Efter att ha besökt genrepet kan era Melodifestivalsrapportörer Ronny och Ken konstatera att det blir en hård kamp om Globen-biljetterna under lördagskvällen. Storfavoriten Måns får det verkligen inte lätt eftersom Lili & Susie utmanar med sin maffiga popdisco, pudelrockarna i H.E.A.T vill skrälla, och Cookies N Beans, Amy Diamond och Jennifer Brown har alla fans i olika läger. Dessutom kan han-man.trodde-skulle-gå-till-Globen-Markoolio floppa rätt stort. Blir en rätt spännande kväll alltså…

Det blir oclså en underbar kväll i sällskap med Petra Mede. Mede fullkomligt gnistrade under genrepet och manuset är bitvis genialt. Missa för guds skull inte en liten blink åt Lili & Sussies finska systerskap i början av programmet. Underbart kul!
Well, ni vill ju veta vad vi tycker om låtarna och därför ger vi er just det:

Lili & Susie ”Show me Heaven”
QX QX QX QX QX
Ronny
: Det här är så mycket ”Ronny” att jag vill lägga till Show me Heaven som extranamn. Systrarna Päivärinta gör allt som jag hoppats på nu när de schlageråtervänder med en låt som har allt. Låten är av samma snitt som de som gjorde Lili & Susie stora under åttiotalet (fast uppdaterad i snygg tvåtusentalskostym), och den är så underbart bra. Det är catchy danspop som varenda kotte kan sjunga med i, fräscht, lättillgängligt och såå schlagrigt. Refrängen sitter som en smäck, synkrondansen har rörelser att ta efter, och syrrorna är apsnygga i svart och rosa. Det här är Melodifestival när den är som allra bäst.
Tyvärr ligger dom i samma delfinal som Måns och det finns bara plats för en schlager i den här tvåsitsiga finalbåten. Andra Chansen.

QX QX QX QX
Ken:
Skön åttiotalsblingad gladdisco-schlager a la G:son, obligatoriska småfåniga armrörelser i refrängen, en Gimme Gimme Gimme-hook, rejält schlagermarscherande över scenen och ett par taggade systrar som faktiskt känns på riktigt och inte alls som någon mossig retro-relik. Japp, där har ni receptet på en riktigt skön comeback och en låt som för min del helt klart kan få höja partytemperaturen i Globen – även om den inte direkt luktar ESC-material utan mera nostalgi och OKEJ-affisch. Självklart med bland de fyra i toppen.

Lasse Lindh & bandet ”Jag ska slåss i dina kvarter”
QX QX
Ronny:
Ja, det här är ju inte min påse alls. På sitt karaktäristiska jag-börjar-nästan-gråta-sångsätt kvider Lasse Lindh fram Jag ska slåss i dina kvarter, och det känns väldigt chanslöst här och är lätt glömd i det här starka startfältet. Att den här låten är med i festivalen är jag helt på det klara med, och den behövs för festivalens fortlevnad och för att kunna generera hits på Tracks. Men jag tycker det är tre minuters kisspaus.

QX QX
Ken:
Både titeln och låten luktar Håkan Hellström-light men trots att det här egentligen borde vara helt min grej – och trots att det nog egentligen är en mera direkt låt än vad Du Behöver Aldrig Mera Vara Rädd var – så känner jag mig märkligt oengagerad. Alla på scen jobbar stenhårt på att få igång partyt, men det lyfter liksom aldrig. Låten med den söta texten står mest och stampar. Jag har svårt att tro att det ska gå bättre i år än vad det gjorde förra året för Lasse med Håkan-ticksen, men känns ingen sorg för honom Skellefteå: En hel del P3-spelningar och lite extra folk på den kommande turnén för Mr Lind blir det säkert ändå.

Jennifer Brown ”Never Been here Before”
QX QX
Ronny:
Fint sjunget, snyggt nummer och smäktande producerat. Men ack så tråkigt. Jennifer Browns schlagerdebut griper inte alls tag på det sätt ballader i den här tävlingen brukar göra (ja, bortsett från Shirleys tråklåt från förra veckan då), och jag kan inte tänka mig att det här har något med toppstriden att göra. Dessutom så känns Jennifer rätt ointressant som artist. Begåvad och snygg, men opersonlig. Och såna egenskaper premieras sällan här.

QX QX
Ken:
Veckans soulballad är långt mycket mera dansbandsvänlig än af Ugglas dito förra veckan. Mera Orup-soul än Aretha dito, typ. Ett väldigt snyggt nummer (bland annat innehållandes några heta violinister och ett projicerat storband) och en helt okej låt väger dock inte upp att jag har småtråkigt i tre minuter. Räkna dock inte bort Jennifer för den sakens skull; konceptet känns på något sätt som en balladvariant av Emilia förra veckan och det funkade ju rätt bra i Göteborg.

H.E.A.T ”1000 Miles”
QX QX QX

Ronny: Oj, dagens överraskning! Väsbyrockarna i HEAT leverar en klockren rockrökare som klätts i snyggaste åttiotalsspandex. Refrängen sitter som en smäck och sångaren är röstmässigt något av det bästa jag hört i Melodifestivalen någonsin. Jag tror detta skräller sig till final eftersom bra rock alltid har en stor plats i svenskars hjärtan. Ett kul genombrott.

