2009 anmäldes drygt 1000 brott med hatbrottsmotiv och vart fjärde var ett våldsbrott. Det är otäck statistik, men det finns en annan siffra i statistiken som också sticker ut. 80 procent av gärningsmännen bakom hatbrotten är män. Ju grövre hatbrottet är, desto tydligare är könskopplingen. Män är i större utsträckning homo- och transfobiska och män använder i större utsträckning våld. Det är uppenbarligen en livsfarlig kombination för hbt-personer.

Jag tror inte att män föds med en gen som gör oss våldsamma. Men det verkar krävas en plan för att integrera männen i samhället om hatbrotten ska minska.

Vi behöver garantera att förskolor har personal med genuskompetens, så att förskolan inte cementerar könsroller. Skolan ska ta ett större ansvar för vikten av konflikthantering så att pojkar lär sig hantera konflikter utan att ta till våld. Det behövs fler killgrupper för tonåringar, som till exempel Fryshuset bedriver redan idag.
Idrottsrörelsen behöver ta avstånd från homo- och transfobi och arbeta aktivt mot diskriminering och värdefrågor för att få tillfång till kommunala bidrag.

Stockholm har flest anmälningar om hatbrott, i förhållande till folkmängd. Stockholm är också överrepresenterat när det gäller våldsbrott. Därför är det viktigt att huvudstaden går före. Stockholm skulle behöva en förvaltning med resurser att sprida goda exempel av aktivt jämställdhets- och mångfaldsarbete i staden så att fler skolor, föreningar och arbetsplatser vågar förebyggande mot
diskriminering och hatbrott.

Det finns många viktiga kommunala hbt-reformer. Men den viktigaste hbt-reformen på längre sikt kan vara att integrera männen.


Qruiser-sida: andwal

Statistik från BRÅ:
”Hatbrott 2009”