grundläggande i ett öppet samhälle. Människor ska självklart få tro, be och organisera sig efter sin övertygelse. Men frågan är om staten alls ska finansiera verksamheter som exkluderar människor på grund av vem de älskar.
De nya demokrativillkoren för statliga bidrag infördes just för att säkerställa att offentliga medel inte går till organisationer som kränker grundläggande fri- och rättigheter. Myndigheten för stöd till trossamfund bedömde att Jehovas vittnen inte levde upp till dessa krav eftersom individers val av livspartner kan leda till total uteslutning.
Många tidigare medlemmar har vittnat om social utfrysning efter att ha lämnat samfundet eller levt öppet som homosexuella, ibland har de behövt iscensätta sin egen begravning. Samtidigt förväntas svenska skattebetalare finansiera verksamheten genom statliga bidrag. Det är en motsättning som förtjänar att diskuteras öppet.
Vi menar att religionsfrihet inte automatiskt innebär rätt till offentliga pengar. Staten ska skydda människors rätt att tro, men också människors rätt att vara sig själva utan att riskera diskriminering eller uteslutning. När dessa principer kolliderar måste alla människors lika värde väga allra tyngst.
Det handlar inte om att förbjuda Jehovas vittnen eller begränsa deras rätt att utöva sin religion. Det handlar om hur våra gemensamma skattemedel används. Offentligt stöd bör gå till verksamheter som respekterar de demokratiska värderingar som samhället bygger på.
Kritiken mot Jehovas vittnen handlar inte enbart om synen på homosexualitet. Samfundet har även återkommande kritiserats för att i stor utsträckning hantera konflikter och allvarliga anklagelser genom interna processer i stället för att uppmuntra medlemmar att vända sig till rättsväsendet. Detta försvårar insyn och demokratisk prövning vilket ytterligare hotar medlemmars fri- och rättigheter.
Även deras behandling av barn har debatterats. Tidigare medlemmar vittnar om att barn växer upp under stark social kontroll och att de riskerar att drabbas hårt om de senare väljer att lämna gemenskapen eller inte följa dess normer.
Vi vill väcka diskussion om hur väl deras praktik är förenlig med svensk lag, särskilt barns rätt till fri åsiktsbildning och skydd mot psykisk press. Det är rimligt att fråga sig om verksamheter som får offentligt stöd lever upp till de värden om barns rättigheter och individens frihet som det svenska samhället säger sig värna.
Moderaterna kommer att fortsätta försvara både individens frihet och allas lika värde. Vi kommer att fortsätta kämpa för alla individers okränkbara rätt att vara sig själva.