QX QX QX
Ken:
Hoppla. Här kommer ännu mera åttiotal, men nu ganska långt ifrån Lili & Susie och i stället i form av ett ungt hårdrocksband beväpnade med en helt okej låt. Tokfarligt! Den här Europe/Bon Jovi-rökaren känns mycket mera äkta än till exempel E-type & Pudlarna ifjol och alla de där gamla rockarna i TV-soffan som jag trodde skulle ringa på Nina förra veckan kommer garanterat att plocka fram telefonerna in drivor denna vecka istället. Med reservation för att jag har noll koll på hårdrock som genre så tror jag det här är ett av bidragen som kan gå direkt till Globen – eller åtminstone till kval-h.e.a.t.e.t i Norrköping.

Markoolio ”En kärlekssång till dig”
QX
Ronny:
Men ärligt?! Falsksjungande Markoolio sätter här sista spiken i kistan på sin redan dödsrosslande karriär. Låten är som ni säkert läst en direkt rip-off på Lejonkungs-balladen Can You Feel the Love Tonight, och det är inte många toner som sitter för rapparen i denna smäktande balladröra. Visst, låten har kvaliteter, men Markoolio sabbar allt genom att sjunga falskt och inte vara så rolig som han brukar. Och det är svårt att koncentrera sig på låten när det pågår en bisarr (men rätt rolig) scenshow bakom Markoolio under hälften av låten. Sist?

QX
Ken:
Okej, det är rätt roligt när en tjock snubbe krälar upp ur en flygel mitt under Markoolios skojvariant av temat till Lejonkungen korsat med Magnus Uggla – men hur många svenskar utanför de mest inbitna schlagernördarna minns egentligen Dima Bilans scenshow till Never Let You Go 2006? En blek ballad med ironisk text kombinerat med en brinnande tjockis på skridskor är inte alls så kul som man hoppats.

Amy Diamond ”It´s my Life”
QX QX
Ronny:
I fjol gillade jag verkligen Amy Diamonds Thank you, och visst, It´s my life har en underbar vers med en okej refräng. Men jag är gruvligt besviken på att Amy kommer tillbaka till festivalen med en ny fräsch låt men utan att ha utvecklats något i uttrycket. Fan, tjejen fyller snart sjutton men gör ett nummer som hade passat en tolvåring bättre. Flickdansarna, de dockaktiga scenkläderna och den totala bristen på någon slags sexualitet gör detta ointressant. Jag tycker att Amy borde skippa barnköret och våga växa upp nu. Fortsätter hon så här så blir det på gränsen till obehagligt.

QX QX QX
Ken
: Den här låten har växt i mina öron sedan jag hörde den första gången och numera tycker jag det är en riktigt kul – om än lite tjatig – stund med glad popelektro. Däremot känns Amy helt felplacerad som artist. Hon, flickklänningen och numret känns helt enkelt alldeles för mycket Bollibompa i jämförelse med de rätt tunga beatsen. Har ändå häng på ”Andra Chansen” om småtjejerna får låna mammas och pappas mobiltelefoner.

Cookies N Beans ”What if”
QX QX QX QX
Ronny:
De tre brudarna i countrytrion gav mig veckans stora härliga schlagerrysning när de tog i från tårna under genrepet. Deras Not ready to make nice-kusin med stortrumma i bakgrunden är ljuvligt skön, och jag älskar trions snyggt sammanfätade röster. Det här blir småfarligt och jag tippar att trion går vidare till omgång ett. Men om det blir en Andra Chansen-biljett eller femteplats vet jag inte. Det handlar lite om hur brudarna sköter sig under direktsändningen under lördagskvällen.

QX QX QX
Ken:
Ännu en låt som jag gradvis har börjat tycka om mer och mer. Visst, jag frågar mig fortfarande varför alla countryballader numera måste låta som just Not Ready to Make Nice med Dixie Chicks (minns Calaisa ifjol) men med den snygga scenografin och framförallt med de här tre snygga, coola (kanske något övertända) brudarna är jag beredd att köpa det. Ett av de tre bidrag som vill slåss om sista ”Andra Chansen”-biljetten.

Måns Zelmerlöw ”Hope & Glory”
QX QX QX QX

Ronny: Okej, Måns har det snyggaste numret, de skarpaste kläderna, och de vassaste dansarbrudarna, samt en stark och egen popröst. Det sammanslaget med att ALLA älskar Måns gör att en finalbiljett är omöjlig att missa. Jag är dock lite besviken på låten. Jag tycker inte att den är den klockrena låt som man bara kapitulerar för, det tar snarare ett tag innan man verkligen börjar gilla den och sånt är aldrig bra i schlagerns värld. Dessutom, någon Globenvinnare har jag svårt att se den som. Men bra är det, trots mina invändningar och jag vill ABSOLUT se Månsa I Globen.

QX QX QX QX
Ken
: Måns är en stjärna – det är inget snack om saken – och numret är stencoolt (de filmade bilderna på skärmarna är apsnygga) när kamerorna lyckas träffa rätt. Möjligen kommer några att bli besvikna på att låten inte är så mycket Cara Mia som den är Hero (inte minst på grund av Boney M-vibbarna) men man får inte glömma att Kempe-soundet tillhörde Måns långt innan Charlotte dök upp och det här är ”en klassisk Måns-låt” om det begreppet nu finns. Jag tror inte herr Zelmerlöw har en Globenvinnare i år – och storfavoriter har ju fallit i delfinalerna tidigare – men allt annat än en biljett direkt till finalen vore synnerligen orättvist ikväll.


Och som vanligt: Missa oss inte på Schlagerprofilerna där vi skriver dagligen om allt från deltävlingarna, Melodifestivalsvärlden och en del eurovision.