EU-parlamentarikern Malin Björk: ”Jag har alltid brunnit för jämlikhetsfrågor”

Först och främst – berätta! Vem är Malin Björk?
– Jag är en flata och vänsterfeminist från Frölunda, Göteborg, som landade i Bryssel. Jag har jobbat som EU-parlamentariker de senaste tio åren och bor här tillsammans med min regnbågsfamilj.

Har din dröm alltid varit att bli politiker? Jag läste någonstans att du ville bli fotbollsproffs.
– Jag fick ompröva mina framtidsdrömmar (skrattar). Trots att jag var en bra mittfältare så vet jag mina begränsningar, säger Malin och fortsätter:
– Nej, jag har aldrig drömt om att bli EU-parlamentariker, men jag har alltid brunnit för jämlikhetsfrågor. Och att jag gav mig in i partipolitiken är ett av de bästa besluten jag tagit.

När föddes din vilja att förändra?
– Den har jag fått med mig hemifrån. Vi har alltid pratat mycket om rättvisa hemma och det har jag tagit med mig. Sedan har jag förstås valt att kanalisera den på mitt sätt. Jag var aktiv i Högskolevänstern och World Social Forum och till sist Vänsterpartiet. Jag tror även att, när man tillhör en värld som skaver om man exempelvis är queer, flykting eller har sett orättvisor – då växer en vilja att förändra den.

Hur ser en dag i ditt liv ut?
– Ingen dag är den andra lik. Jag reser och arbetar mycket. Ibland blir det 16-timmarspass. Jag springer från mötesrum till mötesrum. Handlingar och dokument ska läsas in och justeras. Livet är minst sagt intensivt men det trivs jag med. Jag är även vice ordförande i EU-parlamentets hbtqi+ grupp.

Vad gör du när du är ledig?
– Nu när mina barn är tonåringar hinner jag med saker jag inte riktigt hann med förut. Jag hänger gärna med vänner och tycker om att gå på bio, bar, och teater. Och titta på damfotboll såklart. Det ser jag fram emot att göra mer.

Trivs du bra med ditt arbete som ledamot av Europaparlamentet?
– Absolut. Man trampar absolut inte vatten. Det är fantastiskt att veta att man gör förändring och får igenom olika förslag. Jag älskar känslan när man kan göra ett hbtqi+ eller feministiskt avtryck på något sätt.

”En gång reste jag till Ungern och då hängde landets media ut mig som lesbisk. De skrev något i stil med ’hon tar sig rätten att bilda familj som lesbisk’. Det tyckte jag var jobbigt.”

Hur känner du att arbetet har förändrats sedan du började 2014?
– Jag känner att jag kan rodda i systemet nu. Jag har lärt mig hur allt fungerar vilket gör att jag kan arbeta väldigt effektivt, säger Malin och fortsätter:
– Sedan har ju även den politiska kontexten förändrats. Högerextrema, auktoritära och nationalkonservativa krafter har vuxit. Jag arbetar mycket med miljö- och klimatpolitiken och flyktingsolidaritet-frågor och jag känner av en tydlig högerkonservativ sväng som ger sig på mänskliga rättigheter.

Men utifrån juridiska framsteg tycker Malin att vi går åt rätt håll.
– Två steg framåt och ett steg tillbaka. Men de ska inte få trampa på våra rättigheter – vi kommer att fortsätta köra framåt. Och det bästa motståndet är att göra framsteg. Vi kommer att fortsätta lägga fram bra förslag för ökade rättigheter – bättre villkor för samkönade föräldrar, bättre könstillhörighetslagar, ta fram en antidiskrimineringslag. Jag vägrar att dras ner i deras dystopi.

Vad har varit absolut tuffast?
– En gång reste jag till Ungern och då hängde landets media ut mig som lesbisk. De skrev något i stil med “hon tar sig rätten att bilda familj som lesbisk”. Det tyckte jag var jobbigt. Det är även jobbigt med hate speeches i parlamentet – parlamentariker som kör på hardcoresexism eller ger sig på hbtqi+ personers rättigheter och rasifierade. Vi är riktiga människor som utsätts.

2019 hamnade Malin i blåsväder när hon beställde bland annat 3D-klitorisar som hon betalade med de så kallade “kontorspengarna”. Något som var en del av hennes valkampanj.
– SVT och många högernationalistiska haters blev väldigt intresserade av min klitoris-kampanj. Det gubbskrattades och folk blev som galna på Twitter. Men jag tycker att det är jätteviktigt och jag är väldigt stolt över att jag gjorde den grejen. Jag menar – hur många har egentligen koll på kvinnokroppen?

Vad har varit roligast?
– Att få genomslag för feminismen, klimatet och hbtqi+ politiken. Det är även roligt att jobba med civilsamhället, med organisationer och evenemang utanför EU-parlamentet. Som när jag var på Europride i Belgrad – det är viktigt att stå upp för sådana event, säger Malin och fortsätter:
– Och att ge en plattform till röster som inte alltid får höras. För många år sedan höll jag till exempel i det första lesbiska seminariet i EU-parlamentet och på den tiden höjde folk på ögonbrynen. Jag har även jobbat mycket med abortfrågan och bjöd in RFSL för att hålla i sexualundervisning. Under Lesbian Visibility Day tog jag ordet under punkten ”ordningsfrågor” och höll ett tal om lesbiska. Högerextrema buade i bakgrunden men jag fick också en hel del applåder.

Hur ofta är du i Sverige?
– Rätt ofta men efter covid har jag kunnat ta mer möten digitalt.

Känner du någonsin någon “flygskam”?
– Det gör jag absolut. Men jag försöker dra mitt strå till stacken. Jag åker hem till Sverige mindre än vad jag gjorde i början. Det underlättar att jag bor i Bryssel. Utöver mina resor till Sverige åker jag i stort sett bara tåg i Europa – det är jättelätt.

Hur ser du på framtiden?
– Vi får inte låta högerauktoritära krafter vinna. Vi i vänstern måste fortsätta bygga broar med feministiska rörelser, med flyktingsolidaritetsrörelser och med klimataktivister, säger Malin och fortsätter:
– När det kommer till mitt liv så har jag mycket energi och nyfikenhet. Jag tycker ändå att framtiden ser ljus ut.